Luften gick ur Vänsterpartiets centrala valvaka i Stockholm när pendeln stannade på 5,7 procent för Vänsterpartiet. I praktiken ett  stillastående. Min ”personliga luft” tog slut när man på valvakan, som protest mot Sverigedemokraternas framgångar taktfast ropade (nästan vrålade): ”Inga fascister på våra gator!” Samma sak gjorde man på valvakan år 2010. Och vad har detta lett till? Att Sverigedemokraterna under hela valperioden ökat. De taktfasta ropen kändes mer som ett patetiskt rop på hjälp. Bättre kan väl vi inom vänstern.

Och har man överhuvudtaget tänkt igenom parollen? Om de inte skall vara ”på våra gator” – på vems eller vilkas gator skall de då vara? Får de husarrest och skall sitta hemma för att inte gå på någons gator? En osedvanligt illa genomtänkt – ja korkad – paroll.
Några ord om Vänsterpartiet usla resultat i detta val. Valforskare brukar säga att val inte vinns för vad man gjort utan mer utifrån vad man förväntas göra om man får makt. Och hur byggde vi upp vår kampanj?
Nej till vinster i välfärden – stoppa privatiseringarna, och Vänsterpartiet är inte til salu. Paradorden blir då nej, stoppa och inte till salu.
Var fanns de positiva budskapen om vad nytt och bra vi ville göra om vi fick mer makt? Svar: De var som bortblåsta. Tyvärr.