Utrikes 30 augusti, 2018

Nicaraguas två verkligheter

I Nicaragua fortsätter våldet mellan demonstranter och regering. Samtidigt är vänstern splittrad. Flamman har talat med både sandinister och regimkritikern Eva Zetterberg, vänsterpartist och tidigare ambassadör i landet.

Den våldsamma konflikten mellan regering och demonstranter i Nicaragua har åter satt det centralamerikanska landet i världspressens fokus. Hundratals människor har mist livet. Vänstern är splittrad. Är demonstranterna finansierade av USA för att störta en folkvald vänsterregering? Eller handlar det om legitima protester mot en auktoritär regim? Eva Zetterberg, vänsterpartist och ambassadör i Nicaragua mellan 2003 och 2008, är inne på det senare:
– Det är väldigt smärtsamt att se att hjältarna från 70- och 80-talet, som stred mot tyranniet som Somoza representerade, i dag inte förstår att de har gått åt helt fel riktning politiskt. Det är på väg mot en fullödig diktatur igen, förklarar hon.
Men det finns också en annan bild. Mario Malespin, advokat ansluten till landets största fackförbund FNT, berättar:
– Situationen i Nicaragua är ett led i USA:s offensiv för att störta regionens progressiva regeringar. De behöver länder som tillåter dem att fortsätta lägga beslag på rikedomar och råvaror som de är i behov av. Brasilien, Argentina, Paraguay, Honduras och Ecuador har redan fallit. Venezuela, Bolivia, Nicaragua och El Salvador är de sista fienderna att besegra, säger han.
Hur kunde en en gång så hyllad regering hamna i denna situation?

Hjälten Ortega

1979 stod både Eva och Mario bakom samma sandinistiska vänsterrörelse som befriat landet från Somozas diktatur. Men alla var inte nöjda. Diktatorn och oligarkerna hade förlorat både makt och egendom. USA:s ledning var bekymrad över ytterligare en granne med vänstertendenser. Under insyn av CIA började därför kontrarevolutionära grupper, eller contras i folkmun, operera för att störta regeringen. Bland annat genom systematiska våldtäkter och mord. Trots det vann sandinisterna under ledning av Daniel Ortega valet 1984 med 67 procent av rösterna.
1988 drog Sovjetunionen in sitt stöd vilket fick USA:s ekonomiska blockad att drabba landet ytterligare. Efter påtryckningar gick därför en segerviss Ortega med på att tidigarelägga valet 1990. Det slutade med fiasko för presidenten. Högeralliansen ledd av Violeta Chamorro vann övertygande. Samtidigt hade ett fredsavtal undertecknats och landet kunde andas ut. Över 55 000 människor hade dött sedan krigets början. 1986 beslutade den Internationella brottmålsdomstolen i Haag att USA skulle ersätta de 17 miljarder dollar som kriget beräknas ha kostat Nicaragua. USA vägrade och blockerade genom sin position i säkerhetsrådet FN:s möjlighet till sanktioner. 1992 drog Violeta Chamorro dessutom tillbaka kravet.

Numera är det inte bara palmer och plataner som pryder huvudstaden Managuas gator. 140 gigantiska metallträd i pastellfärg har rests runtom i huvudstaden. Los árboles de la vida, livsträden, är ett påfund av vicepresidenten Rosario Murillo, tillika Daniel Ortegas fru, som efter 16 år av högerstyre återtog makten i valet 2006. Träden symboliserar sandinisternas valparoll: ”det kristna, socialistiska och solidariska Nicaragua”. Fram till nyligen verkade det receptet fungera. Nationen var den säkraste och mest stabila i regionen. Runt 90 procent av livsmedlen producerades inom landet. Dessutom har man haft en årlig tillväxt på cirka 4 procent under det senaste decenniet. Michèle Faure, lärare och partner till Mario Malespin, flyttade hit från Frankrike för 30 år sedan och är imponerad över utvecklingen:
– Det är ett helt annat land. Fattigdomen har minskat och FN har till och med gratulerat regeringen. Allt har moderniserats. Sjukhusen, socialförsäkringen, vägarna. Kommunikationen till avlägsna samhällen har förbättrats. Medelklassens levnadsstandard har gynnats avsevärt av regeringens politik. De konsumerar och det finns betydligt fler varor än tidigare, men som man kunde förutse stöttar de nu högern, berättar hon.

