Att techbrorsorna höjer sina knutna nävar på en lyxkrog är toppen. Sällan har det blivit så tydligt att klass står mot klass.
Få saker eggar högern så mycket som att håna arbetarrörelsens dag.
Årets första maj var inget undantag.
Först lade Moderaternas toppduo Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson ut en bild där de åt glass i solen och skröt om att de ”inte behöver gå i något tåg.”
Vois grundare Fredrik Hjelm ville inte vara sämre. Han delade en bild från en öllunch på Riche tillsammans med Spotifys medgrundare Martin Lorentzon och spelbolaget Paradox vd Fredrik Wester. I bakgrunden skymtas några demonstranter med syndikalistfanor.
En konflikt om innovationer och ekonomi vore ett välkommet kliv framåt efter alla år av kulturkrig.
De gör knutna nävar, och Hjelm skriver: ”Första maj och upp till kamp med techbros.” Han skryter också om att trion är god för mer än hundra miljarder.
När Hjelm mötte kritik från Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson svarade han med att publicera redaktörens hemadress inför alla sina följare.
Samtidigt är det glad att masken åker av.
Jag tycker personligen att trions produkter är utmärkta, och tror absolut att det behövs nytänkande när det offentliga är för mossigt. Elsparkcykeln är ett utmärkt komplement, och får gärna lyftas in i den offentliga kollektivtrafiken.
Desto värre är de reaktionära ägarna. Fredrik Wester stod bakom högerpopulistiska Bulletin tillsammans med en rad andra miljardärer, och Fredrik Hjelm gav nyligen Sverigedemokraterna rätt om invandringen när han intervjuades i Kvartal tillsammans med Elisabeth Thand Ringqvist
Ofta verkar budskapen vara karbonkopierade från den amerikanska techvärlden, som på ett par år tvärt slog över från att kränga elbilar till lattefarsor till att tala om ”maskulin energi” och skriva skrämmande ”skurkmanifest”. (Spotifyduon Ek och Lorentzon har nyligen skapat den hemlighetsfulla Palantirkopian T-Unit – får se om de också tar till pennan.)
Och nu några år senare verkar även Sveriges teknikbrorsor följa efter, som om de alla gick runt med Musks neuralink i skallen.
Därför är det intressant att se hur Fredrik Hjelm beskriver sig som en självständig ”byggare”, i kontrast till det delvis presstödsfinansierade ETC. Inom samma höger kritiseras återkommande det statliga stödet till Northvolt och Stegra. Som om staten skulle stävja snarare än främja innovation.
”Vi skapar jobb”, är investerarnas svar. Och det är ju sant – precis som alla cirkelresonemang. I ett system där finansmän i stället för staten sätts att göra investeringarna, kommer de också att skapa en del jobb.
Föreställ dig ett alternativt system där pengarna i stället allokeras via orangutanger som kastar pil. Några skulle missa. Andra skulle bli miljardärer och hålla Tedtalks i svart polotröja. De skulle också skapa jobb. Men frågan är om systemet som helhet är det bästa möjliga.
Mycket talar emot det. Som ekonomhistorikern Robert Gordon visar i The rise and fall of American growth (2016) var den keynesianska efterkrigstiden, med sina enorma statliga investeringar, kapitalismens ”gyllene era” med årlig produktivitetstillväxt på runt tre procent, mot en procent under 2000-talet. I The entrepreneurial state (2013) visar Mariana Mazzucato dessutom hur statlig innovationskraft ligger bakom allt från internet och pekskärmar till GPS. (Elsparkcykeln är för den delen en uppfinning med anor från 1910-talet – älskad av sin tids feminister.)
Skillnaden blir tydlig om man jämför med Kina, som drar ifrån enormt med sin kombination av statligt dirigerade och vinstdrivna bolag, medan Europa har blivit ett avindustrialiserat bakvatten.
Jag vägrar själv ansluta mig till den teknikfientliga del av vänstern som inte ser potentialen i AI och andra nymodigheter. Och jag tror till och med att lite vild genialitet är på sin plats ibland.
Men jag saknar ödmjukheten inför det gemensamma som Klarnas grundare Sebastian Siemiatkowski uppvisade i en intervju med Reuters. Där hyllade han folkhemmet och inte minst hem-PC-reformen som en förutsättning för hans egen kometbana. Det var 2021 – den kanske sista pusten från Silicon Valleys progressiva era.
Samtidigt är det befriande att miljardärerna bekänner färg. En konflikt om innovationer och ekonomi vore ett välkommet kliv framåt efter alla år av kulturkrig. Det skulle även jag kunna skåla för på Riche.
