Ledare 16 augusti, 2022

Michaela Larsson: Omsorg föder omsorg – våld föder våld

För att bryta våldsspiralen behöver vi göra väldigt svårt. Fråga oss vad som drabbat förövaren.

Vi är mitt inne i ett sensationellt år. Du kanske har missat det. Rekordmånga kvinnor har mördats av män de varit i relation med. En 75-årig kvinna i Malmö, en 37-årig kvinna i Farsta – den 9 maj hade redan fjorton kvinnor mördats i år. Nu har jag tappat räkningen över slocknade liv, och det finns långt fler som bara inte levs fullt ut.

Vi vet att våld har rötter. Missbruk, våldsamhet och aggressioner föds man inte med; det blir till. Det är ingen medfödd ondska, utan ett resultat av en lång ekvation.

Ibland uppstår våldet när trauman går i arv från mödrar och fäder till barn. Ibland till följd av egna svåra upplevelser: alienation, missförhållanden, övergrepp, ensamhet, fattigdom, flykt, krig. Ibland uppstår det under trycket från maktordningar och normer, som könsroller där män och kvinnor återskapas som varandras motsatser med tillhörande attribut och förväntade beteenden. Ibland uppstår det genom inlemmandet i kapitalismens institutioner – tjänstgöring som militär eller polis formar ofta våldsamma individer. Våldet kommer från erfarenheterna vi bär på och rollerna vi socialiseras in i och tvingas ta.

I Simone de Vries dokumentär Beer is cheaper than therapy följer vi manliga veteraner och soldater i Killeen i Texas. Här finns en av landets största militärbaser: Fort Hood. I staden är siffrorna för depression, våld, alkoholism, våld i nära relation och självmord mycket högre än det nationella genomsnittet. Zoomar vi ut från Killeen ser vi att manliga veteraner är dubbelt så troliga som manliga icke-veteraner att sitta i fängelse för våldsamt sexualbrott i USA.

Att siffrorna för våld i nära relation är höga i ”auktoritära närmiljöer” är ingen överraskning. Kvinnojourer globalt vet att kvinnor som är utsatta för våld av en partner som är polis eller militär befinner sig i en högriskzon, det konstaterade bland annat Centre for Women’s Justice i England i sin rapport från 2020. Sverige är inget undantag. Ett våldsmonopol i arbetet riskerar självklart att skapa våldsbenägna individer i hemmet.

I dokumentären möter vi en ung kvinna. Stolt över att vara gift med en soldat säger hon: ”Första gången han återvände var det läskigt. Det var mycket raseri, det var ilska och smärta. Och han drack, mycket.” En annan kvinna: ”Varje gång han kom tillbaka var han annorlunda. Det blev värre och värre varje tjänstgöringsperiod. Vi förstör inte bara nationer, utan kvinnor och män.”

Något annat som är utbrett bland veteraner och soldater i Killeen är posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

Vi är mitt inne i ett sensationellt år. Du har säkert inte missat det. Regeringen har ansökt om medlemskap i Nato, nationen skickar vapen till Ukraina, pengar pumpas in i försvaret och polismakten. ”Fler poliser! Ja till Nato!” ljuder kortsiktighetens slagord.

Men ingen verkligt feministisk regering tillsätter fler poliser med mer befogenheter. Ingen som gör mer än påstår sig arbeta för kvinnors liv ägnar sig åt militarisering. Vi bekämpar inte mäns våld genom att underblåsa och förstärka de mest patriarkala våldsapparaterna som det kapitalistiska samhället skapat. Det är en total motsägelse.

Det skrämmer mig att så få påpekar de konsekvenser som till exempel ett Nato-medlemskap kommer att ha för mäns (som utgör majoriteten av militären) psyken och allas vår våldsutsatthet. Militarisering, upprustning och auktoritära institutioner innebär våld som föder mer våld. Systematiskt våld. Våld mot ett undertryckt jag. Våld mot andra.

