Znar Bozkurt hungerstrejkar i Migrationsverkets förvar och han har i skrivande stund även slutat dricka vatten. Han är inte misstänkt för något brott och det finns inte heller något aktuellt utvisningsbeslut – trots detta släpps han inte.
Det är svårt att inte förundras över den socialdemokratiska självbilden. Man ser sig själva som rättvisa, solidariska och i viss mån fortfarande socialistiska i sina värderingar, samtidigt som politiken talar sitt tydliga språk.
Som i Znar Bozkurts fall. Efter en fem år lång ansökningsprocess för uppehållstillstånd i Socialdemokraternas Sverige fick han avslag och skulle därmed utvisas till Turkiet. Detta trots att Znar är homosexuell, kurd, har konverterat till kristendomen och dessutom har varit aktiv i det pro-kurdiska partiet HDP. Inget av detta bedömdes dock vara skyddsskäl enligt Migrationsverket.
När Blankspot skriver om fallet framgår det att Znar är långt ifrån ensam – det är många kurder som sitter i samma sits.
Znars fall har väckt uppmärksamhet på sociala medier och bland aktivister som under förra veckan protesterade utanför Migrationsverkets förvar i Kållered. På Twitter och Instagram cirkulerar selfies med hashtaggen #FreeZnar. Arbetet har också gett resultat, för i förra veckan blev det klart att Znars fall ska omprövas.
Men trots att han inte är misstänkt för brott, och därför i normala fall hade släppts fri, sitter han fortfarande inlåst i Migrationsverkets förvar. Han får inte komma hem till sin make och deras gemensamma lägenhet i Borås.
Förklaringen är att han klassas som en säkerhetsrisk av Säpo, som menar att han ska ha kopplingar till den kurdiska gerillan PKK. Ingen vidare information ges och även om det juridiska biträdet ska få ta del av mer information är det solklart att det är svårt att bemöta anklagelser som man inte får ta del av.
Avslaget på Znars ansökan om uppehållstillstånd kom innan den svenska Nato-ansökan påbörjades, men utvisningen skulle ha skett i samband med de fortsatta förhandlingarna mellan Sverige, Finland och Turkiet. Vi känner sedan tidigare till det turkiska kravet på att kurder ska utlämnas till Turkiet från Sverige.
Socialdemokraterna var drivande i det historiska beslutet att Sverige ska gå med i Nato. Förhandlingarna pågår och kurdernas situation lär bara bli värre framöver när Sverige fortsätter göra allt för att blidka Erdogan. Det är tydligt att regeringen är redo att göra allt för att vinna den turkiske presidentens gunst, även om det innebär att offra rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Znar är inte den första som hotas med utvisning till Turkiet, och han är dessvärre inte den sista.
Vad som däremot blir tydligt är att civilsamhället kan göra mycket. Från aktivister som protesterar med manifestationer och namninsamlingar, till journalister och jurister som arbetar med och uppmärksammar fallets absurditet.
Riksdagsvalet närmar sig med stormsteg men för öppnare gränser och en mer human flyktingpolitik ser det mörkt ut. Det parlamentariska läget tycks ännu oklart, men det är ändå tydligt att det rödgröna blocket står för det minst skadliga alternativet för flyktingar och migranter. Detta med betoning på det minst skadliga, för en blåbrun regering skulle få än mer katastrofala följder.
Nu i valtider kan jag inte annat än fundera på avsaknaden av den socialdemokratiska skammen. Det är häpnadsväckande att se hur politiker och opinionsbildare gång på gång sviker allt vad solidaritet och ideologi heter. Hur snabbt gick det inte innan etablerade sossar slängde kurderna under bussen för att mysa med Erdogan?
Inträdet i Nato har blivit så viktigt att både rättssäkerhet och mänskliga rättigheter hamnar långt ned på prioriteringslistan. Tack och lov har vi fortfarande aktivister som står upp för mänskliga rättigheter.
Den som flyr har inget val – ingen människa är illegal, lyder slagordet. Men positionerna förflyttas och det tycks nu vara en extrem åsikt i den moderna socialdemokratins Sverige. Ingen borde utvisas till Erdogans Turkiet – allra minst för att personen i fråga tagit kampen för kurdernas rättigheter.
