Från att ha varit en kuf som på nåder får delta i partiledarstriden – till att bli samma partis ledare och på allvar utmana premiärminister Theresa May i ett parlamentsval. Oavsett vad valresultatet visar på torsdag kväll så har Labour-ledaren Jeremy Corbyn och framförallt den kampanjorganisation han har lett, imponerat.

Detsamma kan inte sägas om Tories valkampanj. Huvudbudskapet är att Theresa May är ”stark och stabil” och att hon är rätt person att ”förhandla” fram en Brexit-överenskommelse med EU. Men i samma kampanj vägrar hon konsekvent att möta Corbyn i någon valdebatt. Hur starkt och stabilt är det? I Theresa Mays fall är verkligheten ett rätt bra facit för hur stabilt hon och hennes parti är – i alla fall för en rik minoritet. Samtidigt som Sunday Times (7/5, 2017) beskriver hur det råder ”boom time for billionaires” i Storbritannien så lever fler människor i fattigdom i Theresa Mays Storbritannien än vad det gjorde i Margaret Thatchers – ungefär 15,7 miljoner människor. 2,8 miljoner personer med funktionsnedsättning lever i *djup* fattigdom (vilket innebär att de har en inkomst som ligger ungefär 50 procent under medianinkomsten) och det finns nästa en miljon *fler* fattiga barn idag än under Margaret Thatchers och hennes efterträdare John Majors regeringar.

Till detta ska läggas Theresa Mays ansvar för de senaste månadernas terrorattacker. Rapporter pekar på att minst en av attentatsmännen vid den vedervärdiga attacken vid London Bridge i lördags var känd av säkerhetstjänsten sedan innan. Detsamma gäller Manchester-bombaren och attentatsmannen vid Westminster Bridge i mars i år. Vi vet att det är svårt att förhindra terrorn, men när både vänner, muslimska församlingar och säkerhetstjänsten flaggat för hotet, borde det ha kunnat förhindras.

Under måndagen så krävde en av den förre premiärministern David Camerons medarbetare att May skulle avgå som en konsekvens av att hon misslyckats förhindra de tre senaste terrorattentaten i landet. Jeremy Corbyn gjorde samma sak men delvis utifrån en annan utgångspunkt. Han vill att May ska avgå på grund av att hon som inrikesminister var ansvarig för de nedskärningar som har skett på polismyndigheterna i landet, men också på grund av det samröre som Storbritannien indirekt har med terrorister. Vad menar han? Eftersom Corbyn är en av få ledande politiker i västvärlden som står upp mot vapenexport som göder terrorism och förstör fredsprocesser, så menar han att det är förkastligt att Storbritannien tecknar vapenavtal med Saudiarabien för 3,6 miljarder pund, samtidigt som Saudi är inblandade i bombmattorna över Jemen. I en utredning som beställdes av den förra konservativa regeringen framkommer dessutom att det finns tydliga kontakter mellan just Saudiarabien och extremistgrupper i Storbritannien.

Corbyn är konsekvent. En egenskap som är sällsynt i samtidens politiska klimat.

Corbyn är konsekvent. En egenskap som är sällsynt i samtidens politiska klimat.

Mycket kan sägas om opinions undersökningarna i Storbritannien. I förra lokalvalet så förutspådde mätningarna att Labour skulle tappa omkring 100 platser. Valresultatet slutade med att Labour förlorade 382 platser över hela landet. Men även om de sämsta opinionssiffrorna blir verklighet för Labour så innebär det att Corbyn gjort det bästa valresultatet sedan 2001 (alltså bättre än både Ed Miliband och Gordon Brown). Trots detta kommer många socialdemokrater, även här hemma i Sverige, att försöka få förlusten att framstå som enorm – enbart för att gynna sin egen mittenposition.

Men mitten har förlorat, även om Corbyn förlorar i valet på torsdag. Han och Labour har visat att det går att vinna nya väljare (Labour leder stort i väljargruppen “under 45 år”) och att valrörelsens politik och taktik inte ska längre kan vila på gamla sanningar och praktiker. I och med denna valrörelse torde Tony Blairs ”New Labour” vara dött. Det är något arbetarrörelsen över hela Europa borde ta till sig av.