Impopulär pensionsreform

Efter den övertygande valvinsten 2016, med 72 procent av rösterna, tydde ingenting på att någon förändring var nära. Men så kom den 18 april 2018. Landets socialförsäkringssystem hade ett underskott på 80 miljoner dollar som behövde täppas till. Internationella valutafonden föreslog en höjning av pensionsåldern. Regeringen nekade till detta och föreslog i stället en femprocentig sänkning av pensionen med höjda avgifter för arbetare och fram förallt höginkomsttagare. Trots impopularitet, bland både sandinister och opposition, var det svårt att förutse att den reformen skulle leda till våldsamheter med hundratals dödsfall.

Situationen i Nicaragua är ett led i USA:s offensiv för att störta regionens progressiva regeringar

Rapporterna om vad som hände är diametralt motsatta. Proteströrelsen hävdar att Ortega och Murillo är maktmissbrukande, valfuskande, våldsbejakande och korrupta. Demonstranterna består främst av studenter med stöd av näringslivet, katolska kyrkan, högerpartier och ”nysandinister” från rörelsen MRS, Movimiento Renovador Sandinista. Reformen beskylldes för att vara nyliberal. Sedan tidigare jäste missnöjet över planerna på en kanal mellan Stilla havet och Atlanten, som skulle tvinga människor att flytta. Dessutom anklagades regeringen för att ha agerat passivt vid branden i naturreservatet Indio Maíz. Slutligen ledde detta till protester som ska ha besvarats med övervåld och beskjutning från polis och paramilitära grupper. Enligt CIDH (Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter) har 322 personer avlidit sedan protesternas början. När våldet eskalerade drogs reformen in. Demonstranterna övergick då till att kräva presidentens avgång och nyval, vilket regeringsanhängarna pekat ut som den verkliga bevekelsegrunden. En del städer är alltjämt ockuperade och ett antal ”livsträd” har rivits ner och bränts.

Eva Zetterberg delar i stora drag demonstranternas bild, men uttrycker samtidigt en oro över att oppositionen inte lyckats kanalisera missnöjet till ett seriöst politiskt alternativ. Hon uppmärksammade tidigt vad hon såg som auktoritära drag hos regeringen och blev därefter utsatt för en förtalskampanj, där hon bland annat blev kallad ”diabla”, djävul, av landets vice utrikesminister.
– När Ortega tillträdde var jag optimistisk och avfärdade dem som talade om hur skräckartat allt skulle bli, men allteftersom blev det tydligt att det inte skulle bli någon idyll. När jag uttryckte oro för hur man behandlade oliktänkande tog det hus i helvete. Jag var ändå internationell diplomat. Därefter kunde jag bättre förstå aktörer i det civila samhället som utsattes för värre saker.
Någon nordamerikansk inblandning tror hon inte på:
– Jag ser inga tecken på att USA är inblandat. Jag tror att Trump mer eller mindre struntar i Nicaragua. Det är att appellera till gammal vänsterretorik som inte stämmer i det här fallet.

”Statskuppsterrorism”

Regeringsanhängarna är övertygade om motsatsen. Framför allt på grund av oppositionens ekonomiska resurser. Demonstranterna ska ha varit tungt beväpnade och marscherat med kriminella gäng. Närvaron av krypskyttar som ska ha skjutit in i folkmassan för att skapa kaos ses som ett annat bevis (oppositionen menar att krypskyttarna var på polisens sida). Den amerikanske journalisten Max Blumenthal rapporterade i juli om att representanter från oppositionsgruppen M19 reste till USA för att få hjälp med att störta Ortega. Nordamerikanerna ska ha stöttat initiativet med miljontals dollar, bland annat genom organisationen NED, National Endowment for Democracy. Förtroendet för CIDH, som anses vara partisk, är lågt och polisen har tagit fram en egen rapport där man redogör för 450 döda till följd av ”statskuppsterrorism” samt mord och trafikolyckor som använts för att smutskasta regeringen.

