Bondeledaren Luis Enrique Perez mördades den 19 mars av personer som utpekas som colombianska paramilitärer. Uppdragsgivare skulle vara Armando Javier Mogallon, en latifundista, en landägare med stora arealer som han låtit ligga i träda och därför kommit i blickpunkten för Lagen om jord och landsbygdsutveckling.
Det är till denna lag som Perez och böndernas organisation i delstaten Barinas och kommunen Santa Barbara har hänvisat, när de av den venezuelanska staten krävt att den ska konfiskera Mogallons outnyttjade marker, som uppgår till 18 000 hektar.
Luis Perez tillhörde organisationen Frente Nacional Campesino Esquiel Zamora, som gått i spetsen för en genomgripande jordreform i Venezuela. Organisationen har fått många av sina ledare och medlemmar mördade av jord- och landägare. Den senaste tiden har kampen om Venezuelas landsbygd kraftigt skärpts.
Perez mördades när han befann sig vid flodkanten vid Rio Caparo. Strax efter såg bönderna i området hur ett litet propellerplan med colombianska paramilitärer lyfte från Mogallons marker. Mogallon är känd i regionen för sina kontakter med colombianska paramilitärer och knarkhandlare.
För att undvika att hans jättelika område ska konfiskeras, vid revisionen av 40 miljoner hektar mark på Venezuelas landsbygd, för att hans marker ligger i träda, bytte landägaren namn på sitt gods från ”Agualinda” (vackert vatten) till ”Agropecuaria Barinas”.
Frente Nacional Campesino Esquiel Zamora anklagar i ett pressmeddelande också Nationalgardet för att spela med jordägarna och de förra politikerna i den gamla regeringen, nu i opposition, och på så sätt motarbeta jordreformen.
Bönderna utlyste, med anledning av mordet och begravningen av Perez, en protestaktion i form av en vägblockad. De slutar sitt uttalande med en svidande kritik mot regeringen i Caracas. ”Det är skamlöst att tala om en revolutionär process där när man inte ens försöker skipa rättvisa för det revolutionära folket”.
I ett synnerligen skarpt öppet brev till president Chávez, talar nu bönderna öppet om att organisera sitt eget väpnade försvar i brist på skydd och säkerhet från den venezuelanska polisen och armén. ”Vi tar inte emot mer repression, våld och förtrampande av våra mänskliga rättigheter, framför allt inte från antipatriotiska krafter som inflitrerats i FAN [de väpnade styrkorna]. Därför har vi tagit upp Ert förslag om att inom den organiserade bonderörelsen skapa Unidades de Defensa Popular, (UDP), [folkliga försvarsenheter].”
Bakgrunden till uttalandet är den våg av mord som äger rum mot de mest framstående krafterna inom den venezuelanska bonderörelsen. I Venezuela är det en offentlig hemlighet att jordegendomarna sedan 1958 har varit föremål för en obegriplig och hänsynslös korruption. 1958 störtades en nära 30-årig militärdiktatur av yngre officerare som överlämnade makten till det kristdemokratiska Copei och socialdemokratiska Acción Democratica, AD. De bägge partierna, i den så kallade Puntofijopakten, alternerade vid makten i 40 år, tills Chávez vann presidentvalet i december 1998. Men under dessa 40 år hade större delen av den venezuelanska landsbygden delats upp mellan personer inom dessa två partiers sfär eller till personer som gjorde dem gentjänster.
Fem procent av landägarna äger idag närmare 90 procent av jorden, som till stor del ligger obrukad. Sjuttio procent av alla konsumtionsvaror måste importeras och gör det via den så kallade handelsoligarkin, som råkar vara just dessa fem procent av landägarna. Det är detta förhållande som Chávez via den nya jordlagen försöker korrigera.
Men bönderna är långt i från nöjda. De menar att en verklig jordreform måste ta strid mot de halvfeodala ägandeförhållanden, där miljoner bönder och indianer fördrivits från sina marker och i många fall mördats. Under 18 månader kommer nu INTI, Nationella jordinstitutet, att revidera dessa ägandeförhållanden. Detta har fått Boskaps- och landägarorganisationen att anklaga Chávez för att deklarera öppet krig mot den privata egendomsrätten. Samma tongångar har hörts i USA, från både New York Times’ ledarsida och Condoleeza Rice.
Det var för att kräva en fördjupning och en verklig konfrontation mot latifundistas, som över 500 bondeledare från de tre främsta bondeorganisationerna samlades i staden Guasdualito i delstaten Apure vid gränsen mot Colombia. Det är en region där paramilitärer kontrakteras för att mörda venezuelanska bondeledare och där venezuelanska Nationalgardet anklagas för att spela med landägarna och blunda för de colombianska paramilitärernas blodiga aktioner.
”I denna del av landet har lagen om jord inte haft en tillräcklig genomslagskraft. Orsaken står att finna i ineffektiva tjänstemän, centraliseringen av uppgifterna inom denna stora delstat, svagheter i själva lagen, brist på utrymme för effektivt deltagande av bönderna inom alla instanser. /…/ Detta har möjliggjort för landägarna att gå till motoffensiv, med målsättningen att eliminera utfärdandet av jorddekret samt avhysande av de bönder som redan brukade marken och hade fått tillgång till krediter”. I sitt öppna brev till Chávez understryker bönderna att de nu organiserar sig för att med vapen i hand försvara de erövrade rättigheterna och för att försvara själva livet.
