Borgare tänker som bekant konstigt. Rasmus Persson (c) tycker att det ska vara fritt fram för privata aktörer att lägga bud på äldreboenden i Örebro. Varför? ”Jag tycker att man som medborgare ska ta ansvar, inte bara skjuta över allt på kommunen”, förklarar han för ETC Örebro.
Hm. Det resonemang som ­underbygger ett sådant uttalande är inte bara bisarrt utan tyvärr även ganska utbrett. Kommunen och staten ses inte som något som tillhör medborgarna, utan som något främmande och utom kontroll, som lite godtyckligt kan ha vänligheten att bygga ett nytt badhus alternativt vara elaka och servera äcklig mat i skolan.

När uppfattningen om det allmänna som fiende slår rot i folkmassorna är det i vanlig ordning inte läge att skylla enkom på allmän dumhet och nyliberal indoktrinering.
Jag tycker det är fantastiskt bekvämt att bo i hyresrätt. Dock kan jag förstå varför argumenten för bostadsrätt biter på många. Inte bara ansvaret utan även inflytandet över det praktiska och dagliga blir ju mer direkt. Även om jag i teorin kan få en markis till min hyreslägenhet genom att kräva det hos hyresvärden, så känns det inte så enkelt i praktiken. Oavsett hur odemokratiskt det än är på ett större plan kan jag därför förstå lockelsen.

Därför är framlyftandet av alternativ som kooperativa hyresrätter viktigt. Vi måste visa att det gemensamt ägda och drivna inte står i motsättning till personlighet och småskalighet. Den motsättningen finns idag – mest på ett ideologiskt plan men inte bara – och får ”privata” alternativ att framstå som mer humana, vilket på ett större plan är en katastrof av enorma mått.