– Jag har nått ett läge där jag inte kan göra något åt denna pågående kaos och oro. Tyvärr försämras situationen för varje dag, sa justitieminister Nahed Al–Reyes till Reuters i samband med att han nyligen lämnade sin post.
Den 74-årige Yassir Arafat verkar emellertid inte ha några planer på att avgå, trots den massiva kritik hans ledarskap mötts av. I stället säger han att fria val bör hållas där palestinierna själva för avgöra vem som ska föra deras talan.
– Jag skulle vilja hålla val till den palestinska myndigheten så snart som möjligt – president-, parlaments- och kommunalval. Men ockupationsmakten gör det omöjligt för oss att genomföra ens röstregistreringen, sa Arafat till ett 20-tal aktivister från israeliska fredsorganisationen Gush Shalom.
I media sägs det palestinska missnöjet grunda sig på korruptionen inom PA, men enligt Ammar Makboul från Nätverket Bojkotta Israel är detta missvisande.
– Korruptionen är ett symptom, inte en orsak. Problemen är strukturella. Det handlar om hur den palestinska myndigheten är organiserad och om bristerna på demokrati. Att det palestinska ledarskapet är uselt beror inte på korruptionen utan på att det inte förmår utstaka en strategi för att utveckla, organisera och leda befrielsekampen. Det finns ingen agenda, menar han.
– Missnöjet med den palestinska maktapparaten har funnits under en längre tid men hållits tillbaka av Israels fascistiska framfart. Man har resonerat som att ”interna motsättningar löser vi senare”.
PA:s makt är visserligen starkt begränsad och Israel har bland annat infört förbud för Arafats poliser att bära vapen, vilket har efterlevts. Men denna gång räcker inte kampen mot Israel som ursäkt för att inte fokusera på problemen inom det palestinska ledarskapet.
De strukturella problemen ligger i att toppskiktet inom PA har nästan all makt och har berikat sig själva i stället för att bry sig om palestinierna. Fredsförhandlingarna skede inom lyckta dörrar och många känner att de palestinska ledarna har gått med på alltför stora eftergifter och struntat i palestinierna för att gynna sig själva.
– Det finns bara maktberusade individer runt Arafat som märker ut reviren inför kommande maktskifte. Ohederliga individer som Arafat handplockat för att kunna kontrollera och som vänt sig mot honom när makten som nu försvagats. Exempelvis nuvarande premiärminister Ahmed Qurei som gjort sig ökänd för sina cementaffärer med Israel som gått till byggandet av muren.
Finns det några reella alternativ till Arafat?
– Visst finns det det, liksom det finns alternativ till Göran Persson eller Blair eller Bush. I det palestinska samhället finns flera goda, progressiva krafter som både i första och denna andra Intifada visat sig fullt kompetena som ledare. Den förhärskande bilden är att utan Arafat faller allt. Det är en förlegad västerländsk kolonial syn på folk i så kallade tredje världen, säger Makboul.
– Det jag är mest förvånad och glad över är att det palestinska samhället fungerar rätt väl och disciplinerat trots Israels terror. Israel förstör, men man bygger upp. Man får livet att gå vidare ändå.
Vågar du spekulera i vad resultatet av detta uppror kommer bli?
– Det är svårt att säga men det kommer att ske förändringar. Palestinierna har en levande gräsrotstradition. Folkkommitteérna var en gång ett av världens mest framgångsrika exempel på deltagande demokrati. De utgjorde den hårda kärnan i motståndskampen, säger Ammar Makboul.
