Rubriken ovan är den fras som oftast upprepas, när svenska politiker beskriver förslaget till nytt EU-fördrag. Mantrat är detsamma hos utrikesministern, folkpartiledaren och lägre dignitärer. Statsministern har sitt eget mantra – ”inga större förändringar”. Varför dessa små tekniska förändringar kräver 240 textsidor förklarar man inte för oss. Låt oss alltså bläddra litet i förslaget.
Röstningsreglerna i ministerråden förändras helt. Minst 14 av 25 stater, vilka har minst 65 procent av unionens befolkning, utgör majoritet. Därmed avskaffas den röstfördelning i råden som ger de mindre länderna starkare ställning än vad som framgår av deras befolkning (så kallad degressiv proportionalitet). Fortfarande krävs för majoritetsbeslut något över 71 procent av dessa röster. Denna procentregel föreslås försvinna. Därmed försvinner också möjligheten att hindra ett beslut med 29 procent av rösterna. En sådan ”blockerande minoritet” kräver enligt förslaget antingen över 35 procent av befolkningen i unionen eller tolv stater som är emot. Förslaget ökar kraftigt de stora ländernas inflytande på de smås bekostnad.
EU:s kommission fattar beslut främst inom området gemensam marknad. I framtiden skall antalet kommissionärer halveras. Sverige kommer då vissa tider att sakna kommissionär. Beslut kan då fattas utan svensk representation. Detta strider mot den svenska regeringsformens första paragraf. EU fördraget får enligt riksdagens beslut inte inkräkta på vårt statskicks grunder. Endast svenska representanter kan binda Sverige. Samma princip har även framförts av Tysklands författningsdomstol.
Varför kallas det hela ”Förslag till fördrag med en konstitution”? En konstitution kan bara en stat ha. EU är ingen stat utan en fördragsgemenskap mellan stater. En sådan kan per definition inte ha en konstitution. Varför denna begreppsförvirring och ologiska kombination, som bara skapar dimridåer kring vad EU är?
Domstolen har enligt gällande fördrag rätt att döma i ärenden tillhörande fördragets ”första pelare”, det vill säga väsentligen frågor om den inre marknaden. Nu avskaffas hela pelarstrukturen. Domstolens makt utsträcks till hela det politiska fältet. Den kan alltså döma i frågor som rör den svenska grundlagens viktigaste avsnitt. Hur kan regeringen gå med på detta? Riksdagen beslöt inför Sveriges EU-inträde, att domstolsmakten var acceptabel endast inom första pelaren. Förfarandet strider dessutom mot vår grundlags första paragraf.
Och varför ska EU kunna (enhälligt, men utan nationella parlaments godkännande) kunna genomföra åtgärder som inte täcks av fördraget? Det är liktydigt med en fördragsändring och en sådan kan bara ländernas folkvalda representanter genomföra.
Detta är bara ett litet axplock bland de ”mindre” och ”tekniska ” förändringar som vi inte anses mogna att folkomrösta om. Och vi förstår ju alla varför.