Okategoriserade 30 maj, 2012

Mot en politisk lösning i Baskien

– Vi fortsätter kämpa för en socialistisk baskisk stat, säger Joseba Álvarez, en av ledarna för det förbjudna partiet Batasuna till Flammans Dick Emanuelsson i det första av tre reportage från Baskien.

Eta lägger ned vapnen och fortsätter kampen med enbart politiska kampformer, meddelade den baskiska gerillaorganisationen i en videosänd presskommuniké den 20 oktober 2011. Men den spanska staten, 2011 representerad av PSOE-regeringen Zapatero och nu av den rena politiska högern i form av Partido Popular (PP), avvisar alla kontakter och förhandlingsinviter med Eta för att finna en slutlig lösning på en 50 år väpnad konflikt i Europa.
Spanien, Baskien och Europa har förändrats. Den baskiska vänsterns valkarteller Bildu och Amaiur, som med minsta möjliga marginal erövrade sin legalitet förra året, spatserar på en knivsegg. Minsta lilla stavelse eller slink med tungan kan tas som en förevändning för att illegalisera den största politiska kraften i Baskien, eller Euskal Herria som det heter på baskiska. Den spanska statens och den politiska högerns ögon och öron uppmärksammar allt som sägs och görs. Partier på högerkanten driver en permanent kampanj för att de två vänsterkoalitionerna Bildu, på kommunal och regional nivå och Amaiur, på nationell spansk nivå, ska olagligförklaras. Bildu erkändes bara ett par månader innan kommunalvalet i maj 2011 av Författningsdomstolen med sex röster mot fem. Bildu blev det parti som fick flest kommunala mandat. Valsegern upprepades av Amaiur i november. I november i år äger val rum till det Baskiska Parlamentet och det otroliga kan hända att den tidigare förbjudna baskiska vänstern kan komma att bilda regering, vilket skulle vara en bokstavlig mardröm för centralmakten i Madrid och deras lokala representanter i Baskien.
Det tror åtminstone Enrique Santiago, spansk advokat, ledamot av både kommunistpartiet PCE:s som den Förenade Vänsterns (IU) verkställande utskott. Han representerar två organisationer som under många år har fördömt Etas väpnade aktioner.
– Etas beslut att upphöra med den väpnade kampen är ett mycket intelligent beslut. Konsekvenserna har omedelbart visat sig i ett starkt ökat stöd för den baskiska vänster som representerar rörelsen för ett självständigt Baskien, säger han när jag träffar honom på hans kontor i Madrid.

– Den internationella kommissionen, med bland annat Kofi Annan, Tony Blair, Gerry Adams från Sinn Fein, har efter ett otal kontakter med Eta sagt att Etas beslut att upphöra med den väpnade kampen är oåterkalleligt. Därför är det sorgligt och trist, att regeringarna PSOE (Zapatero) och PP (Rajoy) har vägrat respektive vägrar inse detta faktum.
Santiago menar att befolkningens svar har visat sig i valurnorna.
– Arnaldo Otegi, Batasunas fängslade ledare för sina förmodade kontakter till Eta, lyckades med det politiska konststycket att tvinga Etas militära gren att acceptera den politiska lösningen som resulterade i deklarationen den 20 oktober 2011. Men regeringen ser hellre att han sitter bakom galler i en skådeprocess än att han driver fredsprocessen framför sig.
Bussresan mellan Bilbao och San Sebastian är en hissnade upplevelse över ett underbart landskap med djupa dalar och höga berg. Eta (”Euskadi Ta Askatasuna”), som bildades 1959 och som betyder Baskiskt fosterland och frihet, slog tidigt in på en ideologisk grund som inte bara betyder en egen nationalstat utan även en socialistisk stat. Medan övriga Europa går i riktning mot en brun makthöger, pågår det ideologiska diskussioner överallt, på studiekonferenser, på barer, på arbetsplatser eller universiteten där Izquierda Abertzale, den patriotiska vänstern, är tongivande.