Motivet till ”den mjuka statskuppen” sägs vara en nordamerikansk strategi för att öka inflytandet i regionen. Den bilden delas av miljoner latinamerikaner. Michèle och Mario är två av dem.
– Ortega valdes av en överväldigande majoritet vilket visar att demonstranterna är i minoritet. Om en protest av den här typen leder till nyval eller presidentens avgång skulle Nicaragua bli omöjligt att styra och utelämnat till kaos. Det är därför helt omöjligt att tänka sig. Vad som har skett i Nicaragua är ett medialt krig styrt från utlandet, säger Mario.
Kampen om verkligheten lär fortsätta.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Inrikes/Nyheter 20 mars, 2025

Bojkott väcker motstånd mot matoligarkerna

Butiken Matdax i Högdalen ägs inte av någon av Sveriges stora matkedjor. Foto: Liz Fällman.

En folkrörelse har bildats på sociala medier, med målet att inte handla hos livsmedelsjättarna under vecka 12. Men Niklas Zandén, professor i företagsekonomi, ifrågasätter om vi kan sänka de skenande matpriserna genom att rösta med plånboken.

– Jag har aldrig sett så mycket folk här förut, skrattar en förbipasserande kvinna in i sin handsfree.

”Här” är Matdax i Högdalens förortscentrum, vägg i vägg med Tropique (en kiosk med skylt-tillägget ”den exotiska butiken”) och mittemot närlivset Matgrossen, där småbarnsföräldrar står i vårsolen och klämmer på färska grönsaker från lådorna utanför.

Totalt har Matdax tre butiker i södra Stockholm, som ingår i samarbetet Den svenska matrebellen, tillsammans med ett 70-tal matbutiker som gått ihop för att ”utmana de stora blocken i handeln”.

50-åriga Rezan handlar ofta här, trots att hon bor i Huddinge. Hon känner till kampanjen mot livsmedelsjättarna, men kände sig ändå nödgad att svänga förbi Ica bredvid för att komplettera med vissa varor. 

– Men jag märker att det är extra många här nu.

Studenterna Ester och Josefin, som drar en stor kundkorg tillsammans, deltar mer helhjärtat i den bojkott som pågår under vecka 12.

Rött. Chokladaskar på rea inne på Matdax i Högdalen. Foto: Liz Fällman.

– En av de första grejerna jag kommer ihåg blev sinnessjukt dyr var purjolök, berättar Josefin.

– Det är så gott, jag gör ofta en asiatisk kålsallad på det. Men det gick ju bara inte längre.

Initiativet började som ett Tiktok-klipp, som 47-åriga Annika Morina i Knivsta gjorde i affekt efter att hon märkte att priset på tomatpuré ökat med över 50 procent. I dag har originalvideon hundratusentals visningar, och uppmaningen har spridits till en rörelse över hela landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 20 mars, 2025

Få av Foodoras bud omfattas av kollektivavtal

2023 flyttades alla cykelbud i moderbolaget Foodora AB till underbolaget Foodora Logistics - och då följde Transports kollektivavtal med. Foto: Mickan Mörk/TT.

För fyra år sedan tog matleverans-appen Foodora ett ”banbrytande steg” genom att bli det första gigbolaget att teckna kollektivavtal med Transport. Nu kan Flamman avslöja att endast en liten minoritet av dem som levererar bud genom appen omfattas av avtalet.

I februari 2021 blev Foodora AB det första gigbolaget att teckna kollektivavtal, något som kallades ”ett banbrytande steg för hela gigekonomin” av förbundets ordförande Tommy Wreeth.

Senare samma år kunde SVT avslöja att stora delar av företagets personal inte omfattades av avtalet, som exkluderade såväl bilbud som lagerarbetare. Bara ett halvår efter att avtalet tecknats omfattade det mindre än hälften av de 4 500 buden inom koncernen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Reportage 20 mars, 2025

Tills politiken skiljer oss åt

Foto: Lisa Mattisson.

Flamman träffar opinionsvärldens mest omaka par för att se om kärleken verkligen kan övervinna allt.

