Utrikes 04 oktober, 2018

Mexiko 1968 – 50 år senare

Den 2 oktober 1968 ägde en av de värsta massakrerna i Mexikos historia rum. Först i år har den mexikanska regeringen erkänt att den planlades och genomfördes av staten.

1968 är ett viktigt politiskt år internationellt. Studentrörelsen mobiliserade världen över för mer demokrati och riktade skarp kritik mot auktoritära regimer. Rörelsen i Mexiko är mindre känd, men under året 1968 kom två händelser att prägla landet: sommar-OS som inleddes den 12 oktober och massakern mot studentrörelsen bara tio dagar tidigare – även känd som massakern på Tlatelolco-torget. Hur många som dödades är fortfarande okänt. Arkiven där sanningen står att finna har undanhållits allmänheten i över 50 år. Olika vittnesmål har försökt kasta ljus på vad som hände under denna eftermiddag, men trots det har ingen blivit dömd.
Det finns två berättelser om den 2 oktober 1968 och dess betydelse. Den ena är den officiella, etablerad av den dåvarande presidenten Gustavo Díaz Ordaz och hans inrikesminister och senare president, Luis Echeverría Álvares. I denna berättelse hävdas att massakern var en sammanstötning mellan beväpnade studenter och armén. Den andra versionen har berättats av studenter som överlevde massakern. Först i år har inrikesministern Jaime Rochin sagt att regeringen begick ”statsbrott”. Den tillträdande mexikanska regeringen, ledd av den kommande presidenten Andrés Manuel Lopez Obrador, har nu lovat att öppna arkiven från 1968.

Före och efter 2 oktober

Ana Ignacia Rodríguez, eller La Nacha som hon har kallats sedan studietiden, sitter ensam vid ett litet cafébord i Mexico City. 1968 var La Nacha 24 år och studerade juridik vid Mexikos största offentliga universitet, UNAM. La Nacha beskriver händelserna under sommaren 1968 och upptakten till sommar-OS som en vattendelare i Mexikos historia.
– Så länge jag lever kommer jag att berätta om vad jag såg den 2 oktober, men jag vill också berätta om studentrörelsen och om kvinnorna i 1968-rörelsen. Vi måste minnas den 2 oktober, inte bara för det fruktansvärda som hände, vi måste också minnas det som skedde före och efter, säger La Nacha.

La Nachas liv har också ett före och ett efter. Före den 2 oktober var hon en ung juridikstudent och aktiv medlem i en växande studentrörelse som hon trodde skulle förändra landets framtid. Efteråt var hon en av de överlevande från en av Mexikos värsta massakrer och en före detta politisk fånge. I september kom La Nachas bok Cartas de Libertad (Frihetsbrev) ut i samband med massakerns 50-årsdag. I boken berättar hon om hur det var att sitta i fängelse, anklagad för något hon aldrig hade gjort.

La Nacha 3
Ana Ignacia Rodríguez ”La Nacha”. Foto: Ingrid Fadnes.

La Nacha är den enda kvinnliga politiska fången som fortfarande lever. För henne är det viktigt att bryta tystnaden som hon menar har präglat många i studentrörelsen, särskilt kvinnorna.
– Vi blev hotade till att inte tala. De som hade förlorat en anhörig fick veta att de skulle få tillbaka kroppen så länge de inte rapporterade något annat än att personen dött en naturlig död, säger La Nacha.
Innan hon berättar om massakern förklarar hon upptakten till händelserna.

Början på studentrörelsen

– Det hela började med ett slagsmål efter en fotbollsmatch mellan de två skolorna La Vocacional 5 och Isaac Ochoterena i centrala Mexico City.
Det var den 22 juli 1968 och slagsmålet stoppades av polisen. Polisen nöjde sig dock inte med att avbryta bråket. De jagade studenterna och stormade skolorna där de misshandlade studenter urskillningslöst. Flera blev gripna.
– Polisvåldet var helt utan proportioner och även om vi hade upplevt repression förr var polisens reaktion obegriplig, säger La Nacha.

