Pacifismen är en stolt del av vår socialistiska historia. I den femte versen av Internationalen kan man läsa:
”Om de oss driver, dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.”
Generalerna skulle kunna åsyfta de i franska-tyska kriget (1870–71).
I dag ser vi samma impuls hos Greta Thunberg, som i flera klipp går hårt åt vapenindustrin och framhäver hur radikala fackföreningar i Italien ställer om från militär till civil produktion. Det är väl socialism? Ja, enligt Internationalen, men hur står det till i vår tid? Jag har svårt att förstå varför vi ska uppmuntra nedrustning i demokratier samtidigt som auktoritära länder rustar upp.
Egen vapentillverkning gör att vi kan minska vårt beroende från USA.
En som var pacifist i sin ungdom var Per-Albin Hansson, som kastade in flygblad med fredsbudskap in på regementen vid tiden runt första världskriget. Många socialister med honom trodde sig förgäves kunna stoppa första världskriget. Som statsminister under andra världskriget hävdade han att Sveriges beredskap var god, trots att Sveriges soldater hade mausergevär från 1890-talet. Hade vi haft en chans mot den tyska krigsmaskinen?
En annan socialistisk statsledare vid samma tid var León Blum, ledare för Folkfronten i Frankrike (bestående av Socialististpartiet, Kommunistpartiet och de Radikala). I Sverige har vi lärt oss att vårt land var tyskvänligt, men i Frankrike sade många ”Hellre Hitler än juden Blum”. Efter att Nazityskland av Storbritanniens Chamberlain tillåtits lägga Sudetlandet i Tjeckoslovakien under sig i Münchenuppgörelsen kunde inte Blum hålla tillbaka sin kritik av Socialistpartiets pacifister:
”Vilja till fred kan inte innebära att ett folk tvingas acceptera allting. Tvärtom stärker dessa krav på eftergifter kraven att offra sig och kämpa för oberoende och frihet. München får aldrig upprepas”.
Därefter blev han kallad ”krigsmånglare” när han rustade upp militären. Också inom hans eget parti Socialistpartiet fanns det antisemitism. ”Det finns för mycket judisk diktatur i partiet”, ”Vad betyder 100 000 judars liv i Sudetlandet, mot att vi får behålla freden” sades det. Min poäng här är att en demokratiskt vald socialistisk statsledare, som infört allmän semester och strejkrätt, fick kritik för sin vilja rusta upp sitt lands försvar i en orolig tid.
I den nya amerikanska utrikesdeklarationen utpekas demokratier i Europa som hot och högerextema partier som Europas räddning. Dessutom undviker man att nämna Ryssland eller Kina som hot. JD Vance och Elon Musk har redan uttalat stöd för högerextrema Alternativ för Tyskland. Hittills har Trump inte militärt ingripit mot Europa, men var det någon som kunde förutse att han skulle gå in i Venezuela?
Det enda positiva med detta är att bilden av Nato med amerikansk överhöghet börjar tappa sin kontur hos ”tänkande” Natoanhängare som Carl Bildt. Det som känns mindre bra är att vi inte kan utesluta att Ryssland och USA kommer att samarbeta mot Europas demokratier. Jag är mot det svenska Natomedlemskapet, men har inget problem med att skicka soldater till Baltikum eller att svensk militär råder över ett regemente i Finland. Jag hade så klart hellre sett detta inom ramen för en nordisk eller europeisk försvarsallians.
Så länge Nato inte drar in Sverige i ett krig mot Venezuela eller mot Grönland lär Nato ha fortsatt stort folkligt stöd. Men när det gäller vapenhandel finns ingen anledning till att vänta. Här har vi folkopinionen med oss. Det bör finnas en majoritet efter nästa val mot totalstopp av vapenleveranser till Israel, Förenade Arabemiraten och Thailand och förhoppningsvis också USA. Varför ska Sverige ha ett militärt samarbete med ett land vars ledare ser Europas demokratier som ett hot?
I denna tid lär vi tyvärr behöva ha kvar vår vapenindustri, trots Gretas annars sympatiska inlägg. Egen vapentillverkning gör att vi kan minska vårt beroende från USA och allt fler länder vill det. Colombia vill till exempel köpa Jas Gripen. Sverige satsar enorma pengar på upprustning, men från en tid på 90-talet då vi rustade ned rejält. Under kalla kriget satsade Sverige mycket på försvaret, men också mycket på att bygga ut välfärden. Pacifisterna har en verklig poäng om Sverige fortsätter lägga rekordsatsningar på vapen när sjukvården fortsätter gå på knäna och järnvägen fortsätter förfalla. Sammanfattningsvis tycker jag att vi väntar med att skjuta våra generaler, vi lär behöva dem ett tag till…
