”Olyckan berodde på den mänskliga faktorn”, sade Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis från partiet Ny Demokrati under en direktsänd presskonferens bara timmar efter den tågkrock som inträffade strax utanför Larissa förra onsdagen. Uttalandet kom innan experterna ens hade hunnit anlända till olycksplatsen för att utreda vad som föranlett frontalkrocken mellan ett godståg och ett passagerartåg på väg från Thessaloniki till Aten. Minst 56 personer omkom i olyckan, som är landets värsta i modern tid.
Efter tågolyckan har sociala medier och press svämmat över av rapporter om de varningar som uttrycktes redan långt före olyckan. Järnvägsbolagets säkerhetsansvariges uppsägningsbrev från april 2022 har läckt till allmänheten, och tågförarnas officiella uttalande till Greklands transportminister och järnvägsbolagets styrelse har fått stor uppmärksamhet. Bara veckor före olyckan prickade Europadomstolen Greklands järnvägssystem eftersom det inte ansågs uppfylla den standard som alla EU-länder förbinder sig att upprätthålla.
New York Times publicerade en utförlig beskrivning av problemen med landets järnvägsnät efter tågolyckan. Reportaget baserades till stor del på syndikalisternas varningar och återkommande kritik mot regeringen. Varningar som aldrig blev hörda, brister som aldrig åtgärdades.
56 personer omkomna och 57 personer saknade. En frontalkollision mellan två tåg som färdades i 150 kilometer i timmen, med efterföljande explosioner och brinnande vagnar. Dödssiffran kommer med all säkerhet att fortsätta stiga.
Evangelos Dojiakos har utsetts till utredningsledare för olyckan, men få hyser några förhoppningar om en oberoende utredning. Dojiakos är son till chefsåklagare Isidoros Dojiakos och arbetar som sakkunnig för det privata järnvägsbolaget. Evangelos har tidigare varit rådgivare åt Greklands transportminister, som sade upp sig från sin tjänst omedelbart efter olyckan.
Personen som nu pekas ut som ansvarig för olyckan är en 60-årig man som arbetat som paketbärare på tågstationen och utsågs till stationsmästare för ett knappt halvår sedan. Inför sin nya tjänst fick han en tre månader lång utbildning. 60-åringen erkände sitt dödliga misstag till polisen utan att ha en försvarsadvokat närvarade. Enligt lokala medier har mannen nära kopplingar till lokalpolitiker från Ny Demokrati.
Samma dag som premiärminister Mitsotakis utlyste tre dagars landssorg efter tågolyckan lade regeringen fram en proposition om privatisering av landets statliga vattenbolag. Dödsolyckan utanför Larissa är det yttersta priset för den medvetna vanskötsel som format dagens Grekland, betalat i en blandvaluta av glödande stål och sönderslitna människokroppar.
Efter olyckan arrangerades stora manifestationer runtom i landet. Regeringen svarade med kravallpolis, batongslag och tårgas.
Politiska observatörer är eniga om att regeringen hade haft för avsikt att tidigarelägga årets planerade parlamentsval, från juni till april. Efter förra veckans tågolycka är väljarna negativt inställda till regeringen, och särskilt till Ny Demokrati och Mitsotakis. Hans kommunikationsstab försöker förgäves upprätthålla bilden av honom som en framgångsrik politisk ledare, en kapten över skeppet Grekland. Men skeppet är på väg att sjunka och kaptenen har lämnat kommandobryggan. Mitsotakis tar varken ansvar för tågolyckan eller för effekterna av den nyliberala gir han återinfört i grekisk politik.
I centrum för oppositionen står ännu en gång Alexis Tsipras, partiledare för vänsterpartiet Syriza. Det råder delade meningar mellan dem som litar på Syrizas förmåga att bedriva vänsterpolitik och dem som alltjämt är besvikna över hur partiet under sin regeringstid 2015–2019 tvingades till åtstramningar efter krav från EU, ECB och IMF. Alexis Tsipras tid vid makten präglades av finanspolitiska handbojor. Syriza hade ambitioner om att föra en generös socialpolitisk linje, men hölls tillbaka av sina hårdnackade utländska långivare. Många av Syrizas väljare och sympatisörer tolkade detta som ett svek. Den i vardagen kännbara skillnaden mellan ambition och verklighet splittrade hela vänsterrörelsen.
Alexis Tsipras lyckades under sin tid som Greklands premiärminister stärka den demokratiska strukturen och förändra valsystemet. Det nya systemet har många likheter med det svenska och innebär bland annat att det största politiska partiet inte längre får en bonus om 50 mandat i ett parlament bestående av 300 ledamöter. Även om det största partiet skulle få 35 procent av rösterna – vilket Syriza satsar på – kommer det således inte att räcka för att bilda en majoritetsregering.
Detta innebär i praktiken att en koalitionsregering är landets enda tänkbara alternativ. I grekisk politik är partierna inte vana vid de förhandlingar och politiska kompromisser som en samarbetsregering kräver. Utmaningarna för Syriza är nu betydande. Om Alexis Tsipras vill bilda regering efter valet behöver partiet anpassa sitt program och forma politiken för att behaga de allierade småpartierna på vänstersidan. Grekland står därför inför ännu en rörig valrörelse.