Trots att forskningen gång på gång påvisar ineffektiviteten av straff genomsyrar lag och ordning-tänket hela samhället. Även somliga feminister höjer den repressiva rösten och kämpar enformigt för den trygghet för kvinnor som grundar sig i att straffa och spärra in män. Jag vill utmana fängelsefeminismens logik. Vad skulle vi göra om vi inte fick lov att fängsla män? På riktigt. Vad skulle hända om vi bytte ut straff mot omsorg? Vad skulle hända om vi bytte ut isolering mot närhet?

I dag består 2–3 procent av tiden i svenska fängelser av behandling, medan arbetsdrift utgör 35 procent, enligt Kriminalvårdens egen statistik. KrimProd kallas den produktionsverksamhet där i många fall privata företag förlagt sin produktion på fängelser och exploaterar intagna som billig arbetskraft. Att isoleras i ett fängelse och att som intagen främst utgöra legoarbetskraft åt kapitalet är ineffektivt för att vårda psykologiska men och för att bryta våldsspiraler på sikt.

Ett samhälle som fokuserade på vård och omsorg hade behandlat förövare på ett helt annat sätt. Kraftfull behandling på avsides, naturnära och resursstarka behandlingscenter med fokus på passande terapiformer, som trauma- eller beroendeterapi. Vad sägs om 50 procent behandling och 50 procent närhet och gemenskap? Hur hade människors liv och relationer förändrats? Men det är klart, då skulle ju de intagna inte bli en tillgång i produktionen.

Min empati för våldsdrabbade kvinnor upphör inte när min empati sträcker sig utanför dem. Att utveckla kapaciteten till empati för förövare innebär inte att försvara dennes handling. Det innebär dock att söka förståelse för bakgrunden till våldet, vilket är en radikal handling som kan förändra samhället.

När vi inser att en människa är våldsam just för att den lider, blir det väldigt svårt att motivera ytterligare lidande i form av straff. Då vänder vi oss istället reflexivt till behandlande åtgärder. Att han får vård ska inte betyda att hon får mindre vård; vi måste sikta mot en plats där både och kan existera. Omsorg och empati har inga gränser.

Den abolitionistiska feminismen, en gräsrotsrörelse med historiska rötter i USA, angriper våld just på det här sättet: med en förståelse för att våld varken uppstår eller upphör i ett vakuum. Abolitionismen är det globala motståndet mot en polismakt och ett fängelsesystem sprungna ur kolonialismen och sammantvinnade med rasismen. Man erkänner att fängelsesystemet – förutom att utgöra ett industriellt och kapitalistiskt komplex – är ineffektivt och har förödande inverkan på människors liv och psyken. Att straff förvärrar. Att isolering förvränger, förgör.

Lokalsamhällen arbetar enligt abolitionismens metoder först och främst med att förebygga våld genom tillräckliga materiella resurser och starka sociala band. När någon har utsatts för våld arbetar man med både offer, förövare och den miljö där våldet tog plats. Man ställer frågor som: Varför skedde det? Hur kan vi läka och behandla samtliga inblandade och vad har de för behov och önskningar? Hur kan vi hålla förövaren ansvarig för sina handlingar? Och vad i vårt samhällssystem behöver vi förändra för att detta inte ska ske igen?

I dessa radikala gemenskaper existerar inte straff eller uteslutning (så kallad cancelling). Utan här tar ett kollektiv sig an mäns våld, exempelvis i stödgrupper som kompletteras med professionell terapi. Lokalsamhället och den närmsta gemenskapen utbildas och utmanas för att förändra bakomliggande strukturer; här är föreningslivet behjälpligt. De senaste åren har jag sett hur dessa metoder sipprat ner i gemenskaper även i Malmö.

Det är ett krävande och svårt arbete. Men det är också transformerande, varför metoderna ibland kallas just ”transformativ rättvisa”. Här byts avstånd ut mot närhet, kyla mot värme, avvisning mot förståelse. Det bidrar till kollektiva gemenskaper och nära vänskaper. Inte minst tar det oket från kvinnans axlar, när hennes sociala reproduktion och det dränerande ”relationsarbete” som hon tvingas ansvara för i en patriarkal kapitalism blir lite lättare.