Några dagar senare organiserade studenterna en demonstration mot polisvåldet och marscherade tillsammans med ungkommunisterna till stöd för den kubanska revolutionen. Marschen slogs också ner brutalt och ännu fler greps.
De följande veckorna samlades rörelsen i allt större demonstrationer och den 8 augusti gick flera universitet ut i en nationell strejk. De upprättade ett nationellt säkerhetsråd med 210 representanter från fakulteter och universitet.
– Strejkrådet ställde sex krav på regeringen. De handlade om ökade demokratiska rättigheter, och vi krävde frihet för de fängslade studenterna.

Mexiko styrdes av det institutionella revolutionspartiet PRI som regerade i Mexiko från revolutionen 1917 fram till 2000. Även om tre av de fyra presidenterna sedan 2000 kommer från två andra partier har PRI alltid kontrollerat de flesta delstater och regioner. Fram till valet 2000 då PRI förlorade presidentmakten för första gången kallades Mexiko för en ”perfekt diktatur”.
– En illa förklädd diktatur, kallar La Nacha det.
Kritiken som studentrörelsen riktade mot regeringen sammanföll med den internationella protestvågen 1968. Studenterna var trötta på auktoritära regimer och ville ha större demokratiskt inflytande.
– President Diaz Ordaz och inrikesminister Luis Echeverría ses som två tyranner i Mexikos historia. Ordaz var sjukligt besatt av sitt eftermäle och ville avgå som en historiskt viktig president med sommar-OS som sitt glansnummer, samtidigt som Echeverría insisterade på att kommunisterna försökte ta över landet och att de måste bekämpas till varje pris, säger La Nacha.
Kombinationen av de två blev dödlig.

Hårdhänt politik

Civilsamhällets stöd till studentrörelsen ökade under hösten 1968. OS närmade sig och i internationell media spekulerades det om huruvida Mexiko hade kontroll nog att ta emot tusentals atleter och besökare från hela världen. I stället för att inleda en dialog med studenterna valde Diaz Ordoz en hårdhänt politik.
Mitt under ett studentmöte på UNAM-universitet den 18 september bryter armén universitets autonomi. Stridsvagnar och soldater strömmar in och griper studenterna. La Nacha är en av dem. Bilderna visar uppradade studenter som marscheras ut från universitetet. I tolv dagar ockuperar armén UNAM och Instututo Nacional Politecnico, IPN, i Mexico City. Flera av medlemmarna i det nationella strejkrådet fängslades medan andra gick under jorden. Utegångsförbud infördes för idrottare som hade anlänt till det olympiska lägret bara några kilometer från universitetet.

Jag såg ljusen men förstod inte vad det var. Det nästa jag ser är en vit handske som håller för munnen på en av studenterna på terrassen och så smäller det

La Nacha flydde igen, och när armén drog sig tillbaka från universitetet den 1 oktober var det en spridd och delvis bruten studentrörelse som var kvar. Studenterna kallade till ett gemensamt möte den 2 oktober på Tlatelolco-torget i centrala Mexico City.

Massakern

La Nacha tog sig till Tlatelolco tillsammans med La Tita, representanten för den juridiska fakulteten i strejkrådet. Tlatelolco-torget omges av bostadshus, en gammal katolsk kyrka och ruinerna av gamla Aztekpyramider. 1968 låg även utrikesdepartementet här. Studenterna från strejkrådet samlades på terrasserna till den stora Chihuahua-byggnaden för att hålla tal. Nere på torget stod La Nacha, La Tita och tusentals andra studenter. Det talades om att man skulle organisera en demonstration samma kväll. Så började rykten spridas om att armén hade omringat torget med stridsvagnar. Studenterna på terrassen sade att mötet skulle avslutas och att ingen demonstration skulle organiseras. Det skulle bara leda till provokation och ytterligare gripanden.

Plötsligt flög en helikopter in över torget. Tre ljusprojektiler föll ner och landade framför kyrkan.
– Jag såg ljusen men förstod inte vad det var. Det nästa jag ser är en vit handske som håller för munnen på en av studenterna på terrassen och så smäller det, berättar La Nacha.

