Efter månader av politiskt kaos gick rekordmånga katalaner till valurnorna den 21 december. I enlighet med opinionsundersökningarna behöll separatisterna sin parlamentariska majoritet medan Spanienvänliga Ciutadans blev störst på bekostnad av regeringspartiet Partido Popular. Läget är således oförändrat och ovissheten kring regionalstyret stor.
De tiotusentals extrainsatta spanska poliserna hade en lugn kväll när katalanerna gick till val tre dagar före julafton. Resultatet? Rekordhögt valdeltagande och status quo. Separatisterna behåller med 47,5 procent av rösterna sin parlamentariska majoritet. I självständighetsalliansen blev borgerliga JUNTSxCAT, lett av avsatte presidenten Carles Puigdemont från sin politiska exil i Belgien, största parti. Bara några tiondelar efter kom det separatistiska vänsterpartiet ERC, vars ledare Oriol Junqueras sitter fängslad i Madrid sedan i november. Det minsta separatistpartiet är antikapitalisterna i CUP. Ett parti som Úrsula Codina, anställd inom handelsbranschen i Barcelona, sympatiserar med även om hennes röst denna gång gick åt ett annat håll.
– Jag brukar rösta på CUP eftersom jag är vänster och tror på katalansk självständighet. Men med tanke på alla frihetsberövade politiker ville jag stödja Oriol Junqueras och röstade därför på ERC, förklarar Úrsula för Flamman.
På den Spanienvänliga sidan gick högerrörelsen Ciutadans starkt framåt och blev valets största parti. Rörelsens kandidat Inés Arrimadas har efter valframgången framhållit sig själv som möjlig president och sa triumferande i sitt tal under valnatten:
”I dag står det klart att självständighetsprocessen inte representerar framtiden. Majoriteten av katalanerna är för ett enat Spanien.”
PP bestraffat
Ciutadans framgång skedde framförallt på bekostnad av det spanska regeringspartiet PP som gjorde sitt sämsta katalanska val någonsin. PP, vars rötter finns i Francoregimen, har aldrig varit stora här och betalar nu priset för centralmaktens stenhårda politik gentemot Katalonien. Regionen, eller nationen beroende på vem man frågar, har under den senaste tiden upplevt den mest omskakande tiden sedan diktaturen. Det som började med polisiärt övervåld och drygt 1 000 civila skadade i samband med folkomröstningen den 1 oktober, fortsatte med självständighetsförklaring i det katalanska parlamentet. Den spanska regeringen svarade då med att upphäva det katalanska regionalstyret genom grundlagens omtalade ”artikel 155”. Kort därefter utlyste centralmakten katalanskt nyval.
Regionen, eller nationen beroende på vem man frågar, har under den senaste tiden upplevt den mest omskakande tiden sedan diktaturen.
– Egentligen är det här valet illegitimt eftersom vi hade en vald regering som genomförde en politik med folkligt stöd. Samtidigt känner vi oss tvungna att rösta eftersom vi annars skulle ge bort den politiska makten till unionisterna, säger Úrsula Codina.
Under senhösten utfärdade det spanska rättsväsendet, som enligt EU:s egen bedömning är bland unionens minst rättssäkra, en arresteringsorder på den katalanska regeringen. ”Uppvigling” och ”våldsamt uppror” är några av åtalspunkterna med möjliga fängelsestraff på upp till 30 år. Medan Puigdemont tillsammans med fyra andra regeringsmedlemmar valde att gå i exil i Belgien fängslades övriga regeringsmedlemmar i väntan på rättegång. Flera medier rapporterade om hur de katalanska ministrarna handfängslades under en fyra timmar lång bilfärd för att sedan kläs av nakna vid ankomsten till fängelset. En internationell arresteringsorder riktades också mot Puigdemont, som lät en belgisk domstol hantera hans fall. Till skillnad från sin motsvarighet i Spanien såg den belgiska domaren ingen anledning till fängelse i väntan på rättegång. Kort därefter drog den spanske domaren tillbaka sin internationella arresteringsorder vilket enligt kritikerna beror på rädsla för hur det egna systemet ska framstå utomlands. Den nationella ordern kvarstår dock och Puigdemont såväl som ministrarna kommer att arresteras vid återkomst till Spanien.
Fortsatt dödläge
Medan självständighetssidan beskriver situationen som politisk förföljelse hävdar unionisterna att de berörda är kriminella som råkar vara politiker. Arrimadas har uttryckt att Puigdemont befinner sig i ett ”Matrix” där han tror att han fortfarande är president trots att självständighetsrörelsen befinner sig utanför lagens gränser. Vid en presskonferens den 30 decemeber sa hon att: ”Puigdemont verkar tro att han kan vara president via Internet, WhatsApp eller Skype.”
Valresultatet bidrog dock inte till att bryta dödläget. Spaniens premiärminister Mariano Rajoy hänvisar nu återkommande till att ”artikel 155” kommer att vara aktiv så länge den katalanska regeringen har en ”antikonstitutionell hållning”. Puigdemont, som höll sitt nyårstal via länk från Bryssel, har föreslagit att träffa Rajoy utanför Spaniens gränser för förhandling. Detta har avvisats av den senare som har utlyst samling i det katalanska parlamentet den 17 januari. Något som i dagsläget verkar osannolikt. Ovisshet genomsyrar således det politiska läget i Katalonien.
– Känslan är att vad som helst kan hända. Hösten har varit upprivande och jag hoppas att de hittar en lösning. Den enda legitima presidentkandidaten som valts av det katalanska folket är Puigdemont, men han tillåts absurt nog inte komma hem, säger Úrsula Codina till Flamman.
