I veckan avtäcktes ännu ett preliminärt forskningsresultat, som inte kommer att påverka samhällsdebatten. Tidningen Dagens Arbete presenterar den första undersökningen om outsourcing. Den visar att 267 svenska verkstadsföretags outsourcing, inom och utanför Sverige, visar att de företag som lagt ut mest produktion har lägre vinst i snitt. Förhållandet fungerar omvänt också. De som lagt ut minst går bäst.
Förklaringarna i undersökningen, gjord av Lars Bengtsson, Johnny Lind och Christian Berggren, är flera. Administrationen ökar i omfång. Transportkostnaderna ökar. Kvaliteten på produkterna blir sämre. Kostnader för lagerhållning ökar. Företagen tappar tempo på grund av sämre logistik. Dessutom är ofta talet om att behålla forskningen i Sverige ihåligt. Ofta följer utvecklingen med produktionen utomlands.
För de fackliga representanterna är det inte överraskande. Efter de senaste tio årens fixering vid att smala av verksamheten, är läget i många företag fortsatt dåligt. Speciellt positiva effekter blev det, för många företag, inte.
– Företaget söker hela tiden verksamheter att göra sig av med, bara för att uppfylla målen. Men när vi frågar vad de tjänar på det får vi inga svar eller också ljuger de. De är jävligt flata när vi frågar. Sanningen är att de inte vet, säger Sven Stolpe, koncernfackets ordförande på ABB Sverige.
Men företagsledningarna har inte heller velat veta. De har haft på känn att en utvärdering skulle underkänna strategin. Svenskt näringsliv har entusiastiskt förutspått att ännu fler arbeten outsourcas i framtiden.
De slutsatser som tidningens ägare, LO, kommer dra av detta, är säkerligen begränsade. Först därför att de själva hejat på utflyttning av låglönejobb ur strikt ekonomiskt perspektiv. Men också för att LO, i likhet med regeringen, anser att det är fel att höja kostnaderna för företag som flyttar. De har sagt: Varsågod att flytta, vi hoppas att jobben kommer någon annanstans.
När det gäller hur detta går ihop med tidigare argumentation tävlar LO, regeringen och Svenskt näringsliv om vem som står med brallorna nere mest.
Så är det dock bara i tankevärlden. I verkligheten är det obetingat regering och LO som förlorar. För Svenskt näringsliv innebär hot om outsourcing att facket lättare kan tvingas sänka sina krav. Det är en piska som känns, även om argumenten om dess förträfflighet i övrigt skulle svikta.
Kvar står fack och regering med en debatt om utbrändhet och arbetslöshet på halsen.
Det är inget nytt. Det tillhör socialdemokratins historiska roll att inte bara ta stryk i debatten när den genomför sin egen politik, utan få än mer när de genomfört en borgerlig politik som misslyckats. Men den står där för att den inte vill dra nödvändiga slutsatser av vart den borgerliga politiken lett.
Vi vet sedan tidigare att kapitalister inte kan avkrävas ansvar för sysselsättningen. Vi vet också att deras goda råd att privatisera och avreglera tågtrafik, energi och taxitrafik ledde till höjda, inte sänkta, priser. Nu vet vi också att den dominerande trenden inom företagstrategiskt tänkande inte alls ledde till utveckling, utan avveckling, av produktionen.
Vi föreslår att kapitalister ägnar sig åt andra saker än att leka med vår samhällsekonomi. Deras sysselsättningsproblem skulle vara möjliga att lösa, till skillnad från de problem de förorsakar idag.