”Det ligger totalitära förebud i luften” skrev författaren Sven Delblanc 1978. Den svenska medborgarrätten ansågs vara hotad.
Idag tycks Delblancs yttrande om ”totalitära förebud” äga större giltighet än tidigare. På område efter område beskärs våra fri- och rättigheter.
USA har i sin jakt på frihetens fiender gjort sitt bästa för att avskaffa friheten på hemmaplan och ute i världen. EU och Europa följer efter. Det mest flagranta exemplet på rättsövergrepp är de svenskar vars tillgångar beslagtogs på grund av påståenden om samröre med terrorister. På oräkneliga punkter bröt man mot den svenska grundlagen. Men också inom själva lagstiftningsarbetet hotar stora faror. Jan Myrdal är en av de få som från vänster analyserat den här problematiken. Paragrafen om hets mot folkgrupp har blivit ett av de många frihetsinskränkande redskap som tillgrips för att tysta ner obehagliga åsikter. Man kan så gott som varje vecka – också i Flamman – läsa om personer som åtalats: chefen för TV4, läromedelsförfattare, ansvariga för nätsajter etcetera .
Problemet med hetslagstiftningen – som från början var en ganska rimlig kompromiss mellan yttrandefrihet och de utsatta folkgruppernas behov av skydd – består i att det straffbara området kraftigt utvidgats, först 1970 och därefter ytterligare.
Den ursprungliga skrivelsen (1948) talade om ”hot, förtal och smädelse”. I dag räcker det att ”uttrycka missaktning för” ras, religion, etnicitet eller sexuell läggning. Det sistnämnda, ”sexuell läggning”, tillkom i och med att homosexuella inkluderas i hetslagen. Från och med 1 januari i år är det förbjudet att uttrycka missaktning för homosexuella. Man har ändrat grundlagen och infört ett nytt tryckfrihetsbrott. Att detta hotar religionsfriheten kan knappast betvivlas. Världsreligionernas grundtexter uttrycker helt klart missaktning mot homosexualitet. Skall texterna förbjudas? Nej, Bibeln och Koranen kommer att kunna tryckas, de är inte brottsliga i sig – det har JK låtit meddela – men vad händer om man citerar något homofobiskt textställe i en debattartikel? Ja, då skulle det enligt JK kunna falla under hets mot homosexuella. Lagens luddighet öppnar upp för godtycke. Vad händer nästa gång Carola Häggkvist yttrar sig om att homosexualitet är en synd? Skall hon buras in?
Det är som Barbro Hietala Nordlund, socialdemokrat och ledamot i konstitutionsutskottet, uttryckte det: ”Varken de homosexuella eller några andra vinner på att de fri- och rättigheter som vi tillkämpat oss i några få länder i världen offras genom en illa genomförd och onödig lag.” De homosexuella är en utsatt grupp som behöver extra skydd, men det måste i så fall ske ”inom befintliga lagar” som hon skriver.
Paragrafen har alltså gjorts löslig och detta öppnar upp för begreppsförvirring och godtycklig tillämpning.
Detta kan man sorgligt nog få konkreta exempel på inom vänstern. Från vänsterpartiets håll har man försökt få ett sverigedemokratiskt förslag om stopp för invandring dömt. Att sverigedemokraternas förslag är vidrigt behöver man knappast påpeka, men i ett pluralistiskt samhälle med en grundlagsskyddad tryckfrihetsförordning som vår, ges utrymme för också de mest avskyvärda politiska, religiösa och kulturella åsikter. Det kallas demokrati och offentlig åsiktsbildning. Har verkligen dessa vänsterpartister glömt Rosa Luxemburgs ord om att friheten framför allt är till för dem som tänker annorlunda? Har de helt glömt att Marx själv började sin bana som publicist, bekämpande censur? De borde allvarligt tänka på att konsekvenserna av ett åsiktsförbud är samhällsdebattens likriktning. Bara de åsikter som statsmakten godkänt får då existera. Tron på den goda staten och på de goda intentionerna bakom förbuden är ett stort problem. Glöm inte att i makthavarnas ögon är fascism och kommunism samma sak, det vill säga demokratins fiender.
Erfarenheterna visar vidare att åsiktsförbud inte på något vis minskar rasism och fascism.
Hitler förbjöds 1925 av den tyska delstatsregeringen Bayern att tala offentligt. Förbudet blev kontraproduktivt eftersom nazisterna kunde utnyttja det i sin propaganda. Att yrka på förbud är enligt den amerikanska juridikprofessorn Nadine Strosser som att sätta en ljuddämpare på pistolen: faran finns kvar men hörs inte. Det är bara genom förnuftiga argument (hård kritik!) och social förändring av samhället som rasism kan undanröjas.
Vänstern bör inte delta i den nuvarande regeringens underminering av de medborgerliga fri- och rättigheterna, som förbereds inom EU och som undersåtligt tillämpas av Göran Persson och hans underhuggare. Nej, vad som idag behövs är ett slags medborgarrättsrörelse som kan slå vakt om vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och avslöja ihåligheten i regeringens ”markeringar” mot rasism.