Kvällen innan första dejten hör Max Jerneck nervöst av sig till sin syster. Hon har pluggat i Uppsala med hans Tinderflirt Linda, och kanske kan ge ett tips i sista minuten.

– Det blev hundra ”hahaha” i chatten, berättar Max.

Systern svarade: ”Hon är extremt smart, extremt snygg, men helt besatt av Nato.”

– Hade du ditt Natohalsband på dejten också? frågar han och tittar mot kvinnan som numera är hans fru.

– Nej, men på min Twitterbild. Det var en orange ubåt, och så stod det ”Nato, fuck yeah.”

Jag är hembjuden på middag hos opinionvärldens mest omtalat omaka par. Som tillförordnad politisk chefredaktör på Expressen skriver Linda Jerneck ledartexter som ”I vänstern gör man tumme upp åt hatet” (24/9). Hennes make Max Jerneck är hållbarhetsforskare och utredare på fackliga tankesmedjan Katalys, som skrivit att ”Folkhemmet byggdes med lånade pengar, Magdalena Andersson” (Aftonbladet, 17/12).

Om jag hade brunnit för det finanspolitiska ramverket så hade vårt äktenskap varit svajigt.

Barnen, fyra och ett, är hos barnvakter och föräldrarna har lagt sin sällsynta ensamkväll på det mest romantiska man kan tänka sig: att prata om kärleken med Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika/Utrikes 19 mars, 2025

Parlamentsledamöter i Ungerns nationalförsamling protesterar med rökfacklor mot förbudet mot Pride. Foto: Boglarka Bodnar/MTI via AP.

I den ungerska ledarens aggressiva tal ekar de mörkaste kapitlen i landets historia. Med det nya förbudet mot Pride har den konservativa regeringen tagit det definitiva steget bort från demokratin.

En solig februarilördag i centrala Budapest bevittnade jag en ovanlig manifestation. De aktivister med banderoller och slagkraftiga ramsor som man vanligen ser vid demonstrationerna lyste denna dag med sin frånvaro.

I stället var det ett par tusen propert klädda medborgare som tågade från det gamla Justitiepalatset (talande nog under helrenovering) till justitieministeriet för att höra domare och domstolsanställda uttrycka sin oro över hoten mot domstolarnas oberoende, mot rättssäkerheten, mot själva demokratin

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 19 mars, 2025

”Jag är själv tornedaling!”

Svenska staten, Sametinget och Tornedalingarnas riksförbund står åtalade i Anders Sunnas iscensatta rättegång på Luleå konsthall. Foto: Eva Åström.

Konsthallen i Luleå är omgjord till rättegångssal med staten på den anklagades bänk. Men att Anders Sunnas utställning skulle polisanmälas för hets mot folkgrupp av Tornedalingars riksförbund såg han inte komma.

Han började sälja teckningar när han var sex år gammal. Hans första konstutställning visades i Pajalas Folkets hus. Då var han 13 år gammal. Nu, fyllda 40 år, har hans verk visats på flera prestigefyllda museer, gallerier och biennaler med ett stort internationellt genombrott på Venedigbiennalen 2022.

Anders Sunna är aktuell med en separatutställning på Luleå konsthall och det är också där jag fångar honom, sittandes lugnt med en kaffekopp några dagar före vernissaget, sneglande under lugg med ett snabbt hej: ”Länge sedan sist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Reportage/Utrikes 19 mars, 2025

Farmödrar och fotbollsfans förenas mot Milei

För många av de äldre deltagarna i demonstrationen väcks minnen från sjuttio- och åttiotalets militärjunta. Foto: Juan Valeiro/ lavaca.org

Ett hundratal demonstrerande pensionärer i Buenos Aires möttes av långt fler kravallutrustade poliser. Nu har rörelsen växt till en massprotest. För de gamla väcker våldet från polisen minnen från militärdiktaturen. ”Det är som en film man redan sett”, säger den pensionerade barnläkaren Miguel Merlo.

Den äldre mannen fattar tag i min arm och hejdar mig när jag passerar i trängseln. Samtidigt håller han om sin egen arm och visar. Kroppen skakar i chock.

