”Partierna får säga adjö till EU-gnället”, skrev Aftonbladets ledarsida dagen efter valet.
Risken är stor att den behändiga slutsatsen blir sanningen om valet 2009.
Den blundar för att 60 procent av väljarna röstade nej genom att valskolka och att det antagligen berodde på att partierna EU-gnäller alldeles för lite. Den elitistiska slutsats som både politiker och journalister återigen drar, när folket beter sig fel, är att det är ett pedagogiskt problem – det är inte EU som brister, utan folket som inte fattar. Men jag är säker på att med riktig EU-upplysning så skulle ännu fler ligga kvar i soffan och endast mer EU-kritik kan dra upp dem.
EU-vännerna brukar beskylla kritikerna för att de agerar som om parlamentsvalen är en omröstning om anslutning, fast frågan är avgjord för länge sedan. Men borgarnas/socialdemokraternas oreserverade Jaaa till det byråkratiska odemokratiska nyliberala EU-projektet är obegripligt om det inte är så att folkets fortfarande måste övertygas om att gå med.
För det är naturligtvis så att EU saknar legitimitet då bara drygt 40 procent av Europas väljare finner det mödan värt att rösta. 27 länder är anslutna men inte dess befolkning.
Därför måste de EU-vänliga partierna, tvärtemot pedagogisk upplysning, fortsätta att förvirra om vad unionen egentligen är och vad som är målet med det överstatliga samarbetet.
Socialdemokraterna bluffade in oss i ett nyliberalt projekt och politikerna måste fortsätta bluffa för att locka oss till valurnorna.
I Rapport konstaterade Ulf Bernitz, professor i EG-rätt, att partierna låtsades som om det var riksdagsval.
Både moderaterna och socialdemokraterna kampanjade exempelvis på jobbfrågan, trots att sysselsättningspolitik är något som parlamentet inte har makt över.
Marita Ulvskog menade dock att hon hade möjlighet att utöva ”den mjuka makten, opinionsmakten också, i vissa fall också det som handlar om lagreglering”. Varför vet inte de flesta väljare att parlamentets uppgift är att godkänna/justera kommissionens lagförslag – väldigt långt ifrån hur Sveriges riksdag fungerar?
Problemet för vänstern är så mycket större än det magra valresultatet.
EU är en högerfälla och det går inte längre att låtsas som om det regnar. Hela Europa befinner sig i kris och de som skördat frukterna är absurt nog högerpartierna. Av de politiska kommentarerna/analyserna att döma är det någon sorts mysterium när det istället är en naturlig konsekvens av själva EU-konstruktionen. Bakom socialdemokraternas högersväng på 1980-talet låg faktumet att det var den enda möjliga vägen, då Sverige skulle EU-anpassas. Det går helt enkelt inte att föra någon annan politik som medlemsstat än högerpolitik. Därför har den europeiska vänstern dukat under i ett misstroenderas, när väljarna inte längre kan skilja vänster från höger. Därför vågar vänstern i Europa inte dundra på med den antikapitalistiska kritik/politik som både skulle locka väljare och utgöra alternativ till den nyliberalism som havererat.
Den enda vägen för vänstern i dagens läge är mer och tydligare EU-kritik, att söka samarbete med dem som vill minska EU:s makt, att i eventuell regeringsställning obstruera EU-beslut som strider mot global hållbarhet, rättvisa och jämlikhet. Vi måste vara med för att påverka heter det, problemet är att vi är med och vi blir påverkade. Politikerna måste sluta bluffa och börja bråka.
Sverige måste bli sämst i EU-klassen.
/Ann Charlott Altstadt