I dag är omsorg nedvärderat som arbete och omvandlat till en vara bland andra varor. De vårdstrukturer som arbetarklassen byggde upp har nyliberalismen nu kommodifierat och privatiserat. Hyperindividualismen kräver att du klarar dig själv och är din egen lyckas smed. Blir du sjuk, åker du ut. Självhjälp – att ta hand om sig själv – har blivit en kommersialiserad lyxvara.

The Care Collective är en grupp i England som vill förstå de pågående vårdkriserna. I deras nysläppta The care manifesto: The politics of interdependence övertygar de mig om att vi måste börja placera omsorg i kärnan av vår socialistiska kamp.

Manifestet kretsar kring hur fem områden kan präglas av omsorg: politik, relationer, gemenskaper, stater och ekonomier. The care manifesto väver samman feminismen, ekosocialismen och abolitionismen. Vi tar del av visionära idéer men inspireras också av det som redan praktiseras av progressiva krafter runtom i världen.

Börja där du står. Det kan vara att förbättra eller skapa fler allmänna platser i lokalområdet – bibliotek, torg, kulturhus, kollektivboende, föreningscenter, skogsträdgårdar och odlingslotter. Dela information, resurser och kunskap sinsemellan. Se till att lokalsamhällets ekonomi, däribland vårdapparaterna, inte styrs ovanifrån av marknadsintressen utan underifrån av er som bor och verkar i området. Verka för politiska reformer för hållbarhet och grön omställning i kommunen. Bygg gemenskaper genom grannsamverkan; vidga solidariteten med metoder som ömsesidig hjälp. Skapa plattformar för demokratiskt deltagande med hjälp av tekniska lösningar som delas fritt och ägs kollektivt. Knyt samman transnationella, progressiva rörelser. Vi är beroende av varandra. Det är den radikala omsorgens enkla insikt.

Det här är inget önsketänkande för en post-kapitalistisk framtid. Vi kan och måste börja här och nu i den globala vårdreva, den akuta omsorgskris, som blivit allt synligare under pandemin.

Den abolitionistiska feminismen arbetar inte bara för ett samhälle utan polismakt, fängelser och militärer. Den arbetar också för att förändra de beteenden som dessa kapitalistiska institutioner ger upphov till. Abolitionismen har en djup förståelse för den våldsspiral som kapitalismen frambringar – men också den uppfriskande förmågan att bryta den.

Den gränslösa omsorgen som alltid bryr sig om människan är motståndet mot nationalismen, auktoritarianismen och militariseringen.

Precis som våld föder våld, så föder omsorg mer omsorg.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

I en intervju med tyska Jacobin förklarar Varoufakis varför den tyska staten är så fast besluten att undertrycka oliktänkande – och varför det inte har något att göra med att försvara judiskt liv.

Du berättade på sociala medier att Tyskland infört ett aktivitetsförbud mot dig. Nu hävdar vissa medier att du helt enkelt förbjöds att komma in i landet. Naturligtvis är det en skandal hur som helst – men kan du först berätta för oss exakt vad som hände och hur du fick reda på det?

Det hela började för en tid sedan, när en stor del av det politiska spektrumet i Tyskland demoniserade vår konferens som antisemitisk och hävdade att den låg nära terrorism. Detta är en upprörande anklagelse, särskilt mot våra medarrangörer Jüdische Stimme für gerechten Frieden in Nahost.

På konferensdagen omringade 2 500 poliser lokalen och trakasserade deltagarna. En ung judisk kamrat arresterades för att ha burit en liten, hemmagjord banderoll med orden ”Judar mot folkmord”. När han fördes bort av polisen frågade han dem skämtsamt: ”Hade det varit okej om det hade stått Judar för folkmord?” Han behandlades då ännu mer brutalt.

Läs mer

Två timmar efter att konferensen börjat, strax innan jag skulle vara med via Zoom, bröt polisen upp evenemanget. Så jag spelade in mitt tal på min bärbara dator och lade upp det på min personliga blogg. Myndigheterna tyckte inte att det var roligt.