– Det ena polisledet började attackera, de knuffade mig, jag snubblade och föll. Jag täckte mitt huvud med armen, men de fortsatte att knuffa. Sedan slog de mina kamrater, berättar han.

Miguel Merlo är pensionerad barnläkare, en gång chef för neonatalavdelningen på sjukhuset Vicente López y Planes.

Han föddes i en arbetarfamilj och säger att han valde läkaryrket för att hjälpa andra, men han var också ung i ett land där en militärdiktatur nyligen tagit makten.

– Vi organiserade en studentstrejk på universitetet. Det var många studenter som hade försvunnit, berättar han om juntans tid vid makten på 1970-talet.

– Vi visste om det, men jag tror att vi inte hade en ordentlig uppfattning av vad som faktiskt skedde. I varje grannskap saknades någon. En gång blev jag och mina kamrater misshandlade av poliser utanför universitet.

Om man vill förstå det som händer i Argentina idag – det politiska motståndet på gator och torg och polisvåldet som nu blossat upp – är försvinnandet av 30 000 människor under diktaturen själva smärtpunkten, men också det trauma som format en snart 50 år gammal obruten uppvisning av trots, mod och hopp.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 18 mars, 2025

Sveriges dyraste mataffär har allt – utom en bojkott

Baronen i Vasastan rankas ofta som Sveriges dyraste matbutik. Foto: Magnus Bjerg Sturm.

På Ica Baronen i Vasastan kostar fryspizzan 150 spänn – och inflationen är något andra får syssla med.

Jag bor i ett parallellsamhälle i Stockholm. Här i området kan du gå veckor utan att någonsin träffa någon som inte har ungefär samma bakgrund, livssituation och ekonomiska förutsättningar som dig själv.

Första gången jag skulle kolla in min nya lokala mataffär efter att jag flyttat till Vasastan möttes jag av vad som bäst kan beskrivas som Dubai-versionen av Ica. Det är för övrigt också samma affär som Anna Kinberg Batra handlade oxfilé i för skattepengar.

Affären heter Ica Baronen och är Sveriges dyraste mataffär. Där handlar mina grannar fryspizza för 150 kronor. Det finns också olivolja för samma summa och en kyl med endast störkaviar. Själv hyr jag bil och månadshandlar på lågprisaffären Matdax i Hökarängen där olivolja fortfarande bara kostar en femtiolapp.

Nej, inte till Flamman. Jag vet ju er historia. Stalinism och taggtråd

Sedan jag upptäckte att Baronen rankats som Sveriges dyraste mataffär har jag försökt undvika att handla här. Men de få gånger jag behövt akuthandla något har det alltid varit proppfullt med folk. Vad är det för människor?

Under vecka 12 bojkottar många precis som jag de svenska matjättarna. Ett gräsrotsuppror utan ledare eller krav. Det är måndag, klockan är halv sex och det snöar. Trots att det är bojkottvecka är det ungefär lika fullt vid kassorna som vanligt.

En kort äldre man med krulligt grått hår och guldfärgade glasögon kommer ut från affären. I handen har han en vit papperskasse där det står ”Ica Baronen” med kursiverade guldiga bokstäver. Som en av få Icabutiker har Baronen ersatt den grafiska profilens röda färg med guld och svart. Han vill inte svara på frågor.

– Nej, inte till Flamman. Jag vet ju er historia. Stalinism och taggtråd, säger han på bred östermalmska.

Det vill däremot Lena Ekengren. Hon är 80 år och har handlat köttfärs, spaghetti, lök och en ”tv-tidning” för 260 kronor.

– Jag hade en bonuscheck på 75 kronor, berättar Lena.

Hon bor nära och brukar ofta handla på Ica Baronen. Men bryr sig inte om att det är Sveriges dyraste mataffär.

– Jag betalar det maten kostar. Jag kan förstå att man bojkottar mataffärerna, men vi pensionärer har inte så himla höga matkostnader ändå, så våra liv påverkas inte så mycket av inflationen.

Sedan kommer en man i 60-årsåldern med bakåtslickat grått hår ut ur affären med två tunga matkassar. Jag frågar vad han har handlat?

