SAN SALVADOR. Den utlösande gnistan till protesterna är slutförhandlingarna om ett frihandelsavtal, TLC (Tratado de Libre Comercio), med USA. Det var detta som delvis gjorde att befolkningen störtade den förre presidenten Lucio Gutierrez den 19 april 2005. Han anklagades för att överlämna naturresurserna, framför allt vatten och olja, till de transnationella företagen.
TLC-avtalet är ett USA-projekt som ställt Latin- och centralamerikas regeringar inför ett delikat dilemma – acceptera USA:s förhandlingsdiktat på bekostnad av större delen av nationell industri och jordbruk, eller riskera bli utsatt för isolering och handelsblockad av grannen i norr.
USA-monopol
USA kräver i förhandlingarna med Ecuador att SAFP ska avskaffas. SAFP är ett ekonomiskt avtal, som i viss mån reglerar priser på produkter som framställs mellan de andinska länderna. Det ger länderna ömsesidiga förmåner, men framför allt möjligheter att få ut sina produkter på den andinska marknaden, ett slags skyddssystem för de andinska produkterna.
SAFP skyddar delvis den andinska marknaden från de gigantiska USA-bolagens makt att bryta sig in på denna marknad. Därför kräver USA att Ecuador ska ge USA samma förmåner som de andinska länderna, eller bättre.
Detta yttrar sig i kravet att om Ecuador måste importera till exempel ris, ska dess främsta leverantör vara USA, inte de andinska länderna. USA kräver också att ”monopolen för den nationella importmarknaden av gul majs, vete, bönor” och en rad andra produkter, ska tilldelas USA.
Ecuador producerar bara 8.000 av de 400.000 ton vete landet behöver. Den lilla egna produktionen är ett illustrativt exempel på hur trångsynt den politiska och ekonomiska eliten är, i ett land där den bördiga landsbygden skulle kunna tillfredsställa landets behov av vete.
Men de ecuadorianska förhandlarna har gått med på att landets importbehov till 100 procent ska tilldelas USA.
Tusen indianer
Det är mot denna politik som kommer få förödande konsekvenser, enligt den politiska oppositionen, som hela Ecuador nu reser sig. Arbetare på oljefälten har delvis lamslagit den viktiga oljeproduktionen, som via det statliga Petroecuador ger staten 40 procent av landets inkomster. Arbetare, som är anställda av tredjeföretag, kräver anställningsskydd och socialförsäkringar.
Gymnasieeleverna och studenterna, organiserade och mobiliserade av sin elevorganisation FESE, har vunnit en stor seger genom fria ID-kort som ger dem en rad ekonomiska rättigheter. En större politisk medvetenhet som vunnits i den konkreta kampen växer fram i Ecuador, menar kolumnisten Franklin Falconí på tidskriften Opción. Den första kontingenten, bestående av tusen indianer från centrala Amazonas stoppades i söndags natt, åtta kilometer från huvudstaden Quito. 25 av dem greps enligt indianernas samordningsorganisation Conaie. Resten av indianerna omgrupperades och har fått stöd av invånarna i de fattiga södra stadsdelarna av Quito.
”Det vi åser är desperationen hos interrimsregimen Alfredo Palacio”, sa Ecuarunari, den största medlemsorganisationen inom Conaie, i ett uttalande efter angreppet i söndags. ”Den använder rå styrka för att stå emot de rättvisa kraven från folken och de olika nationaliteterna, det rättvisa kravet på ett värdigt liv i nationell suveränitet, ett stopp för att vara ett ok för USA-regeringen.”