I år är det 100 år sedan första världskriget avslutades. En tid då Rosa Luxemburg, Bertrand Russell och Eugene Debs fängslades för sina uttalade protester mot kriget. De genomsyrades av en internationalism vilket var vanligt bland socialister på denna tid. De såg det som att arbetarklassen, arbetande systrar och bröder i hela världen, fick slåss, blöda och dö för kapitalets intresse. Vad har egentligen förändrats? I stället för splittring bland arbetarklassen ansåg dessa personer, att arbetarna inte skulle slakta varandra för kapitalets expansion (arbetare förena eder). Efter kriget uttryckte President Wilson att kriget varit ett kommersiellt och industriellt krig. Några få socialister gjorde sina röster hörda mot slakten och fick ta ett fängelsestraff för detta. Deras protest var mot arbetarklassens slakt av varandra.

I dag verkar denna historielektion vara ett minne blott för den socialdemokratiska regeringen. Deras vapenförsäljning, som många vet, har inga gränser. Saudiarabien, USA, Filippinerna, det finns inget land vars grymheter mot sitt eget och andras folk stannar vapenförsäljningen från Sverige.
Ett land som Mikael Damberg uttryckte sin glädje att sälja vapen till är Colombia.
Colombia har nu ”fred” mellan regeringen och Farc-gerillan. Kriget som pågått sedan 1964 har ganska tydliga siffror. De offer som har skördats står staten och paramilitära såsom AUC, för 80 procent av totalen. De resterande 20 procenten av offren kan tillskrivas Farc och den mindre gerillan ELZN. De civila offren kan beskrivas som fattiga bönder, ursprungsbefolkning (majoriteten av dessa fattiga) fackföreningsledare och mänskliga-rättigheter-aktivister. Sedan 1985 har Colombia haft 7 miljoner människor i intern flykt, detta är en konflikt som i mångt och mycket stått i total medieskugga. Ett exempel på detta är vad Flamman rapporterade (nr. 20/2018) om att armén har dödat över 10 000 civila mellan 2002 och 2010, i ”försök att förbättra statistiken över antalet ’dödade fiender’.”

Sedan 1985 har Colombia haft 7 miljoner människor i intern flykt, detta är en konflikt som i mångt och mycket stått i total medieskugga

Vad är det då för land som Mikael Damberg (S) nu vill börja sälja flygvapen till? Colombia är ett av de sämsta länderna när det gäller anslutning till fackföreningar, de har ungefär 1 procent som är medlemmar i fackföreningar. Detta har att göra med de systematiska morden på alla de som någonsin tillträtt en ledningsposition för en fackförening. Igen så är dessa mord någonting som staten stått för lejonparten av. Amnesty släppte här i dagarna en ny rapport gällande de fortsatta morden på aktivister inom mänskliga rättigheter, samhällsledare och medlemmar av fackföreningar. Farc-gerillan må ha lagt ned sina vapen, men det har inte staten gjort.

De vapen som Sverige kan komma att sälja till Colombia kommer inte användas för att försvara några gränser. De kommer användas för att tvångsförflytta människor från gruvregioner, de kommer att användas för att förtrycka bönder. Vi behöver bara gå tillbaka till 1964 för att se vad det kan få för konsekvenser. Då hade USA tränade officerare, med amerikanska vapen satt igång en plan för att lösa problemet med ”avvikande bönder”. 16 000 colombianska soldater gav sig ned i en liten dal i Colombia för att ge sig på 50 bönder. Dessa bönder flydde och två år senare bildades Farc.

Nu ska Mikael Dambergs gäng sälja vapen till den stat som i stor utsträckning har dödat sitt eget folk under 50 års tid. För hundra år sedan ställdes arbetare mot arbetare. I dag säljer arbetarnas parti vapen för att döda andra arbetare. För 100 år sedan dog internationalismen, och den lär knappast återupplivas av nuvarande regering.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.