Tyskland skyddar inte judiskt liv, utan snarare till Israels rätt att begå krigsförbrytelser.

Följande dag, under en demonstration organiserad av den palestinska kongressen, tog en polis en av arrangörerna och två medföljande advokater åt sidan. Han sade i princip till dem att de inte fick använda högtalarna för att sända mitt tal eftersom Berlinpolisen hade utfärdat ett förbud mot mig, ett förbud mot all politisk aktivitet som bara har använts några gånger tidigare mot IS-anhängare. En av advokaterna bad om en skriftlig order, men polisen sade att de inte behövde ge den.

Våra advokater kontaktade polisen och inrikesdepartementet och krävde en förklaring. Detta måste ha varit väldigt pinsamt för dem – de hade trots allt utfärdat ett förbud mot en medborgare i ett EU-medlemsland – och efter två dagars pinsam tystnad ändrade de sitt straff från aktivitetsförbud till inreseförbud. Hittills har inget av förbudet lämnats in skriftligt och de tyska myndigheterna har avslagit mina önskemål om en skriftlig förklaring.

Planerar du att vidta ytterligare rättsliga åtgärder?

Ja, självklart. För det första har mina advokater begärt en skriftlig bekräftelse av förbudet och ett uttalande som förklarar skälen till förbudet. När Handelsblatt, en tidning med nära kopplingar till tyska underrättelsetjänsten, rapporterar att ett sådant förbud enligt deras källor existerar, måste det tas på största allvar.

Deltagare håller upp palestinasjalar för att hindra journalister från att filma och fota Palestinakongressen i Berlin den 12 april. Foto: Sebastian Christoph Gollnow/DPA/AP.

Men ärligt talat handlar detta egentligen om att skapa ett klimat av rädsla. Det är den politiska kärnan: Tysklands ”Staatsräson” [ideologiska grundpelare, övers. anm.]. Tyskland skyddar inte judiskt liv, utan snarare till Israels rätt att begå krigsförbrytelser. Det finns människor i Tyskland som säger till mig att de inte kommer att engagera sig i Jüdische Stimme für gerechten Frieden in Nahost eller mot mitt förbud eftersom de är rädda för att förlora sitt jobb eller någon finansiering och att bli demoniserad.

Inrikesminister Nancy Faeser välkomnade polisens agerande och fördömde kongressen för ”islamistisk propaganda”. Kan du säga något om varför kongressen anordnades och vilka mål den försökte uppnå?

Målet är enkelt: en omedelbar vapenvila och en fredsprocess som garanterar lika politiska rättigheter för alla människor mellan Jordanfloden och Medelhavet. Denna mycket enkla och humanistiska agenda kan aldrig beskrivas som islamistisk eller antisemitisk.

Men det finns ett mönster här: i november genomförde en kamrat och vän till mig, Iris Hefets, en israelisk-judisk psykoanalytiker som bor i Berlin, en protest för en kvinna. Hon gick genom ett torg i Berlin med ett plakat där det stod ”Som jude och israel: stoppa folkmordet i Gaza”, och en vit tysk polis arresterade henne för antisemitism. Det hade varit skrattretande om det inte var så tragiskt.

Jag ska ge ett annat exempel: Tamir Pardo, som utsågs till chef för Mossad av Benjamin Netanyahu 2011 – inte precis en pro-palestinsk organisation. För sex månader sedan gav han en intervju till The Guardian där han sade att Israel utövade apartheid i hela landet. Om han hade kommit till vår kongress och rapporterat samma saker som han sade till The Guardian, skulle inrikesministern förmodligen också ha avfärdat honom som islamist.

Rosa Luxemburg måste vända sig i sin grav med i 5 000 varv i minuten.

