Den för Socialdemokratin så viktiga ekonomen John Maynard Keynes förutspådde på 30-talet att vår tekniska utveckling vid millennieskiftet skulle möjliggjort en arbetsvecka på ca 15 timmar. Och det finns ingenting som tyder på att han egentligen hade fel.
Rent tekniskt är det full möjligt för oss att idag producera allt det som Keynes såg som livsnödvändigt för ett fungerande liv, på långt under 15 timmars arbetsvecka. Ändå är det lätt att se att Keynes vision är långt ifrån verklighet idag.
Under 60-talet var Sverige en framstående industrination. Här tillverkades bilar, kompressorkylskåp och telefonväxlar. Men sedan dess har antalet som arbetar inom industrin mer än halverats. Istället har en ny industri tagit form i västvärlden. En industri som tycks spotta ur sig nya arbeten. Finansiella tjänster, affärsjuridik, telefonförsäljning, managementkonsulting, låneadministration, marknadsföring, hushållsnära tjänster och så vidare.

Allt medan de som trots allt tycks göra något viktigt på sina jobb – de som vårdar någon eller lyfter och lagar något – ständigt går med en hotande nedskärning över sig tycks köttberget av pappersvändare och administratörer aldrig sluta växa. Och känslan av att vi gör något meningsfyllt på våra nya arbeten är näst intill obefintlig. I vetskap om att det vi gör är fullständigt meningslöst så fyller vi våra arbetsdagar med tomt arbete. I snitt maskar vi bort minst två timmar om dagen på att fika, läsa tidningar och surfa på internet. Inte på grund av bristande moral. Tvärt om, i brist på meningsfyllda arbetsuppgifter som faktiskt bidrar mänskligheten med något.
Så när nu socialdemokratin vill erbjuda ungdomen fler jobbiga morgnar bör vi kanske kontra med att fråga oss vad som faktiskt är värt att ställa väckarklockan inför. Hade John Maynard Keynes varit i livet idag skulle han kanske råda ungdomarna att ta en välförtjänt sovmorgon istället.