Solen strålar över hela bukten i San Sebastian (Donostia på baskiska) när Flamman träffar Joseba Álvarez. Han är lång med grånat tunt skägg, född samma år som Eta grundades och betraktas som ett offentligt språkrör för Batasuna. Partiet var legalt under Felipe Gonzalez´ regering men också under den första mandatperioden av Aznarregeringen. Men ”det kom en Bush och ett 11 september och sedan dess är Batasuna förbjudet”, säger han krasst. De olika regeringarna har anklagat Batasuna för att vara Etas politiska gren och alla med minsta möjliga beröring till Batasuna har därför mer eller mindre förklarats bannlysta ifrån att ställa upp i olika politiska sammanhang och rörelser.
Efter att vi har samtalat under en timme gör Joseba en vink med ögonen och jag ser två personer, typiska säkerhetspoliser. När de ser att de är upptäckta drar de sig diskret tillbaka. Joseba ler lite resignerat och skakar på axlarna, van att ständigt vara under uppsikt, än mer med en reporter framför sig.
– Baskiens folk har kämpat en massa år i en process som sträcker sig från Francodiktaturen via den så kallade ”övergångsperioden”. Denna hade som målsättning att göra slut på det baskiska folkets befrielseprocess, säger Alvarez och kisar mot solen. I dag, trettio år efter Franco, kan vi säga att den spanska statens politiska mål misslyckades, för i dag finns det fler socialistiska krafter än någonsin som arbetar för självständighet och en egen stat för att överleva som ett folk. Vi är det äldsta folket i Europa med ett eget språk och vi är inte beredda på att offra vår identitet och kultur.

Batasunaledaren anser att Etas kontroversiella politiska-militära strategi hade sin giltighet fram till för några år sedan. Efter en lång inre diskussion och en diskussion inom den breda baskiska vänstern, slog Eta fast den nya strategin. Den handlar om att förstärka den baskiska vänstern och massarbetet inom fackföreningar och andra sociala organisationer samt att inleda en direkt dialog med regeringarna i Paris och Madrid.
Joseba Alvarez nämner betydelsen av den internationella konferensen som genomfördes i San Sebastian tidigare i år med deltagande av bland annat Tony Blair och Kofi Annan. Konferensen slog fast fem punkter som ställdes i förgrunden:
1. Definitivt eld upphör. Upprättande av en direkt dialog med Paris och Madrid.
2. Agenda med teman som de 700 politiska fångarna.
3. Erkännande av offren på bägge sidor.
4. Desmilitarisering av Baskien, överlämnande av Eta:s vapen och upplösning av Eta som organisation.
5. Skapandet av en kommission som följer upp avtalen från det ögonblick som Eta deklarerar ett definitivt slut på de väpnade aktionerna.
Men den spanska högerregeringen avvisar alla förslag från Eta om en politisk lösning och dialog på den långa konflikten i Baskien.

För att överlämna vapnen behövs ingen dialog, bara en vilja att överlämna dem, sa inrikesminister Jorge Fernandez Dias den 16 maj i den spanska kongressen. Det är denna politiska blindhet som Enrique Santiago menar är bakgrunden till det paradoxala att den baskiska vänstern kan komma att bilda regering i november.
Frågan om de politiska fångarna samt offren är en central punkt i fempunktsprogrammet. Utan att vänta på stöd från regeringen i Madrid har baskerna själva, på bägge sidor om barrikaden, inlett en egen försoningsprocess. Den 14 maj satte sig Rosa Rodero, änka efter säkerhetsagenten Ertzaintza Joseba Goikoetxea, ett offer för Eta, ner vid samma bord som Carmen Galdeano. Hon var dotter till ”Egin” Xabier Galdeano, journalist och offer för den olagliga paramilitära organisationen Gal som skapades av regeringen Felipe Gonzalez. Detta ”runda bord” är ett exempel av många på hur det har upprättats ett förtroende och en kommunikation för lösning på konflikten mellan de tre miljonerna invånarna i Baskien. De bägge kvinnorna berättade om sina erfarenheter och lidanden som anhöriga till offer i den långa konflikten.

– Vi har understrukit att det finns ingen politisk möjlig lösning om inte alla parter sitter vid samma bord. PP säger att de förhandlar med alla utom den baskiska vänstern för den är olaglig och vi svarar; ”Legalisera oss då!”. Jag har varit fullmäktigeledamot i fyra år och parlamentsledamot i fyra år. Vi kommer att fortsätta att leva tillsammans. Vi har inget splittrat samhälle, oavsett om det handlar om bostadsområden, ras, klass, religion som i Irland. Här finns det olika politiska projekt och vi anser att var och en av dessa inte bara bör vara tillåtna utan även ha möjligheter att verka politiskt, understryker Alvarez och sammanfattar Batasunas framtid.
– För vår del fortsätter vi kampen för en socialistisk baskisk stat.

Inrikes 27 september, 2023

”Idéer från vänster kan bli mainstream”

Elinor Odeberg och Philippa Sigl-Glöckner samtalar med Silvia Kakembo på Södra teaterns scen. Foto: Jacob Lundberg.