Hon sprang tillsammans med tusentals andra. Armén stormade in från alla håll och började skjuta mot Chihuahua-byggnaden. Totalt kaos utbröt.
La Nacha kom undan men det gjorde inte alla. Det finns två skildringar av vad som hände. Alla berättar dock om dödade människor, om blod som rann, skott som ekade, om personer som kördes iväg på polisbilarnas lastflak och aldrig syntes till igen. Antalet döda ligger någonstans mellan 25 och 300.
– Det rådde totalt lugn efter den 2 oktober. Ingen visste var folk var, vem som levde eller vem som satt i fängelse, säger La Nacha.

Hon fann skydd hos en vän, men två dagar senare hittades hon och greps av polisen. La Nacha hotades till tystnad och skickades iväg från huvudstaden under OS. Regeringen var övertygad om att studenterna ville förstöra de planerade spelen, något som La Nacha förnekar.
– Jag blev utsatt för psykologisk terror. De hotade med att döda min familj om jag sade något. Jag var livrädd. Lugnet var en förutsättning för att överleva.

Efter OS återvänder La Nacha till universitet. Studentrörelsen är i princip knäckt. Den 2 januari hämtas hon av säkerhetspolisen ”Brigada Blanca de Miguel Nazar Haro”. Hon förs bort och hålls tillsammans med La Tita och flera andra på en hemlig plats. Senare förs de till fängelset Lecumberri i centrala Mexico City där de träffar flera andra kamrater. Så möter La Nacha sin värsta mardröm. Hon skickas till kvinnofängelset Santa Martha Acatitla.
– Jag kan nästan inte tala om det i dag. Det var fruktansvärt. De tvingade mig att underteckna dokument, erkännanden av de mest absurda saker jag aldrig gjort. Vi hörde hemska skrik från rummet intill och de sade att det var min mamma som de skulle tortera till döds om jag inte skrev under. Det fanns inget jag kunde göra, säger La Nacha.
Både La Nacha och La Tita dömdes till 16 års fängelse, men de släpptes efter två år. La Nacha menar att det var den internationella solidariteten som fick henne släppt. Men hon blir aldrig helt fri. Hela sanningen om Tlatelolco-massakern och vad som hände i dess kölvatten har aldrig kommit ut på grund av begränsad tillgång till information.

Arkiven öppnas

– Sanningen om 1968 kommer kanske fram en dag, men det kräver att vi får se arkiven som staten har nekat oss insyn i, säger Calros Bolado.
Bolado är filmskapare och har grävt i historien om den 2 oktober 1968. Han har gjort två dokumentärer, en spelfilm och en tv-serie om studentrörelsen.
– Det är viktigt att förstå 1968 för att förstå Mexiko i dag. Den 2 oktober och studentrörelsen som krossades var inledningen till ”Det smutsiga kriget”, ett krig vi kämpar med än i dag. Det har gjort Mexiko till ett av länderna med flest försvunna människor i världen, säger Bolado.

Informationen som har bekräftats nu, först 50 år senare, är att staten stod bakom massakern. Detta har studentrörelsen och 68-kommittén hela tiden vetat. Den vita handsken som La Nacha såg tillhörde en av medlemmarna i specialstyrkan ”Olympiska bataljonen”. Den skulle från början ta hand om säkerheten runt OS, men användes för att infiltrera studentrörelsen. De vita handskarna de bar på händerna var kännetecknet mellan dem. När skotten avfyrades mot terrassen på Chihuahua-byggnaden var det de vita handskarna som höll på avtryckarna.
– Ingen har någonsin dömts i saken och det är omöjligt att veta hur många som dödades, säger Bolado.

Parallellt med att Mexiko medger att staten låg bakom massakern ska arkiven från 1968 öppnas. Vad som finns i dem är ännu osäkert, och Bolado är inte övertygad om att de kommer att ge fler svar.
Erfarenheten av att ha blivit utsatt för psykologiskt våld, se sina kamrater försvinna och sitta inspärrad i två år lämnar ärr i själen. Det ärret kommer La Nacha alltid att leva med. Först 50 år senare har hon lyckats skriva sin egen bok om vad hon gått igenom. På 50-årsdagen går hon först i marschen.
– Vi har ingenting att fira. Vi har bara kamper att utkämpa, säger La Nacha.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)