Den feminism som förordas av landsbygdskvinnorna handlar om andra frågor än de som i första hand engagerar kvinnor som lever i regionens städer.
– Feminismen måste även inkludera kampen för våra bondekamrater som försvarar sina jordar, säger Gregoria Chávez.
Hon är en äldre bondkvinna från nordvästra Argentina. Fram tills nyligen var feminism något främmande för henne. Samtidigt är hon en av många latinamerikanska kvinnor som gått i bräschen för kampen mot den växande monokulturen av sojaodlingar, och mot förflyttningen av småbönder från deras jordar.
– Jag anser att kvinnorna är viktiga på landsbygden eftersom de är modigare än männen. Jag är inte rädd för någonting och säger alltid till mina kamrater att vi inte kommer att nå någonstans om vi inte visar mod, säger hon.

Många fördomar

I samband med Cloc/Via Campesinas kongress, som gick av stapeln i Ezeiza i utkanten av Buenos Aires i förra veckan och samlade över 400 delegater från 18 latinamerikanska länder, stod det klart att många deltagare vill se en bredare definition av begreppet feminism. Vid ett av kongressens möten påpekade Rilma Román, från Kubas förbund för småbönder, att termen feminism fortfarande har en negativ klang för många kvinnor på landsbygden.
– Många tror att feminism handlar om att kvinnor på egen hand ska bekämpa män. Jag tror att vi behöver lägga mer tid på att förklara ordets innebörd och att nå en samsyn, sade Román.
Deolinda Carrizo, som företräder en argentinsk organisation för ursprungsbefolkningar, påpekar att en fråga som måste belysas är de fördomar som lever vidare mot människor som tillhör sexuella minoriteter.
– Äldre människor har väldigt svårt att förstå att det finns människor med andra sexuella läggningar. Vi har gradvis börjat förstå hur den frågan ska hanteras och hur vi ska få dem att acceptera detta, säger hon.
Marina dos Santos, som tillhör den brasilianska rörelsen för jordlösa (MST) påpekar att kvinnorna alltid har varit  exkluderade, i synnerhet på landsbygden. Enligt henne är detta också något som märks i de offentliga satsningarna på bland annat sjukvård och utbildning.
– På de platser på landsbygden där det finns vårdcentraler saknas både läkare, sjukvårdare och läkemedel. Många gravida kvinnor dör i brist på vård och fungerande kommunikationer, säger hon till IPS.
Även när det gäller markrättigheter eller möjligheten att låna pengar så går männen först.
– Kvinnorna arbetar hårdare, men kommer alltid sist i frågan om tillgång till jord. Kvinnorna utnyttjas även mer som billig arbetskraft. Inflyttningen till städerna innebär att männen flyttar för att arbeta medan kvinnorna blir kvar för att ta hand om familjen, säger dos Santos.

Marginaliserade

Enligt FN:s jordbruksorganisation (FAO) lever 58 miljoner kvinnor på landsbygden i Latinamerika. De har en nyckelroll i produktionen och står för hälften av kontinentens matproduktion. Men trots detta är kvinnorna marginaliserade på en rad områden – endast 40 procent av de vuxna kvinnorna på landsbygden har egna inkomster och bara 30 procent av jordrättigheterna tillhör kvinnor.
Deltagare vid kongressen underströk att kvinnor vid sidan av att ha huvudansvaret för allt hemarbete ofta även får ansvara för matproduktionen.

Eftersatt fråga

Enligt Marina dos Santos är den könsdiskriminering som förekommer i städerna ofta mer tydlig på landsbygden. Som exempel nämner hon att våld inom familjen är ett ännu större problem, eftersom alla specialenheter inom polisen som arbetar med detta finns i städerna.
– Ibland möter man den bild av feminismen som många av oss fått inpräntad i oss – att för att bekämpa sexismen måste du själv vara förtryckt. Men det är inget som vi vill uppmuntra, vi vill att feminismen ska handla om solidaritet mellan kvinnor och män, säger Deolinda Carrizo.