Att leva i en gruvstad är att förtätas. Rent bokstavligt måste man stå väldigt nära varandra i gruvhissen, känna gårdagens öl, magsyran, doften av kolstybb som inte tvättats bort. Men det är också en förtätning i en annan bemärkelse. Som humanekologen Andreas Malm visade i boken Fossil Capital berodde inte ångmaskinens genomslag på dess överlägsna effektivitet framför vattenkraften, utan på att den gav kapitalägare möjlighet att förlägga fabriker inne i städer, där billig arbetskraft levde tätt packad.
”Gruvor stängs: vi fortsätter att sjunka ned i dem”, noterar gruvarbetaren Brian i Andrew McMillans roman Synd. Han bor i Barnsley i nordöstra England, en gammal gruvstad där puben blivit kyrka – vilket bara kan hända i England – och dagligvaruhandeln förvandlats till ett e-ciggcafé. I stället för att jobba i gruvan försörjer sig hans syskonbarn Simon på att sälja porrbilder på Onlyfans, medan hans kille Ryan kameraövervakar tomma pubar. Ett kallt digitalt ljus har spridit sig över staden, som nu tömts på mänskligt liv. Förtätning och utglesning – det är kapitalismens svarta blodomlopp.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!