Sol LeWitt (1928-) är kanske den smartaste och mest utpräglade av de minimalister som på 1960-talet tog upp kampen om konstscenen med Warhols popkonst och Pollocks expressionism. Hans konstnärliga intresse ligger vare sig i utforskandet av människans inre eller av konsumtionssamhället, utan i matematiken, mönstren och geometrin. Under 1960-talet blev han känd för sin långa serie skulpturer bestående av vita kuber kopplade till varandra i upprepande former. Teoretiskt skulle verken kunna fortsätta att byggas större och större i oändlighet bara genom att fortsätta upprepningen.
Linjer i två riktningar (1981) är ett senare verk i samma anda. Till skillnad från mycket annan konceptkonst behöver LeWitt oftast inte några svåra tolkningar. Det mesta är vad det föreställer. Om det finns någon ytterligare tanke bakom verket så ligger den för det mesta i att försöka förmå iakttagaren att upprepa det tankemönster, den matematiska modell eller geometriska följd, som finns inbyggd i det.