Över 120 bondeledare har mördats sedan lagen beslutades i november 2001. Men bönderna ser också bildandet av de folkliga försvarsenheterna, UDP, i ett längre strategiskt politiskt perspektiv. ”Dessa enheter ska tjäna till att förbereda oss, kvinnor, män och barn, i totalförsvaret av vårt fosterland; produktion, revolutionens politiska innehåll och stå beredda att under Ert befäl som högste befälhavare konfrontera imperialismen och revolutionens förrädare, men också att flytta fram positionerna för att bygga upp en folkmakt som för oss betyder socialism”.
Jordreformen – mer än fördelning
President Hugo Chávez jordreform väcker inte bara vrede bland storgodsägarna. ”För en generation sedan hade denna resulterat i en USA-intervention”, rasar en ledare i Washington Post.
Lagen om jorden och landsbygdsutveckling var en av de 49 presidentdekret, som presenterades bland 48 andra lagförslag den 11 november 2001. Den föranledde delar av oppositionen att utlösa statskuppen den 11 april 2002. Mer än två miljoner hektar obrukad statlig mark mark har delats ut till jordlösa bönder eller lantarbetare – sammanlagt 100 000 familjer.
Hittills har de stora land- och boskapsägarna inte har fått en enda kvadratmillimeter av sin odlade jord konfiskerad. Däremot har mark, som landägarna tillskansat sig utan lagliga medel, delvis överlämnats till lantarbetarna.
Över 100 lantarbetare eller jordlösa bönder har, sedan lagen infördes, mördats av hyrda mördare som kontrakterats av land- och boskapsägare. Storgodsägarnas våld mot bönderna, medförde att många emigrerade till städerna.
Regeringen har gett dem laglig rätt till den mark där de slog upp sitt enkla hus, via lagen Tierras Urbanas. Regeringen har ett åtgärdsprogram för att stödja bönderna. Där finns fördelaktiga lån via Bandes (den ekonomiska och sociala utvecklingsbanken), krediter för maskininköp via statliga kreditinstitutet Fondafa, men också hjälp med jordbruksmaskiner till bondekoperativ, byggande av silos för att förvara skörden, teknisk assistens för odling, kurser för att bilda kooperativ, samt anslutning till ett distributionsnät för förnödenheter och försäljning av produkterna till låga priser i Mercal, folkmatsalarnas nätverk.
Venezuelas mål är att upprätta en nationell självförsörjning och övervinna beroendet av oljan. Detta genom påbörjandet av ett brett program för att bönderna ska kunna producera de förnödenheter som venezuelanerna konsumerar.
Enligt Mark- och jordbruksministeriet (MAT) importerar Venezuela mer än 70 procent av de förnödenheter, som konsumeras dagligen och som utgör de främsta basvarorna.
Den 5 januari 2005 undertecknade guvernören för delstaten Cojedes, Yhonny Yánez Rangel, det första operativa dekretet för Jordreformslagen. Lagen skapade Inti, Nationella jordinstitutet. Detta organ reviderar nu lagligheten i de dokument som fastställer äganderätten till marken som kontrolleras och mäts.
Inti utfärdar också ägandedokument till bönderna som fått jord. Inti har fram till årsskiftet 2004–2005 genomfört 15 000 inspektioner, av sammanlagt tre miljoner hektar, för att utröna om det är staten eller privatpersoner som är ägare till marken. Totalt ska Inti under 18 månader utreda ägandeförhållandena för 40 miljoner hektar mark.
Den 10 januari offentliggjorde Chávez La Misión Zamora, presidentdekretet som ska bryta jord- och markmonopolet på landsbygden. Dekretet bar namn från general Ezequiel Zamora, som uppmanade till och ledde 1846 det första nationella bondeupproret. I Venezuelas grundlag står det: ”Den stora jordägarkontrollen står i motsättning till de sociala intressena”.
Fedenaga som är boskapsägarnas organisation, rasar mot besluten. José Luis Betancourt, ordförande i Fedenaga, hotar:
– Om ni vill likvidera egendomsrätten betyder det att freden upphör.
I USA har Washington Post och Times kritiserat lagen skarpt. Washington Post anser i en ledare den 13 januari 2005 att lagen om jorden och landsbygdsutveckling är ”ett överfall mot den privata egendomsrätten” och att Chávez’ revolution är på väg att kväva “demokratins beståndspelare”. ”För en generation sedan hade denna (Chávez’ politik, min anm.) resulterat i en USA-intervention. För tio år sedan hade andra latinamerikanska länder ställt upp för att rädda Venezuela. Under nuvarande epok 9/11 har det inte märkts en enda reaktion”.
Men Manuel Rosales och Morel Rodríguez, oppositionsguvernörer i de enda delstater där oppositionen vann, Zulia och Esparta, har anslutit sig för att bryta jordägarmonopolet på landsbygden.
