Det är inte ofta frågor som rör glesbygden får en plats i medieljuset på bästa sändningstid. Men Uppdrag Granskning hade bestämt sig, nedläggningen av Sollefteå BB skulle belysas i ett avsnitt. Äntligen, kanske någon tänkte. Nu kommer frågor som rör välfärden och glappet mellan stad och landsbygd upp på dagordningen. Men nej, så blev det inte.
I programmet (SVT, 10/1, 2018) som visades uteblir en granskning av de politiska beslut som lett fram till att kvinnor numera måste åka tjugo mil för att föda barn. De landstingspolitiker som medverkar får praktisk taget inte en enda kritisk fråga. Istället riktas kameran mot Sollefteåborna. Det är den ”farliga” folkrörelsen och deras kamp för sitt BB som ska granskas. Programmet säger sig vilja ta reda på vad som händer när en folkrörelse ”får mycket makt”. En vinkel som andas mycket folkförakt. Det är politikerna och makten som ska försvaras mot ”pöbeln”, ”folket” som inte ”förstår” demokrati.
Är det något boende i Sollefteå fått uppleva, så är det hur ett demokratiskt system och förtroendevalda kan svika. Tio dagar innan förra valet lovade samtliga tongivande politiker inom landstinget att de tre akutsjukhusen i Västernorrland inte skulle monteras ner. Det var klargjort på valdagen då människor skulle lägga sin röst i vallokalen. Hösten 2015 bröts det löftet. Ledningen för landstinget (S och MP) la fram ett förslag om att lägga ner stora delar av Sollefteå sjukhus. Förslaget mötte hård kritik och ilska. Det tidigare landstingsrådet Ewa Söderberg (S) uttryckte en stor besvikelse mot sina partikamrater och kallade förslaget för ”idiotiskt”. Folk gick ut på gator och torg, det anordnades stora protester. Då tvingades landstingsledningen att backa.
Men för ett år sedan kom det slutgiltiga beslutet; Sollefteå BB skulle stängas ner.
Folk gick ihop och bestämde sig för att ockupera Sollefteå BB. Under ett helt år, i dagar och nätter har nu mängder av människor kämpat för att behålla sitt BB. De gör det för att de vill ha det vi alla människor vill ha. Ett rimligt avstånd till den plats våra barn ska ta sina första andetag på. Att tvingas föda vid en vägkant, utanför sin bil är utöver ord som ovärdigt och oacceptabelt, även livsfarligt. Alla vet det. Ändå händer det.
Det är något ruttet i att Uppdrag Granskning väljer att ta in en professor i filosofi som ska ’läxa upp’ Sollefteåborna i hur de borde agera och inte agera, medan makthavarna helt får gå fria från granskning
Folkrörelsen och ockupanterna har hela tiden varit tydliga med att hat och hot inte är en del i deras kamp. De vill ha protest. Trots detta, ställer Janne Josefsson i mångt och mycket hela rörelsen ansvarig för vad ett fåtal enskilda individer sagt och gjort mot olika landstingspolitiker. Helt vanliga protester klumpas även ihop med olika hot som förekommit mot politiker. Som om det vore samma sak. Att landstingspolitikern Erik Lövgren kallas Vård(S)lös på en vägskylt blåses upp till orimligt stora proportioner. Om människor inte får lov att protestera mot makthavare och politiker. Vad sker då med vår demokrati?
Kulmen kommer nog i programmet när de tar in en professor i teoretisk filosofi som ska förklara vårt ”polemiska samhällsklimat”. Det sägs en del självklarheter men det är ändå värt att stanna upp här. Professorn förklarar att när ”känslorna går igång” är det svårare att resonera förnuftigt. Att det blir svårare att lyssna på invändningar och att det är ett problem för vårt demokratiska samtal. ”Känslor är jättebra, men inte alltid” säger hon.
Även om mycket ligger i det professorn säger, så blir det väldigt märkligt i sammanhanget med Sollefteå BB. Förväntar sig Janne Josefsson på fullaste allvar att folk som blivit fråntagna ett BB och i praktiken ett helt akutsjukhus, inte ska bli arga? Att de ska sätta sig ner och ha ett skönt samtal med de politiker, som trots att de fått tillskjutna pengar av regeringen och Vänsterpartiet, ändå inte valt att åter öppna upp BB-avdelningen.
Det är något ruttet i att Uppdrag Granskning väljer att ta in en professor i filosofi som ska ”läxa upp” Sollefteåborna i hur de borde agera och inte agera, medan makthavarna helt får gå fria från granskning. Reportern säger även att politikern Erik Lövgren ”inte vill vara en spottkopp för folk som inte vet hur ett demokratiskt system fungerar”. Skulle människorna i Sollefteå inte veta hur demokrati fungerar? Inte kunna samtala? Är det problemet här?
Ockupationen av Sollefteå BB är i mångt och mycket allt vår samtid behöver. De gör politik till något mer än teknikaliteter. De har fått känna på hur ett system kan svika, men de har gått ihop och tillsammans gjort något konstruktivt. De har gjort det för att de måste. De behöver det som alla andra behöver, tillgänglig vård.
