Den 28 januari framträdde Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg på en presskonferens och meddelade att det överallt rustas och att Nato 2015 är mer rustat än något år efter kalla krigets slut. I åratal har det från Nato-håll och från dess anhängare i Sverige talats om Rysslands aggressiva upprustning och hot mot grannarna. Och Sveriges arméchef Anders Brännström förutsäger att Sverige kan vara i krig om några år.
Det blir allt tydligare att Nato verkligen vill ha krig. Dess militära överlägsenhet är redan total, och nu gäller det att måla upp hotet från Ryssland som en akut fara där ett förebyggande anfall från Nato ter sig nödvändigt. Det är verkligen så att Ryssland rustar, men från en mycket låg utgångspunkt efter Sovjetunionens kollaps och upplösning, medan Nato behöll sin dåvarande styrka. Det är klart att Ryssland känner sig hotat, då hotet från Nato kommer allt närmare och propagandan intensifieras.
Det finns fler tänkbara scenarier. Ett är att Nato genom hotfullhet mot Ryssland vill förmå Putin att öka inrikes kontrollen och därmed göra sig impopulär och se sin ställning hotad. Inrikes omvälvningar skulle göra Ryssland till ett lättare byte för exploatering av dess naturtillgångar efter Natos och demokratiernas önskan.
Demokrati blir därmed inte längre ett positivt laddat ord och begrepp, utan ett namn på eftersträvad konfrontation och strävan efter expansion. Om det hos Nato funnits en önskan om utveckling av demokrati i Ryssland hade samarbete och ökad förståelse varit rätt metod. Nu skiner Natos verkliga avsikter starkt igenom, och dess medlemsstater förlorar därmed i trovärdighet som demokratier.
Naturligt för Nato och Stoltenberg hade annars varit att oroa sig för torkans offer i Etiopien och millioner flyktingars katastrofala belägenhet. Han borde ha krävt omdirigering av de ökade rustningspengarna till nödhjälp. Men Nato är till för krig och förstöring av stater, vilket vi sett i bland annat Serbien, Afghanistan och Libyen. Var står Sverige?
