Centerpartiet fick en oväntad fråga under måndagens presskonferens om las-förändringarna: Vad har de egentligen åstadkommit? C har drivit ett totalt avskaffande av turordningsreglerna och januariavtalet kräver ”tydligt utökade undantag”. I utredningen som nu presenterats ökar undantagen från två till tre.
Partsöverenskommelsen kan märkligt nog leda till fler undantag på företag som har kollektivavtal, och regelförändringen kan slå olika beroende på bransch, men man kan ändå fråga sig om arbetarrörelsen och medierna har överdrivit vikten av turordningsförändringarna. En annan, betydligt mer potent förändring har samtidigt hamnat i skymundan: att det i framtiden ska räcka med ”sakliga skäl” för att säga upp någon utan att det råder arbetsbrist.
Enligt jurister och fackföreningsanställda är förändringen en anpassning efter redan gällande praxis. Men samma sak sades när rätten att strejka emot avtalsshopping togs bort. Några år senare har flera LO-förbund riktat stora skadeståndskrav mot sina motparter för just avtalsshopping, samtidigt som rättsläget är glasklart, enligt LO-TCO Rättsskydds före detta chefsjurist Kurt Junesjös uttalanden i tidningen Arbetaren. Arbetsgivarna har inte gjort något juridiskt fel. De har bara nyttjat det faktum att facken inte längre kan ta till stridsåtgärder.
Ola Hakefelt, livsmedelsarbetare och facklig gräsrot, skriver i LO-tidningen Arbetet att han räds en liknande utveckling med uppsägningarna. Arbetsgivare får lättare att punktmarkera obekväma anställda för ”samarbetssvårigheter”. I kombination med att kravet på omplacering urvattnas och att arbetsgivares plikt att fortsätta betala lön till en person som ogiltigförklarar en uppsägning helt slopas ökar incitamenten att försöka säga upp obekväma människor.
Vad det innebär för den fackliga rörelsen är ännu inte klart. Men kanske får Eva Nordmark (S) anledning att äta upp sin sammanfattning av reformpaketet: ”Jag är som socialdemokrat, arbetsmarknadsminister och tidigare facklig ledare väldigt stolt över det vi presenterar i dag.”