Stefan Löfven rör sig i sakta mak genom den stimmiga takbaren på Gothia Towers. Han tar nuvarande och forna partitoppar i hand, ger dem en dunk i ryggen. Vid baren sitter LO-basen Johan Lindholm med tonade glasögon.
Glasen klirrar, rummet sorlar. Nedanför oss breder vackra tegelkvarter ut sig. Det är dagen före Kristi himmelsfärd, och ungdomar stapplar runt på Avenyn i kläder som inte duger för en kylig majkväll. Vid Järntorget reser sig Petter Stordalens skyskrapor, längre bort kullarna, prydda med rosa färgstänk från blommande syren och rhododendron.
Den tidigare statsministern – i dag pr-lobbyist för Rud Pedersen – slår sig ned med sitt glas vid ett bord intill ett av de stora fönstren. Nedanför skramlar en spårvagn förbi. Mannen vars Europa inte bygger några murar myser medan solen sjunker.
21 våningar nedanför röstar hans partikamrater om att lägga till en formulering om ”stram invandring” i partiprogrammet. Men partivänstern har mobiliserat, och lyckas få till en ändring i sista sekunden. Om jubel utbryter i kongresshallen så hörs det i alla fall inte upp till baren.
Socialdemokraterna står nu för en ”hållbar” invandringspolitik – som ”under överskådlig tid behöver vara stram”.
Det är Socialdemokraternas 42:a partikongress, och ett tionde partiprogram ska antas. 4 135 motioner har kommit in.
Mycket av partiprogrammet är redan beslutat morgonen efter, men fortfarande ska de specifika riktlinjerna antas. Utanför mässan har en grupp ungdomar satt sig på rad, i en symbolisk blockad av kongressen.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!