Eduard Manet (1832-1883) har kallats ”den första moderna målaren”, men själv hävdade han att han bara försökte vara sig själv och inte kopiera någon annan. I stort sett samtida med romantiker som Gustav Courbet har hans måleri mycket mer gemensamt med senare konstnärer som Monet och Renoir. Hans blick för verkligheten var avbildande, snarare än tolkande och av sin samtid betraktades hans verk ofta som alltför kyliga.
Kejsar Maximilians avrättning (1867) illustrerar väl Manets teknik. Den är uppenbart en kommentar till Goyas berömda Tredje Maj 1808, men till skillnad från förlagan visar inte Manets tavla några tydliga sympatier för endera sidan. Där Goya gjorde en passionerad affisch med ett tydligt budskap har Manet skapat något som nästan liknar ett fotografi taget på avstånd. Konstnärens blick är inte mer deltagande än de iakttagare som bevittnar spektaklet från murkrönet i bakgrunden.