Stämningen var hoppfull när internationella vänsterekonomer samlades på Södra teatern i Stockholm för att diskutera hur ekonomin kan underställas demokratiskt inflytande.

Glöm snacket om löneprisspiraler och omättliga arbetare som driver på inflationen genom orimliga lönekrav. Mitt under polykrisens perfekta storm av krig och pandemi dök den upp: vinstpristornadon. Vad som ursprungligen avfärdades som en absurd idé är i dag en allmänt accepterad sanning om ekonomin. Och den har kraften att vända hela den ekonomiska spelplanen över ända.

Ingen vet det bättre än Isabella Weber (bilden).

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Utrikes 27 september, 2023

Etnisk rensning framför omvärldens ögon

Anhöriga till soldater som dog förra veckan begraver sina söner innan de lämnar. Foto: Marut Vanyan.

Efter månaders blockad av enklaven Nagorno-Karabach gav Armenien i förra veckan till slut upp: svält, sjukdomar och bombardemang har fått en stadig ström armenier att lämna området. Forskare talar nu om folkmord.

För två veckor sedan stod jag vid blockaden av enklaven Nagorno-Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan. Ingen humanitär hjälp hade kommit in på flera månader och människor som jag talade med inne i den armeniska regionen i Azerbajdzjan berättade om hunger, sjukdomar och desperation. Detta trots att Internationella domstolen i Haag vid två tillfällen beordrat landet att öppna den.

Blockaden framför var stillsam. Ett par azerbajdzjanska lastbilar körde fram och tillbaka med byggmateriel nedanför kullen där landets flagga hängde högt. Bakom låg den ryska militärbasen där de fredsbevarande styrkorna skulle finnas.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Canbäck
Frilansjournalist och författare med fokus på den postsovjetiska världen.[email protected]
Nyheter 26 september, 2023

Veckan som gått

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Per Gahrton (bilden) avlider vid 80 års ålder.

Gahrton började som riksdagsledamot för Folkpartiet, där han företrädde partiets vänsterfalang och bland annat förespråkade vapenleveranser till Nordvietnam. 1969 utsågs han av Veckojournalen till ”årets argaste unga man”.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 26 september, 2023

Stefanos Kasselakis vill förvandla Syriza till de amerikanska Demokraterna. Foto: Yorgos Karahalis/AP.

Efter att ha öppnat partiledarvalet har Greklands största vänsterparti tagits över av en okänd affärsmagnat som vill förvandla partiet till de amerikanska Demokraterna. Vänsterpopulismens flaggskepp ser därmed ut att förlisa på egen hand.

I söndags kväll kom den kalldusch som medlemmarna i det grekiska vänsterpartiet Syriza anat skulle välla över dem.

I andra omgången av partiets ledarval vann den unge affärsmannen Stefanos Kasselakis mot den tidigare arbetsmarknadsministern Effie Achtsioglou med över 56 procent av rösterna.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 24 september, 2023

Liberalerna förstår inte pacifismens kärna

På årsdagen av den ryska invasionen medverkade Greta Thunberg i en demonstration arrangerad av pacifistiska organisationer som Svenska freds. Foto: Fredrik Persson/TT.

Ledarskribenter förlöjligar utan att begripa dess kärna – som är att ifrågasätta militarismen, en ideologi som ständigt har dragit in världen i krig.

Under sommaren har Jesper Ahlin Marceta på DN Ledare skrivit en del om pacifismen, ofta på tidningens sedvanliga mästrande sätt. Jag tror att det är svårt att förstå vad det innebär att vara pacifist utan att först förstå att pacifismen, likt antifascism och antikommunism, främst är en reaktiv ideologi. Pacifismen är antimilitaristisk. För att förstå den bör vi därför förstå den ideologi som den motsätter sig.

Den klassiska militarismen, som var mainstream bland eliten under början av 1900-talet, ser krig som är en naturlig och viktig del av den mänskliga tillvaron: nationer som inte befinner sig i krig riskerar att förlora sina dygder och bli dekadenta. Den klassiska militarismen är i stort sett död som ideologi i Sverige och västvärlden.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Karim Jebari
Filosof och forskare vid Institutet för framtidsstudier.
Kultur 24 september, 2023

Hur Naomi blev den andra Naomi

Trots att ”Doppelgänger”, Naomi Kleins sjätte bok, är hennes mest personliga, är hon fortfarande lika vass och relevant. Foto: Dan Hansson/SvD/TT.

