När USA:s president Joe Biden för tre veckor sedan gav upp och meddelade att han inte ställer upp för omval var det många som gav en suck av lättnad. Hans allt sämre talförmåga och allt mer förvirrande uppträdande – inte minst under den katastrofala tv-debatten mot Donald Trump – hade gjort det plågsamt tydligt att han inte var i stånd att sköta sitt jobb.
Det tyckte även en stor majoritet av väljarna: redan i april uppgav 8 av 10 amerikaner att Biden är för gammal för en andra mandatperiod.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Men medan trycket på Biden ökade ryckte en grupp kongressledamöter ut till hans försvar. Bernie Sanders, Alexandria Ocasio-Cortez och andra progressiva politiker uppmanade presidenten i det längsta att inte ge vika. Vad är det som gör en etablissemangspolitiker som Biden så attraktiv för vänstern jämfört med till exempel Kamala Harris? Svaret är att Biden har visat sig vara en av de mest arbetarvänliga presidenterna i USA:s historia.
Biden har visat sig vara en av de mest arbetarvänliga presidenterna i USA:s historia
Redan före valsegern 2020 bjöd Bidens kampanj in Bernie Sanders folk för att skriva en gemensam valplattform. Man tillsatte också en gemensam kommitté ledd av Ocasio-Cortez, som utarbetade ett 110 sidor långt dokument med politiska rekommendationer, till exempel ifråga om klimatpolitik, migration, lag och ordning och sjukvård.
Denna öppning mot vänstern gjorde att Bidens kampanj lyckades vinna över dem till sin sida, trots att Ocasio-Cortez under primärvalen hade ifrågasatt huruvida hon och Biden ens borde tillhöra samma parti.
Väl vid makten visade sig Biden snabbt vara en långt mer progressiv president än föregångare som Barack Obama. Den nästan två biljoner dollar stora American rescue plan-lagen var ett av de största utgiftspaketen i USA:s historia och gav miljontals människor tillgång till sjukförsäkring under coronakrisen.
Likaså gjorde skattereformer att barnfattigdomen kraftigt sjönk under en tid, innan reformarbetet avstannade på grund av motstånd i senaten. Flera andra av Bidens progressiva förslag, såsom höjd minimilön, skattehöjningar för de rikaste och billigare barnomsorg stötte på patrull i just senaten, inte minst från andra demokrater.
Hans arbetarvänliga politik har stärkt fackföreningarna på ett sätt som saknar motstycke i modern amerikansk historia. Lagpaketet Inflation reduction act har dessutom lagt grunden för en grön omställning som bryter med Obamas och Clintons nyliberala klimatpolitik. Det är talande att Bidens tid vid makten inte utlöste några större inhemska protester förrän demonstrationerna mot kriget i Gaza började i vintras.
För Ocasio-Cortez var attackerna mot Biden indirekt riktade mot den amerikanska vänstern
Dagarna innan han drog sig ur valrörelsen tog Biden dessutom upp flera andra reformförslag som vänstern länge har tryckt på, såsom tidsbegränsade mandatperioder för domare i högsta domstolen, tak på hyreshöjningar och avskrivning av sjukvårdsskulder.
Det var mot denna bakgrund som Ocasio-Cortez hävdade att kraven på att Biden skulle dra sig ur valkampanjen kom från ”givarklassen” och ”eliterna”: för henne var attackerna mot Biden indirekt riktade mot den amerikanska vänstern, som under hans regeringstid har haft ett unikt maktinflytande.
Problemet var bara att opinionsmätningarna visade något annat. Över 70 procent av demokratiska väljare ville ha någon annan än Biden som kandidat mot Trump. Till och med bland yngre väljare, som i hög grad stödjer vänstern, var siffran 77 procent.
Till slut tvingades Ocasio-Cortez, Ilhan Omar och de andra i ”The squad” att ge upp och ställa sig bakom Kamala Harris – som inledde sin kampanj med att flirta med kryptovaluteindustrin – fullt medvetna att de inte kommer att ha samma inflytande över hennes politik.