– Kött, mejeriprodukter, grönsaker, vetemjöl, du ser själv. Det kostade 930 kronor, berättar mannen.

Vi beställer hem en låda med kött. Då får vi ned kostnaden

Han säger att bojkotten är larvig.

– Det är ett slag i luften. Sänk priserna i stället, tycker jag. Kedjorna ska inte tjäna så mycket. Om vi får slut på kriget i Ukraina och slutar kasta så mycket pengar på försvaret så kanske vi kan stabilisera läget lite, säger mannen.

Daniel är 47 år. Han håller två fulla kassar i ena handen, och sin lilla dotter i andra. Han har köpt riskakor och bröd, och ska laga makaronilåda.

– Det kostade 700. Hade jag inte haft barn så hade jag kanske också bojkottat. Inflationen är ju vansinnig, menar Daniel.

Han föreslår att man handlar grönsaker efter säsong för att spara pengar.

– Och köp mer närodlat. Vi beställer hem en låda med kött. Då får vi ned kostnaden, säger Daniel innan han skyndar hem till familjen.

På väg hem kommer jag på att jag har slut på mjölk. Jag överväger att springa in på Baronen igen. Ingen annan verkar ju bry sig. Men så länge vi fyller kundkorgarna hos Sveriges dyraste Ica lär inte priserna sjunka – och det börjar bli dags att lära mig dricka kaffet svart.

Utrikes 18 mars, 2025

Tyst minut avbröts med ljudkanon: ”Terrorism”

Hundratusentals människor samlades i Belgrad i lördags för att protestera mot regeringen. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Efter månader av demonstrationer samlades hundratusentals människor i Belgrad under lördagen. Nu kräver en namninsamling att FN utreder om användandet av ljudvapen mot demonstranterna bröt mot mänskliga rättigheter.

Panik utbryter i Belgrad under lördagskvällen, när ett högt ljud sveper genom demonstrationståget i den serbiska huvudstaden. Demonstranterna, som samlats för att hålla 15 tysta minuter, springer snabbt mot trottoarerna. Vissa äldre deltagare faller omkull i tumultet.

– Det var en helt fredlig protest, säger Savo Manojlovic, aktivist och medlem av Belgrads kommunfullmäktige för organisationen Kreni-Promeni.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 18 mars, 2025

De ger nytt liv åt pannor och pinaler

Peter Foberg, 49, har ett vindsrum fullt av gamla verktyg till salu – och Bluetooth-anpassar gamla radioapparater. Foto: Idun Nilsson.

Är slit-och-släng-samhället på väg mot historiens soptipp? Flamman träffar två eldsjälar som ger allt från grytor till radioapparater förlängt liv – och tycker sig se ett allt större intresse för återbruk och hantverk.

– Det började mer som terapi. Att ge mig ut och leta stekpannor, organisera och ta hand om saker, tog mig ut ur hemmet. Att återställa dem blev symboliskt för restaureringen av mig själv, tillbaks till en funktionsduglig människa.

För Uppsalabon Joel Bergqvist, 37, är restaureringen av gjutjärn ett passionsprojekt, och han jobbar fortfarande som kock för att få ekonomin att gå runt. Men intresset började som en flykt från jobbet – och hans eget mående.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 17 mars, 2025

Svenskarna jobbar mest – men tjänar minst

En städare lämnar ett X2000-tåg efter att ha rengjort en av personvagnarna. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Enligt en ny rapport från LO arbetar svenskarna mer än i de flesta jämförbara länder. Samtidigt tjänar svenska löntagare numera minst i Norden – och arbetslösheten är högre än tio procent. ”Att lönerna är låga är viktigt”, menar Timbros Fredrik Kopsch.

”Sverige arbetar mycket”, konstaterar fackförbundet LO i första delen av sin breda arbetsutredning, som släpptes förra veckan. Sveriges invånare jobbar mer per capita än i nästan alla andra europeiska länder man jämfört med – bland annat Finland, Norge, Tyskland, Italien och Nederländerna.

– Arbetstidens utveckling i Sverige har legat ganska stilla, medan jämförbara länder har gått ned, berättar LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr