Morgonlugnets land arbetar sig till döds

Det är en klyscha. Så fort någon ifrågasätter den västerländska liberala demokratins dygder kommer svar på tal nästan omedelbart: ”Så varför flyttar du inte till Nordkorea då?” För den renlärige liberalen erbjuder Koreahalvön ett praktiskt exempel för att bevisa ideologins överlägsenhet. Nord är lika med diktatur, svält och dragkärror; Syd med demokrati, överflöd och datorchip. Nord med kommunistisk tristess; Syd med en modell värd att imitera. Korea, som var ett av världens fattigaste länder på 1950-talet, har under senare tid förvandlats till världens tolfte största ekonomi. Mellan 2014 och 2021 toppade landet Bloombergs innovationsindex sju gånger. (1) Inte så mycket ett land som ett mirakel.

Men det finns mer än ett Sydkorea. Dels har vi det land som media fascineras av, och som kan stoltsera med arméer av studenter som lär sig koreanska utanför skolbänken. Med en popmusik som erövrat världen symboliseras detta Korea av k-popstjärnorna: slanka figurer, androgyna unga ansikten, internationell ryktbarhet och den allra senaste smarta telefonen klistrad vid ena örat. (2) Men vi har också det andra Sydkorea: ett land som av sina egna invånare döpts om till ”Joseonhelvetet”, efter den strikt hierarkiska dynasti som härskade i Korea mellan 1392 och 1910.

Renaud Lambert

Biträdande redaktör för Le monde diplomatique