Konspirationsteoretiker, säger Klein, ”har fel om fakta, men prickar rätt på känslorna”. Myra Åhbäck Öhrman har läst Naomi Kleins nya ”Doppelgänger”.

”Till mitt försvar var det aldrig min avsikt att skriva den här boken”.

Så inleder Naomi Klein Doppelganger: A trip into the mirror world, och jag är benägen att tro henne. I jämförelse med hennes tidigare verk, som No logo (1999), en kritik av varumärkefieringen hos okontrollerad global kapitalism och The Shock doctrine (2007), om hur nationella kriser utnyttjas för att minska motståndet mot kontroversiella politiska förändringar, känns premissen okaraktäristiskt privat. Klein tar nämligen avstamp i något så vardagligt som irritationen över att ständigt förväxlas med ”Den andra Naomi” – Naomi Wolf.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 23 september, 2023

Att komma fram till Samarkand

Positionen i gränslandet mellan de historiska civilisationerna har gjort Samarkand till en unik plats. Foto: Jonas Sjöstedt.

På resa mellan Uzbekistans mytomspunna städer upptäcker Jonas Sjöstedt ett land inklämt mellan två världsdelar och i skärningspunkten mellan storstadens modernitet och glesbygdens tradition – där arvet från Sovjet är lika närvarande som det från de islamiska och centralasiatiska civilisationerna.

Det är fantastiskt vackert, ändå är nästan inga turister på plats när jag och tonårsbarnen vandrar runt Registan, det gamla torget i Samarkand med byggnader som en gång i tiden var skolor. Här studerades filosofi, astrologi, matematik och teologi redan för 500 år sedan. Kanske beror frånvaron av människor på att det är så varmt, nästan 40 grader. Vi sätter oss på en bänk i skuggan under ett par träd på en innergård och bara tar in skönheten och atmosfären. Det är som att kliva in i en saga.

Samarkand, Bukhara och Khiva. Namnen på de uråldriga städerna längs Sidenvägen har något lockande och sagolikt över sig. Det är historiska städer med fantastiska gamla moskéer, uråldriga koranskolor, gränder och myllrande marknader där det säljs frukt, nötter och textilier. Det är vackra innergårdar där folk dricker te i skuggan under mullbärsträden. För äldre svenskar har säkert Thorstein Bergmans vemodiga visa ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, som sjungits in av såväl Lena Andersson som Lill Lindfors, bidragit till denna längtan.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Sjöstedt
Frilansjournalist och tidigare partiledare för Vänsterpartiet.
Utrikes 23 september, 2023

Bland sanddyner och teknikpionjärer formas framtidens bosättare

Med modeord som ”uppstartsnation” kombineras territoriell nybyggaranda med högteknologiskt entreprenörskap. Så hoppas Israel skapa en sionism för nästa generation.

Dagens Israel är ett splittrat land. Mängder med människor har tagit till gatorna i Tel Aviv sedan regeringen i våras föreslog en kontroversiell lag som fråntar Högsta domstolen rätt att påverka regeringens beslut. Eftersom Israel saknar en grundlag har Högsta domstolen spelat en viktig roll för landets demokrati, och den har fungerat som en garant för sekulär politik i ett land som präglas av allt mer extrema värderingar.

Samtidigt är frågan om ockupationen frånvarande och den minoritet som vill blanda in Palestinafrågan anklagas för att riskera att skada den unika enigheten i demonstrationstågen. Protesterna handlar om Israels demokrati, och därmed även om något så existentiellt som landets identitet och fortlevnad.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Johanna Adolfsson
Kulturgeograf och forskare.
Ledare 22 september, 2023

Det judiska är större än Israel

Israel blir allt smärtsammare att förhålla sig till för sekulära judar. Foto: Kristopher Radder/AP.

Öknens planterade träd ger inte längre skugga åt övergreppen.

I helgen har många judar firat in det nya året. Trots att jag är judinna har ingen i min familj iakttagit högtider, men för ett par år sedan blev jag bjuden till en trevlig rosh hashana-middag hos en vän. Vi åt gratinerad blomkål och challebröd, och vid bordet satt två familjer med barn i lågstadieåldern. Framåt slutet av måltiden plockades traditionens symboliska höjdpunkt fram, äpplet (året som runt och rikt) och honungen (förhoppningen om ett sött år). Jag noterade att det var ett rosigt, svenskt äpple som en gäst kanske plockat med sig från sin tomt och som nu låg uppskuret på min assiett. ”Åh, så här fina äpplen har de nog inte i Israel!”, utbrast jag, varpå en av de större pojkarna svarade: ”Det bor faktiskt judar över hela världen, inte bara i Israel!”

