Vanligtvis inriktad på litteratur, utgör senaste numret av tidskriften Provins ett litet undantag. Den handlar nästan uteslutande om politik och samhälle, historiskt i Norrland. I en intressant blandning har tillförordnade redaktören Christer Nordlund samlat ”norrländska idéhistorier”.
För Flammans läsare kan nämnas artikeln Bland småbrukare och storspioner – Norrbottenskommunismens olika ansikten av Fredrik Andersson och Jesper Enbom, som på bara några sidor på ett fint sätt sammanfattar det komplexa i denna politiska rörelse, samtidigt så lokalt förankrad som definierad av internationella sammanhang och konflikter.

Andersson och Enbom lägger en bra bakgrund när de citerar de sanslöst hätska utfall som drabbade kommunisterna i Norrbotten under andra världskriget, en tirad som sedan följdes upp med både interneringsläger och politiska mord och som därmed ju inte bara var munväder.
Till exempel skriver Norrländska Socialdemokraten, i en ledare den 13 januari 1940, att kommunister ”äro icke människor i vanlig bemärkelse. Hos de mest förhärdade brottslingar kan som regel spåras något gott. Hos de genuina kommunisterna söker man förgäves efter ett uns därav”.

Ur denna politiska vardag av stenhård konflikt växte en politisk rörelse fram, som i och för sig definierade sig starkt som en försvarare av Sovjetunionens gärning, men som var lika starkt inriktad på lokala kulturella, sociala och inte minst idrottsliga arrangemang. En rörelse som ur ofta stor fattigdom kämpade för mat på bordet och mot tydliga utsugare och lurendrejare.
Mycket intressant är författarnas exempel på hur kommunismen betraktades som ”osvensk” och ”typisk för det finska kynnet” och deras spekulation kring hur kommunismens starka fäste i det ”kulturellt blandade” Malmfälten kan ha påverkat den allmänna bilden av rörelsen.

Författarnas tes att det just idag, med det så kallade kriget mot terrorismen, finns mycket att lära av den säkerhetsnoja och rena förföljelser av oliktänkande som kom i spåren av antikommunismen, är bara att hålla med om. Så också uttalandet om den statliga kampanjen om kommunismens historia.
”En centralt definierad och ensidig bild av kommunismen blir då inte bara missvisande utan kan även uppfattas som orättvis. Särskilt i Norrbotten, där den kommunistiska ideologin haft en positiv betydelse, riskerar kampanjen därför missa sitt mål. ”