Bankerna säger att kunderna får betala om deras övervinster beskattas. Men i stället för att ta kunderna i försvar, gör Moderaterna som bankerna säger.
Under valrörelsens sista veckor har Moderaterna, i ett desperat försök att vända opinionen, lanserat ännu en skrämselkampanj. Den här gången handlar det om att Socialdemokraterna vill införa en ”bonelåneskatt”.
Redan här reagerar man. Vill sossarna beskatta mig för att jag har ett bolån?
Nej, riktigt så galet är det inte. ”Bolåneskatten” är högerpartiets omskrivning av Socialdemokraternas vallöfte om att införa en bankskatt, för att kapa de övervinster som de gjort på höga låneräntor och låga sparräntor.
När bankerna hotar om att vältra över kostnaden för beskattade övervinster på kunderna är partiets svar inte att angripa bankerna. Det blir att stoppa skatten.
Moderaterna menar dock att skatten bara kommer att slå mot bolånekunderna. Bankerna kommer nämligen bara höja räntorna för att täcka kostnaden. På sin hemsida hänvisar man till att bankerna redan varnat för detta, och erbjuder dessutom en hemmasnickrad kalkylator där väljaren kan räkna ut hur mycket sossarnas skatt kommer kosta hushållet.
Moderaterna vill förstås framställa sig som partiet på låntagarens sida. Det vill säga den vanlige medelklass-Svensson som knappast längtar efter högre räntor.
Men bakom fasaden gömmer sig ett urgammalt högerintresse: att skydda näringslivets vinster.
Moderaterna agerar nämligen i den roll man alltid haft: som den partipolitiska representanten för kapitalets intressen. När bankerna hotar om att vältra över kostnaden för beskattade övervinster på kunderna är partiets svar inte att angripa bankerna. Det blir att stoppa skatten.
På kampanjsidan hänvisar Moderaterna också till en artikel i Dagens Industri med rubriken ”Bankföreningen: Så mycket höjer ny bankskatt boräntorna”. Här intervjuas Bankföreningens vd Hans Lindberg, som så klart anser att bankskatten inte bara hotar bolånekunderna, utan riskerar att sätta sig som en inkomstvana för de rödgröna partierna.
Att Bankföreningen skulle ha något intresse för att försvara bolånekunderna är skrattretande. Det är knappast med det syftet som Hans Lindberg blivit anställd som verkställande direktör på bankernas intresseorganisation. Han är där för att försvara kapitalets vinstintressen.
Men det är inte det mest intressanta.
Hans Lindberg har dessutom varit ledande i Moderaterna, som statssekreterare under Anders Borg på Finansdepartementet. Efter valförlusten 2014 blev han partiets chefsekonom. Året därpå klev han över till att bli vd hos Svenska Bankföreningen.
När Hans Lindberg då går ut i media och varnar för en bankskatt gör han det i egenskap av moderat valarbete, och när Ulf Kristersson vevar mot en bankskatt gör han det i egenskap av bankföreningens trogne vän.
Cirkeln är perfekt.
Bankerna säger att de ska skicka notan vidare till kunderna. Moderaterna använder hotet som argument för att bankerna inte ska beskattas. Och mannen som företräder bankerna kommer direkt ur Moderaternas ekonomiska ledning.
Staten och kapitalet sitter fortfarande i samma båt. Ibland byter de bara plats vid årorna.