Jag är varken jude eller palestinier. Jag har ingen åsikt om vilken lösning vi bör arbeta för mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det jag vet är att jag som världsmedborgare kräver lika politiska rättigheter och universella mänskliga rättigheter. Om tyskarna framställer detta som antisemitism och som något som strider mot dess Staatsräson, då säger jag bara att de borde ta en lång, lång titt i spegeln. Jag är den enda grekiska politiker som någonsin har förbjudits att resa in i Tyskland. De hade aldrig problem med att grekiska nynazister kom på besök.

I ditt inställda tal nämnde du en resolution från Alliance Against Antisemitic Terror som uppmanade till protester mot den palestinska kongressen. Du var särskilt besviken över att två av dina tidigare kamrater från vänsterpartiet Die Linke hade skrivit under den. Var detta din första erfarenhet av en sådan alienation mellan den tyska och europeiska vänstern?

Första gången det hände var i november, när jag hörde att den Linke-anslutna Rosa Luxemburg-stiftelsen, som jag alltid har haft hög aktning för, hade gett vika för pressen från arrangörerna för att avboka Jeremy Corbyn från en konferens på grund av hans åsikter om kriget i Gaza. I det ögonblicket trodde jag att de hade tappat förståndet. Rosa Luxemburg måste vända sig i sin grav med i 5 000 varv i minuten.

Läs mer

De anklagar mig för att bagatellisera terrorism. Varför? För att jag gjorde en åtskillnad mellan våld mot civila, som vi med rätta fördömer, oavsett vem som utför det, och väpnat motstånd mot en ockupationsarmé. Detta visar verkligen hur lågt nivån på debatten har sjunkit, särskilt i en tid då hela det politiska spektrumet och media i Europa hyllar det väpnade ukrainska motståndet mot den ryska ockupationen varje dag.

Både din paneuropeiska allians DiEM25 och det politiska partiet MERA25, som deltar i EU-valet i ett antal länder, har varit starkt engagerade mot kriget i Gaza de senaste månaderna. Varför har Palestina blivit en sådan prioritet för er inför valet till Europaparlamentet? Spelar det någon roll för europeiska väljare?

Om vi hade ​​levt på 1930-talet skulle vi som européer ha gjort förföljelsen av judarna till vår högsta prioritet. Om vi hade levt under tiden för folkmorden i Rwanda eller Bosnien, skulle vi ha gjort dem till högsta prioritet. Det är vår plikt.

Intresserar detta europeiska väljare? Jag bryr mig inte. Vi baserar inte vårt arbete på fokusgrupper för att ta reda på vilken typ av berättelse som kommer att maximera våra röster. Vi gör det vi tycker är rätt för det är rätt. Den här typen av politik saknas i Europa, och det är den här typen av politik som våra MERA25-partier driver över hela Europa.

Med vilken moralisk auktoritet kan det liberala etablissemanget fortfarande förmana någon som Orbán? Han skrattar bakom ryggen på dem.

Vårt jobb är att upplysa allmänheten om att folkmord äger rum i vårt namn och med vår medverkan. Detta är inte bara moraliskt förkastligt, utan det kan också leda till att även vi kan fängslas. Ett klimat av rädsla, likt det som de tyska myndigheterna nu försöker skapa, är nämligen precis vad Europas korrupta och livsodugliga socioekonomiska affärsmodell behöver för att försörja sig själv. Innan man vet ordet av det kommer demokrati inte längre att existera.

När man i belevat sällskap talar om att begränsa pressfriheten i EU handlar det oftast om Ungern under Viktor Orbán eller ditt eget land under Kyriakos Mitsotakis. Men sedan oktober har vi upplevt nya inskränkningar av yttrande- och mötesfriheten i Tyskland, åtminstone när det gäller detta ämne. Ser du en fara för att Tyskland kan bli ett slags pionjär för en ny auktoritarism i Europa?

Det är redan fallet. Min situation är helt enkelt ett tydligt exempel på detta. Vad mer kan dessa människor berätta för Orbán om rättsstatsprincipen, om att han inte får inskränka yttrandefriheten? Med vilken moralisk auktoritet kan det liberala etablissemanget fortfarande förmana någon som Orbán? Han skrattar bakom ryggen på dem.

