När regeringens nya budget presenterades förra veckan stod det klart: kulturskolan får halverat stöd, folkhögskoleplatser försvinner och statliga museer ska inte längre vara gratis. Budgeten är på många punkter ett tydligt bevis på exakt hur skadlig en nyliberal brunhögerpolitik kan vara.
Ökade anslag till militär upprustning och hårdare tag ska under fyra år ske på bekostnad av bistånd, vård, samt som alltid kultur och fritid. Det betyder att vi förlorar platser för integration, möten över klassgränser, och där vardagen inte bara består av arbete eller skola.
Kulturlivet är beroende av både utövare och dem som vill ta del av kulturen – för båda dessa grupper är den nya budgeten katastrofal. Högerns mål tycks som alltid vara att göra sig av med insatser som når grupper som annars inte har råd.
Kulturminister Parisa Liljestrand kallar nedskärningen med 100 miljoner i kulturskolan för en ”satsning”. Dock finns det i regeringens budget också satsningar i ordets rätta bemärkelse, alltså höjda anslag i stället för sänkta. Som när det gäller stipendier och stöd till redan yrkesverksamma konstnärer och författare.
Alla med insikt i konstnärers och författares arbetsvillkor vet hur välbehövt detta är. Ändå är frågan vilka som kommer kunna ta del av dessa pengar. För även om regeringen vill öka stödet till yrkesverksamma höjer de samtidigt trösklarna för vilka som kan bli kulturutövare.
På utövarsidan handlar det om vilka som i framtiden kommer att kunna välja en konstnärlig bana. Utan att från tidiga år ha tillgång till kommunal, och billig, kulturskola försvinner möjligheten för många barn att få upp ögonen för kulturen. En väg för den som vill fortsätta att utvecklas inom musik, teater, litteratur eller film, är folkhögskolan. Nu ska även denna möjlighet begränsas.
Skrivande och konst är redan i dag klassbetingat. Men regeringens politik kommer leda till än mer homogenitet bland utövare, vilket på sikt kommer att leda till en mer homogen konst. Kvar blir de med stöd hemifrån, med en klassbakgrund där kulturskola och folkhögskola inte behövs för att djupa föräldrafickor kan betala för privatlektioner och dyra utbildningar.
Ta då med i beräkningen att museer inte ska vara gratis, så har vi ett recept på hur medborgare inte heller ska få ta del av konsten. I slutändan handlar det om demokrati, jämlikhet och barns rätt till en meningsfull fritid. Regeringen flyttar konsten längre bort från medborgarna med målet att den ska skapas av en elit, för en elit.
Samtidigt ser jag hur bokförlaget Ekström & Garay, som ägnar sig åt den nyliberala drömmen om egenutgivning där aspirerande författare själva bekostar boken, utlyser sin årliga novelltävling. Det finns självklart en hake: att delta kostar 550 kronor. Det är så en marknadsstyrd kultur ser ut, där författare måste betala för att bli publicerade. Visst låter det som högerns våta dröm? Liljestrand är säkert stolt.