I de flesta länder motarbetas inte ”felaktiga åsikter” genom förbud. Istället är det genom guilt by association. Personer med felaktiga åsikter förtalas och misstänkliggörs och den som går till deras försvar blir befläckad av samma påståenden.
Metoden kallas McCarthyism och handlar om att göra personer och åsikter förbjudna, genom att göra dem otänkbara för den som vill leva ett normalt liv.
Nu har det här börjat igen. I Sverige. Radioprogrammet Kaliber i P1 gjorde den 14 november 2004 ett program om RKU – Revolutionär kommunistisk ungdom, en liten ungdomsorganisation tillhörande KPML(r). Programmet ”avslöjade” att RKU under flera år fått stöd från statliga Ungdomsstyrelsen, ett bidrag till ungdomsorganisationer för att öka möjligheten till organisering och demokratiska diskussioner.
Det obehagliga var att programmet samtidigt drev kravet att stödet måste upphöra eftersom RKU enligt radioprogrammet ”tycker fel” och stöder odemokratiska politiska rörelser.

Jag tycker illa om KPML (r). Det är en rörelse jag bekämpat offentligt. Det är en rörelse som ursäktar diktatur och förtryck med att den som utför det i sin tur är utsatt för ett större förtryck. Men självklart kan aldrig en politik som agerar mot yttrande- och organisationsfrihet ursäktas. Just därför är det oerhört viktigt att RKU får fortsatt stöd för sin verksamhet.
Det Kaliber sätter igång är nämligen en sluttande skala utan slut.Om nu inte RKU kan få stöd för sitt organisationsarbete, varför ska Ung vänster få det? Vars ledning anser att Kuba inte är en diktatur. Och finns det inom miljörörelsen många krafter som använder civilt motstånd för att stoppa byggen och skogsavverkning? Olagliga metoder. Och ska författare som Jan Myrdal erhålla statliga stöd? Han tycker ju ”fel” i de flesta utrikespolitiska ämnen, åtminstone om Kalibers filter ska gälla.
Programmet var djupt osakligt i så måtto att det aldrig diskuterade effekterna av vad man föreslog.

Eller vänd på frågan ett tag. Om statligt stöd till svenska organisationer ska bedömas såsom Kaliber gör, då måste givetvis varje rörelse som stöder staten Israel uteslutas. Det är ju rörelser som agerar rakt emot FN:s beslut och som i brott mot folkrätten stöder ockupation av palestinskt land.
Om inte rörelser som ursäktar Nordkoreas diktatur kan få statliga stöd, hur ska vi då se på organisationer som stöder Bushs olagliga ockupation av Irak? Och hur var det nu med den svenska kristna fundamentalismen. Är den verkligen demokratisk?
Programmets redaktion gör samma typ av propaganda som de kubanska journalisterna tvingas göra, fast tvärtom. De senare ursäktas av att de faktiskt inte har möjlighet att föra en fri debatt. Men Kalibers program kan inte ursäktas av tvång, eller ens av naivitet och dumhet. Det var politisk propaganda som gjorde demokratin en otjänst.
Ett första steg på stigen som McCarthy redan har krattat.
Johan Ehrenberg
Redaktör för tidningen ETC

Kaliber svarar:
Ska RKU gå fritt
från granskning?
Johan Ehrenberg drar långtgående och märkliga slutsatser av Kalibers granskning av Ungdomsstyrelsens utbetalningar till RKU:s verksamhet.
Kaliber har granskat hur utbetalningar av statliga bidrag stämmer överens med de regler som gäller. Där har vi funnit klara motsättningar mellan vad som står i Ungdomsstyrelsens riktlinjer å ena sidan, och vad RKU har på sin agenda å den andra sidan.
Några övriga synpunkter på RKU:s verksamhet för vi inte fram. Statsvetaren Gunnar Falkemark säger också i programmet att RKU naturligtvis har rätt att verka i ett demokratiskt samhälle, men att organisationen med de regler som Ungdomsstyrelsen har för bidrag, inte uppfyller dem.
Det är kontentan i Kalibers reportage.
Menar Johan Ehrenberg att en rörelse som RKU ska stå fri från granskning? Vilka fler organisationer, eventuellt finansierade med skattepengar, ska vi i så fall låta bli att granska?
Att en organisation som får statliga bidrag för att bedriva en verksamhet som, enligt riksdag och regering, ska ”främja barns och ungdomars demokratiska fostran” och vars syfte inte får strida mot ”demokratins idéer”, samtidigt åker på stödresor till diktaturer som Nordkorea och sprider en rapport som förnekar Stalins mass-avrättningar, är en självklar journalistisk krok. Man behöver inte ha högeråsikter för att inse det.
Är det verkligen Kaliber som Johan Ehrenberg ska rikta sin ilska mot? Är det inte snarare våra folkvalda som har bestämt att statliga demokratipengar inte kan gå till vilken verksamhet som helst?
Redaktionen för Kaliber

Det demokratiska hänger på metoderna – inte åsikterna
Radioprogrammet Kaliber missar själva poängen med kritiken. Min kritik handlar inte om att man granskar RKU:s politik. Gör gärna det.
Kritiken handlar om att man påstår att en organisation som stöder Nordkorea och reser till landet för att hitta argument för sitt stöd, inte ska ha statsstöd. Man pressar statens ungdomsstyrelse – en stammande osäker tjänsteman – för att han stöder diktaturåsikter. Detta är journalisternas egen tolkning av vad demokrati ska vara, att de sen tar fram en statsvetare som tycker detsamma är bara en brasklapp. (Jag kan hitta statsvetare som tycker motsatsen).
Principen är egentligen enkel. Alla organisationer som arbetar demokratiskt, alla som skapar debatt i Sverige, som agerar för att via ORD i studiecirklar, debatter och tidningar driva sina egna åsikter, har rätt till stöd för den verksamheten. I mångfaldens och debattens namn. ÄVEN om de tycker ”fel”. Även om de stöder Nordkorea. Även om de hävdar att – för att vända på steken – Franco var bra eller Pinochet en ”räddare”. Det är nämligen inte odemokratiskt att stödja en helt annan politik så länge man gör det med demokratiska metoder.
Först om RKU började skjuta journalister i Sverige och på annat sätt bryta mot lagen kan stöd ifrågasättas. Det har inte skett.
Att Kaliber inte kan förstå en så självklar demokratisk grundpelare är sorgligt. Då blir man ”nyttiga idioter” i högerkrafternas händer.
Johan Ehrenberg
Intervjun i sin helhet finns på:
http://www.sr.se/p1/kaliber
RKU:s svar finns på:
http://www.rku.nu/slartillbaka/