När man skjuter elefanter behöver man inte ha dåligt samvete. Därvidlag har säkert de rätt som hävdar att vita medelålders heterosexuell turistjägares kontrollerade jakt knappast hotar Afrikas elefantstam. Och vice versa, de djurvänner som påstår att all jakt bör stoppas för att rädda elefanterna har fel. Men lika fel är det att tro att den vite jägaren skulle bidra till Afrikas ekonomi eller ens till elefanterna fortbestånd på lång sikt. Afrikas nationalparker är en imperialistisk historia och kolonial rest som inte har framtiden för sig i sin nuvarande form.
När den vite mannen kom till Afrika såg han vild natur, vilda djur och ädla vildar. De sistnämnda blev emellertid en tung börda. Men myten om den vilda naturen och de exotiska djuren skulle upprätthållas. Därför inrättades jättelika reservat för den vite mannen förnöjelse, medan vilden kastades ut.
Denna motsägelse mellan Afrikas natur och människor, skapad av kolonialismen, består än i dag.

Delvis är den en av orsakerna till dagens oroligheter i Zimbabwe. Redan före jordreformen riskerade stora privata landområden, som inte utnyttjades, att exproprieras. Många vita farmare löste problemet genom att omvandla sina jättelika egendomar till reservat. Med hjälp av bland annat lån från Världsbanken byggde de upp en upplevelseindustri – som de kallade ekoturism – för rika västerlänningar, allt medan folk tvingades överleva på ofruktsamma jordar, utestängda från de bördiga reservaten. Genom att klassa det som ekologisk näringsverksamhet kunde de vita farmägarna dra nytta av bistånd i form av västerländska miljökonsulter som delvis skötte reservaten och djuren men hade, som många biståndsarbetare, svårt för människorna. Jag har själv under landinvasionen åkt Landrover genom ockuperade reservatsområden i Chiredzitrakten tillsammans med några bistånds/miljökonsulter. Jag har sett den skräckblandade vämjelsen i deras ögon. De betraktade krigsveteranernas och de andra människornas primitiva läger som flimrade förbi, när vi satt nervöst bakåttryckta under den hastiga bilfärden.
Medan farmägarna såg till att få med sig inkomsterna från den så kallade ekoturismen när de stack, lämnade de kvar Världsbankslånen som fick bli den svarte mannens börda och nu bidrar till att försvåra en redan svår situation i Zimbabwe.
En liknade historia har reservaten på andra håll i Afrika.
Bäst chans att överleva på sikt har den afrikanska elefanten, om den på ett naturligt sätt får ingå i ett ekosystem för både djur och människor.
Till sådana områden skall vita heterosexuella turistjägare, och för den delen även västerländska bistånds/miljökonsulter, inplanteras med stor försiktighet, om ens alls.