För den som undrar var Miljöpartiet egentligen hör hemma i det politiska landskapet var det intressant att höra partiets nyvalda ekonomisk-politiska talesperson, Per Bolund, i en intervju i Sveriges Radio häromdagen. Bolund levererade då den häpnadsväckande utsagan att han ”i en utopisk vision” gärna vill ha platt inkomstskatt, utan inslag av progressivitet.
Därmed sällade han sig till den vettlösa nyliberalism som Centerns Annie Lööf gjort sig ett namn för att företräda. Samtidigt menade han att ett mått av progressiv beskattning kommer finnas kvar genom en av Miljöpartiets bärande idéer – hög skatt på miljöförstöring. Resonemanget var att ju mer man skitar ner till exempel i form av bilåkande, desto mer får man betala.
Jag vet inte om Bolund fick logisk kortslutning men högre bensinkonsumtion innebär ingen progressivitet, oavsett hur höga miljöskatterna är. Priset på en liter bensin är fortfarande detsamma helt oberoende av inkomst.

Nej, det han egentligen säger är: ”Ju mer stålar man har desto mer kan man också skita ner”. Med mer pengar på fickan kan höginkomsttagarna fortsätta att vara de största miljöbovarna: köra ännu mer bensinslukande högstatusbil och samla ännu fler flygmil.
Framför allt – Bolunds vision berövar samhället en av dess viktigaste utjämnande mekanismer, med cementerade klassklyftor som följd. Med sådana uttalanden från ledande företrädare, tillsammans med partiets ja till RUT-avdraget i våras, blir det allt klarare att Miljöpartiet håller på att gå ner sig i högerträsket.