Händer märkta av åratals gno la bestämt en nej-sedel i det vita kuvertet. Ryggar krökta av arbetets slit och släp sträckte stolt på sig. En gammal man där, en ung kvinna här, ett medelålders par där förenades i ett kollektivt hopp.

Den knutna näven i byxfickan höjdes till ett ”nu får det vara nog”. Den väg eliten pekat ut har mest lett till nedskärningar och större klyftor mellan fattig och rik. Det måste finnas en annan möjlighet, kanske stigen lite vid sidan om. Det viktiga nu är hur vi går vidare. Fortsatt kamp kräver:

1. En radikal analys
EMU är ett resultat av den världsomspännande nyliberalismen där kärnan är förflyttandet av makt från offentligt till privat, från folket till det rika fåtalet. Europeiska Centralbanken är ett beställningsarbete från storbolagen. Genom först EU med frihet för kapital, arbetskraft och varor, sedan en gemensam valuta med EMU, utökas storbolagens hemmamarknad i syfte att exploatera resten av världen. Kapitalismen kräver ständig expansion. Samhället blir rikare, men överskottet fördelas allt sämre.

2. Breda allianser
Motståndet mot nyliberalismen i EMU hänger ihop med motståndet mot nyliberalismen i WTO, Världsbanken och IMF. Här finns en gemensam kamp för jordlösa i Brasilien, bönderna i Frankrike, transportarbetarna i Sverige och indianerna i Mexico. Alla kämpar vi för att gemensamt ta ansvar för hälsa, utbildning, matsäkerhet och vatten. Alla kämpar vi mot nyliberalismens krig och säkerhetsstat.

3. Fler radikala arenor
På sociala forum i Porto Alegre, Florens och många platser i Sverige, i nya böcker, i vänsterns tidningar, på arbetsplatser och på Internet diskuteras kampen, tas nya initiativ och knyts nya kontakter. Det är bra, men här behövs mycket mera. Idag finns i princip ingen större dagstidning som verkligen driver globaliseringsrörelsens frågor. Idag står facket för mycket vid sidan om. Idag binder det parlamentariska arbetet upp de potentiellt radikala partierna mp, s och v.

Folket sa nej till det nyliberala elitprojektet EMU. Nu gäller det att flytta fram positionerna och genom klassiskt folkrörelsearbete, men med nya allianser, fortsätta kampen. Förutsättningarna är goda då kapitalismen fungerar allt sämre och det märker allt fler för varje dag som går. Förtrollningen är bruten. Kampen fortsätter.