Victoria Benedictssons sista verk, ett pjäsutkast och ett prosastycke, båda med titeln Den bergtagna skrevs bokstavligen talat in i döden. Ett öde som sägs ha inspirerat August Strindberg till att skriva Fröken Julie. Hennes verk redigerades och slutfördes av vännen Axel Lundgård. Nu publiceras de i en samlad utgåva med Benedictssons originaltexter, och ett sammanhangsskapande förord av Birgitta Holm.
Victoria Benedictsson längtade bort från den skånska landsorten, sitt kalla äktenskap och den påtvingade pseudonymen Ernst Ahlgren, till mer stimulerande rum med högt i tak. Efter en kort vistelse i det intellektuella Stockholm flyttade hon till Köpenhamn, där hon mötte litteraturprofessorn Georg Brandes och passionen. Deras förhållande blev fokus för hennes sista texter.
Skillnaden mellan Benedictssons originaltexter och Lundegårds redigeringar är tydligast i dramatiken. Alland/Brandes är i Lundegårds version något plattare i sin barnsliga narcissism. Benedictssons beskrivning är mer komplex; ömsom ömhetstörstande, ömsom hänsynslöst självupptagen och manipulativ. Benedictssons alter ego Louise växlar mellan uppgivenhet och lycka, ständigt återhållen och närvarande i sin medvetna maktlöshet.
Själva relationen lyser med sin frånvaro i prosatexten. Det är den Benedictsson i sin dagbok beskriver som ”en lucka”. I pjäsen återges den flyktigt men tydligt. Kanske dramatikens inneboende möjlighet att som tredje person ställa sig utanför den egna relationen, skapade utrymme som tycktes svårt att finna i prosaformatet. Här blir däremot Benedictssons ödesmättade känslostämning tydligare. Hennes val att inleda förbindelsen med Brandes genomsyras snarare av en klarsynt, uppgiven förmåga att leva i nuet, än en maktlös offermentalitet.
Hon skrev sina sista ord som i feber. I sina dagboksanteckningar beskriver hon oförmågan att vila innan verket är avslutat. Detta är hennes livs kärlek, hennes livsverk och sedan intet mer. Ett par månader senare tog hon sitt liv, på ett hotellrum i Köpenhamn. Benedictssons motiv för och resa mot självmordet är och har varit höljt i dunkel. Den bergtagna, i Benedictssons egna ord, återger en samtida atmosfär och en inre resa med en tydlig avsändare. Närmare än så kommer vi nog inte.