Vilken inverkan kommer detta att få på Europas politiska framtid?

Oliktänkande har förtryckts och censurerats i hela västvärlden de senaste åren. Detta gäller inte bara Tyskland. Men det är första gången som en mitten-vänsterregering – inte ett gäng ultrahöger-galningar, utan en regering bestående av De gröna, SPD och FDP – har tagit på sig att införa ett förbud mot en EU-medborgare. Och varför? För att han står för ett rent humanistiskt krav på lika politiska mänskliga rättigheter i det historiska landet Palestina, som vi européer har fört in så mycket ondska i.

Demonstrationer i Tyskland till stöd för palestinierna har mötts med hård repression från polis. Foto: Christoph Soeder/DPA/AP.

En av sakerna som de inte kommer att förlåta mig för är att jag intervjuades den 8 oktober, dagen omedelbart efter Hamas attack mot Israel, och faktiskt fick reda på det under intervjun – jag hade inte läst tidningarna den morgonen. Jag blev ombedd att kommentera och sade: ”Jag kommer inte att fördöma Hamas, jag kommer inte att fördöma israelerna, jag kommer inte ens fördöma de israeliska bosättarna – eftersom vi européer har spelat det här fördömningsspelet för länge och låtsats att vi står över konflikten i Palestina och Israel.”

Willy Brandt förkroppsligade demokratin, han uttryckte solidaritet med grekiska socialdemokrater som satt i fängelse, bland andra mina släktingar

Jag sade: ”Om du vill att jag ska fördöma någon, låt oss då fördöma oss själva. Århundraden av europeisk antisemitism, den ena pogromen efter den andra mot judarna, som kulminerade i Förintelsens unika illdåd. Och vad gör vi efter det? Vi är medskyldiga till den etniska rensningen av palestinierna.”

Jag kommer inte att ansluta mig till de europeiska politiker som framställer sig själva som överlägsna, ser ned på och fördömer folket i Israel och Palestina. Vi borde döma oss själva innan vi dömer någon annan.

Du har varit närvarande i den tyska allmänheten i över tio år nu, är ofta på tv och har sålt många böcker. Du kandiderade till och med i Tyskland i det senaste EU-valet. Kommer din relation med landet att fortsätta trots förbudet?

Tja, jag kan berätta att jag förlorade min tyska förläggare, som har gett ut sex av mina böcker under de senaste tolv åren. Han hade fräckheten att varna mig för att delta på denna kongress, varefter jag bröt mina band med honom. En förläggares fräckhet att säga till en författare: ”Vi kommer inte att kunna sälja dina böcker i det här landet om du tar ställning emot folkmord.” Men jag bryr mig inte. Jag kommer att fortsätta att upprätthålla relationer med mina kamrater i Tyskland, och MERA25 kommer att ställa upp i EU-valet i Tyskland i juni.

Tyskland kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta eftersom jag minns min barndom när jag växte upp under en fascistisk diktatur. Jag minns när jag var sju eller åtta år gammal och vi levde under militärjuntans tyranni, och mina föräldrar kröp under en filt med en radio och lyssnade på Deutsche Welle. Som liten pojke såg jag en hoppingivande ledstjärna i Tyskland. Willy Brandt, den dåvarande förbundskanslern, förkroppsligade demokratin, han stödde och visade solidaritet med grekiska socialdemokrater som satt i fängelse, bland andra mina släktingar.

Jag kommer inte att ge upp denna bild av Tyskland, och jag kommer inte att tillåta människor som Olaf Scholz eller [utrikesminister] Annalena Baerbock, som åsamkar Tysklands rykte och den tyska demokratin enorm skada, att hindra mig från det. Jag kommer att fortsätta ha mycket nära kontakter med mina kamrater i Tyskland och vi kommer att arbeta för att återuppliva socialdemokratins anda i Tyskland.

Intervjun är tidigare publicerad i tyska Jacobin.

Översättning: Leonidas Aretakis & Jonas Elvander.

Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.