Moderaterna har släppt en rapport som heter Ansvar för ekonomin och full sysselsättning.
I rapporten står att ”sänkta inkomstskatter i form av jobbskatteavdrag är den mest effektiva åtgärden för fler jobb”. Med andra ord: folk väljer att INTE jobba därför att skatterna i Sverige är så fruktansvärt höga. Det är visserligen sant att du inte behöver betala skatt på ditt försörjningsstöd, men att påstå att det därmed lönar sig bättre än ett riktigt arbete, där du exempelvis tjänar ihop pensionspengar, får sjukpenning om du blir sjuk och föräldrapenning om du skaffar barn, är en väldigt märklig slutsats.
I delar av rapporten refererar Moderaterna till utvärderingar och forskning, men när det kommer till stycket som handlar om arbetslösa med försörjningsstöd väljer de, lämpligt nog, att helt ignorera den forskningsbaserade kunskap som ändå finns på området. Jenny Nyboms avhandling från 2012 (Aktivering av socialbidragstagare – om stöd och kontroll i socialtjänsten) är ett bra exempel. Nybom har studerat just arbetslösa med försörjningsstöd och effekterna av kommunernas olika former av aktivering. Aktivering kan innebära många olika saker. Det kan handla om tvångsaktiviteter som mest handlar om att söka arbete under övervakade former, ofrivillig praktik eller ”plocka skräp”-aktiviteter. Det kan också handla om erbjudanden om utbildning, praktik eller coachning. Aktivering kan – men måste inte – kombineras med sanktioner, det vill säga avdrag på försörjningsstödet om du missköter dig. Nyboms avhandling visar att tvångsaktiviteter (jobbaktivering på en icke reguljär arbetsplats) kombinerat med sanktioner ofta ledde till fortsatt bidragstagande. Aktivering som handlade om utbildning eller praktik på en vanlig arbetsplats hade däremot positiva samband med att personer fick arbete.
Forskaren Katarina Hjertner Thorén har, på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet, gjort en kunskapsöversikt om kommunala åtgärder för arbetslösa socialbidragstagare. Den kom också förra året och finns tillgänglig på riksdagens hemsida. Hennes slutsats är att det finns för få studier för att kunna uttala sig om huruvida aktiveringen faktiskt fungerar och vilken effekt de har. Forskningsresultaten lutar dock åt en mycket liten eller ingen effekt alls. Däremot finns det en hel del forskning som visar deltagarnas missnöje med åtgärder. De allra flesta vill ha ett arbete och försörja sig själva. De ser igenom låtsasaktiviteter vars syfte bara är kontroll.
Moderaterna verkar inte alls bry sig om detta. De kör på i gamla hjulspår. Lagstiftningen säger i dag att det bara är ungdomar som man kan tvinga till åtgärder. Moderaterna vill därför förändra socialtjänstlagen så att det även ska gå att tvinga vuxna att delta i åtgärder mot sin vilja. Sanningen är ju att många kommuner redan i dag tvingar socialbidragstagare att delta i olika jobbsökarprogram och aktiveringsåtgärder. Dessutom vill Moderaterna ändra lagstiftningen så att det ska bli lättare att straffa personer som inte deltar i aktiviteter ”till exempel genom att räkna bort utgifter för tv, tidningar etcetera” i försörjningsstödet. Ni vet, som man gör med sina barn när de inte städat sitt rum. Om du inte städar så blir det inget Bollibompa ikväll!!!
Det behövs en mänsklig socialpolitik som utgår från en tro på människors vilja och förmåga. En stödinsats för att öka en persons möjligheter att få ett arbete måste utgå ifrån just den personens enskilda behov och önskemål. Straffåtgärder som att dra in tv-tittande eller läsa morgontidningen hör inte hemma i en socialpolitik värd namnet. I de här frågorna driver Moderaterna inte alls en arbetslinje. Det är en linje som handlar om tvång och kontroll, ingenting annat. Det är en politik som fungerar dåligt och som tar bort människovärdet hos vuxna människor.