Jag blev mållös. Den brådmogne unge mannen hade redan dragit samma slutsats som jag själv gjort först sent i livet, nämligen att den judiska världen är större än Israel. Och att för att landa i min identitet och lära mig något av den judiska historien, så behöver jag frigöra mig från en självförståelse som är kopplad till Israel. Jag behöver varken reflexmässigt springa till landets försvar, eller ha mindervärdeskomplex för att ha tappat kontakten med sederna. Det judiska är så rikt att den lilla bit som intresserar mig räcker gott och väl – drivkraften att ifrågasätta, kollektivt analysera texter, göra uppror, hålla fast vid idén om en gränslös värld, som sammanfattas i en av de äldsta skrifternas vackraste sats: tiqqun olam, förpliktelsen att laga världen.

Ändå förstår jag precis vad Israel representerar när jag tänker tillbaka på 1945, när en värld reser sig ur en katastrof för att bygga något nytt. Då står spillran av ett folk och undrar vad som finns kvar att leva för efter att inget land, inte ens det egna, erbjudit skydd mot nazisternas skoningslösa jakt på judar. När ens mamma, pappa, make eller barn i bästa fall återfinns som ett av tusentals namn i en loggbok, med stämpeln Vernichtet (förintad) i maginalen. Då är drömmen om ett eget land lätt att identifiera sig med. Som den israeliske författaren Amos Oz har sagt: ”Den värsta tragedin jag kan tänka mig är kollisionen mellan det rätta och det rätta.” Det rätta att bereda judar en egen plätt jord efter det stora sveket, och det rätta i att inte mörda palestinier och jaga dem ur deras hem.

Rörelsen själv talar om ‘savannisering’, men själv skulle jag kalla det för ekologiskt förpackad apartheid.

Mina föräldrar var aldrig religiösa. Så även om de aldrig övervägde att emigrera till Israel, så tjusades de ändå av landet som byggts upp av raska socialistiska kibbutzniks i en Medelhavsversion av Unga örnar, med småsamhällen byggda kring kollektivjordbruk och jätteförskolor. Att donera pengar till Keren Kajemet, den israeliska markägande stiftelsen som planterar träd i Negev, blev den perfekta kompromissen. Vem älskar inte träd som växer i öknen? I veckans nummer visar Johanna Adolfsson hur något så oskuldsfullt tjänar som vapen för en ockupation. Rörelsen själv talar om ”savannisering”, men själv skulle jag kalla det för ekologiskt förpackad apartheid.

Hon visar också hur landet, genom att klä nybyggandet i företagslingo, hoppas nå ut till en ny generation. Hittills har de massiva demonstrationerna mot detroniseringen av landets högsta domstol engagerat teknikentreprenörerna, som sett affärerna äventyras när landet faller i internationell onåd. Men kanske går det ändå att fresta några Silicon valley-hipsters att bosätta sig i öknen och skapa lagligt muslimfria zoner. Blir det till slut visionen om nya kapitalflöden som lättar högerregeringens huvudvärk och splittrar protestvågen?

Om några dagar infaller Yom Kippur och efter det kommer en högtid av ett helt annat slag: Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I år är det Judisk Kultur i Sverige som är hedersgäst och det blir gott om tid för samtal om vad det innebär att vara jude i dag. Några israeler är bjudna, men precis som den unge mannen vid bordet sade: Det bor faktiskt judar över världen, inte bara i Israel.

Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Krönika/Kultur 22 september, 2023

Bästa vapnet mot algoritmerna är dumhet. Foto: Ørn E. Borgen/NTB/TT.

Hur smart målgruppsanpassningen än blir kommer reklamen ändå att förbli lika blåst eftersom målgruppen är det. Och det älskar jag oss för.

För cirka ett år sedan, när jag precis kommit ut som transtjej, fick jag under en period otroligt mycket Youtube-reklam för testosterontillskott – uppenbart riktad till osäkra manosfär-killar som dagdrömmer om stenhårda magmuskler lite oftare än deras homofobi borde tillåta. I går försökte Instagram sälja en vaginalsalva till mig med den käcka sloganen ”Luktar bävern knas?” Jag tror det är detta som kallas maskininlärning.

Att vi numera är övervakade och spårade dygnet runt har tyvärr länge varit deppig allmänbildning snarare än kittlande konspirationsteori. Våra sociala liv utspelar sig på spelplaner styrda av Google och Meta, som säljer data om dig till andra som i sin tur vill sälja produkter till dig, i det charmigaste av system.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr