Trots krisåtgärderna under förra året ligger Miljöpartiets stöd i bottnen. Inför Miljöpartiets årliga kongress höjs krav på att ersätta toppnamn i partistyrelsen med gräsrötter – och på att partiet slutar fega.
Det är ett plågat Miljöparti som går till kongress i helgen. På fredag samlas tusen miljöpartistiska ombud på Linköping konsert och kongress för att gemensamt fatta beslut om partiets företrädare och politik.
Sifos väljarbarometer för maj fastställde det resultat som samma mätning visat under april: Miljöpartiet ligger under fyra procent-spärren.
För ganska exakt ett år sedan, i början av maj 2016 avgick Miljöpartiets ena språkrör Åsa Romson. Partiet hade inte längre förtroende för henne, meddelade man under kongressen.
Då hade man haft en sensationellt dålig vår.
Bostadsministern Mehmet Kaplan visade sig ha umgåtts med facistorganisationen Grå vargarna. Unga stjärnskottet Yasir Kahn vägrade ta en kvinnlig reporter i hand. Till slut kallar språkröret Åsa Romson terrorattackerna mot World trade center den 11 september för ”olyckorna”.
Så Åsa Romson fick gå. Hon ersattes med Isabella Lövin medan Gustav Fridolin fick sitta kvar.
Men tappet i opinionen har fortsatt.
Klimatet följs tätt av migration
Partiets försök att bryta den nedåtgående trenden har misslyckats.
Vilken politik partiet väljer under helgens kongress kan också påverka deras riktning och fokus under kommande valrörelse.
Energi och klimat är som väntat det största området som ska behandlas, med 20 motioner, men det följs tätt av migrationsrelaterade motioner, som är 19 stycken.
Båda är områden där Miljöpartiet under mandatperioden fått backa i prestigefrågor, och många medlemmar är upprörda och besvikna.
Trots det är det en helt annan fråga som fått större delen av uppmärksamheten inför kongressen. Det finns ett uppror inom Mp.
Nätverket Grön omstart vill stoppa valberedningens förslag till partistyrelse. Bland annat vill man peta Alice Bah Kuhnke och Per Bolund och istället ersätta dem med gräsrötter. Även ekonomisk-politiska talespersonen Janine Alm Ericsson och EU-parlamentarikern Jakop Dalunde får gå om den alternativa listan blir verklighet.
1 700 i Facebookgrupp
På Facebook samlar nätverket 1 700 medlemmar i sin grupp. Flera är visserligen personer som lämnat partiet, däribland före detta språkröret Birger Schlaug, men här finns också en rad personer som är viktiga för partiet – åtminstone på lokal nivå.
– Jag tycker att man tar död på sig själv nu när man blir så lik andra partier. Jag har funderat på att gå ur, säger Sibylla Jämting, en av den alternativa listans förespråkare, till Flamman.
– Vill man vara liberal, då finns ju Liberalerna.
Hon är till vardags gruppledare för miljöpartiet i Jönköping och beskriver det som att ”nästan alla” hon träffar är bekymrade och besvikna över den riktning partiet har tagit sedan de hamnade i regeringsställning.
Tror ni att ni kan få igenom era kandidater?
– Det får vi väl se, men det är absolut ett sätt att föra debatt. Jag tror i alla fall att många är intresserade av att titta på våra kandidater, säger Sibylla Jämting.
Hon tycker, precis som många andra av de 1 700 i Facebookgruppen att partiet blivit fegt.
– Man måste våga tro på sitt eget budskap, nu är det nästan som att man ber om ursäkt, men jag tror att folk förstår att det behövs en radikal klimatpolitik och att vi kommer behöva göra uppoffringar.
Sibylla Jämting pausar en sekund, tvekar och suckar. Och sen säger hon trött:
– Och när man säger en sak ska man stå för det.
Högt i tak
Är det ett parti i kris som sliter sig själva i stycken? Nej, knappast, enligt Niklas Bolin, statsvetare och docent vid Mittuniversitetet, som bland annat forskat om gröna partier.
Snarare har partiet stabiliserats något sedan den mest turbulenta perioden under förra året.
– Man ska ha klart för sig att Mp är ett parti där man har haft relativt högt i tak och till skillnad från andra partier är alla poster inte nödvändigtvis givna innan man går till kongress. Det är inte lika akut om det sker den här typen av politiska strider. Samtidigt är det klart att när man nu sitter i regering är det här besvärligt att hantera.
Var det ett misstag att sätta sig i en regering överhuvudtaget?
– Det är en svår fråga. Man gjorde det i alla fall i sämsta tänkbara läge, det var nästan så dåligt som det kunde vara, säger Niklas Bolin.
Det parlamentariska läget efter valet var oklart och Miljöpartiet hade gått bakåt sedan förra valet. Dessutom saknade man erfarenhet av att arbeta i regeringsställning.
– Samtidigt, säger Niklas Bolin, om du frågar en miljöpartist så kan klimatet inte vänta.
