– En och en halv miljon fransmän var födda i Algeriet och det hindrade inte algerierna från att slänga ut dem.
När den franska regeringen vill utvisa upploppsmakare, svarar Le Pen med att de borde fråntas sitt medborgarskap.
paris I Nationella frontens namn krävde vice ordförande Marine Le Pen den 4 november högtidligt att ”undantagstillstånd utfärdas i de områden som berörs av våldsamheterna i städerna”. Hon bedömde då att endast lagen från april 1955 ”skulle kunna återinföra lag och ordning”. Tre dagar senare tillkännagav premiärministern att denna lag som röstades igenom under Algerietkriget skulle grävas fram.
Detta spel för gallerierna säger en hel del om regeringens överdrivna auktoritetstro och vilja att förföra de grupper inom Nationella fronten som med nostalgi ser tillbaka på detta dystra kapitel i Frankrikes historia.
Våldsamheterna i förorterna misshagar inte alla. Hos Nationella fronten är det jubelstämning. Upploppen som extremhögern betecknar som ett ”etniskt krig” innebär för partiledaren Jean-Marie Le Pen och hans tillskyndare ett oväntat tillfälle att åter ge sig in i den politiska hetluften, så mycket mera som högern vid makten inte tvekar att sätta sig på sina högerextrema hästar, vilket Sarkozys utvisningsbeslut vittnar om. En åtgärd som, genom en symbolisk och medial kortslutning, faktiskt syftar till att utpeka alla unga fransmän som var inblandade i upploppen som ”utlänningar”. Samtidigt har Marine Le Pen uttryckt sin förtjusning över att lärlingsutbildning införs från 14 års ålder, ”ett förslag som var en av ledstjärnorna för Nationella fronten under den senaste regionalvalskampanjen”.

Ute ur sin håla
Även om dessa verbala övertramp ger Nationella fronten fördelen av att dess politiska program tillmäts trovärdighet, drivs de i niten att avgränsa sig mot andra partier till den värsta sortens överloppsgärningar. Efter en lång tystnad (”fakta talar för mig”) har Le Pen lämnat sitt reservat för att utgjuta sig över ”de horder som de så kallade antirasistiska lagarna inte längre bör hindra oss från att kalla utlänningar”, vilka ”angriper Frankrike och dess symboler”. Några dagar senare föreslog han, som ett svar på Sarkozys utvisningar, att upploppsmakarna fråntas sitt franska medborgarskap.
Är inte dessa ungdomar födda i Frankrike? Nationella frontens ledare bryr sig inte om det. ”En och en halv miljon fransmän var födda i Algeriet och det hindrade inte algerierna från att slänga ut dem”, framhåller den gamle torteraren som aldrig förr gottat sig så mycket i avskyvärda anspelningar på Algerietkriget.
Medan medierna på nytt vänder uppmärksamheten mot Le Pen, som under presidentvalet 2002, gnolar Le Pen på sitt favoritstycke, den om ”invandrarinvasionen”. När han i helgen utfrågades i tv-programmet Le Grand Jury kunde han gå på tills han storknade om ”den massiva, okontrollerade invandringen från tredje världen”, enligt honom källan till det ”sanna problemet” i förorterna. ”Vi visste att invandringen skulle bli en global atombomb”, rapade han. Eftersom Le Pen vill ”förlänga utegångsförbudet tills vidare” har han uppmanat regeringen att visa sig mer ”bestämd” genom att uppmuntra kravallpolisen att gå i ”närkamp med upploppsmakarna”.
De unga i förorterna, som ”kommer att bli terrorister och banditer”, är ”Chiracs barn”, sa han anklagande. Även om Le Pen häftigt kritiserat statschefen som han utpekat som ”den som bär det huvudsakliga ansvaret för förfallet i landet”, försäkrade han samtidigt att han inte hör till ”de som kommer att mucka gräl med Sarkozy för småsaker”, och han lovordade hans beslut att utvisa lagförda utlänningar. Men, deklarerade han, ”det faktum att vissa av Nationella frontens väljare finner Sarkozy sympatisk kommer inte att hindra dem från att rösta på mig” eftersom ”originalet är mer värt än kopian”.
Inspirerade av händelseutvecklingen kallade Nationella Fronten, med ambitionen att slå ”rekord i antal anslutna medlemmar sedan den 21 april 2002”, i går till möte i Palais Royal för att varna för ”Intifadan i förorterna” och för att kräva ”ett slut på invandringen”. Allt är som förr igen, trist nog. Precis som år 2002 har operation ”Le Pen – gisslaren av osäkerheten” satts i rullning.