Bloggar (dagböcker på internet) som blivit böcker har vi sett en hel del av det senaste året. Denna bok kan väl snarare kallas en bok som blev en blogg. På http://medborgaren.blogspot.com ligger stora delar av I fyrverkeriernas tid redan uppe som blogg och den lär ha lästs av många bloggare som sådan ett bra tag innan den upptäcktes vara en roman.
Dagbokens form är naturligtvis inget nytt för en roman men i bloggens form fungerar det mycket bra. Det ger utrymme att samtidigt som karaktärerna enkelt kan presenteras ge en bild av det moderna mediesamhället. Vår ciceron, bloggarjaget, visar på de möjligheter som den nuvarande mediesituiationen ger. ”Tv är förlorarnas teater”, som han skrockar medan han ”scannar” av nyheterna sekundsnabbt på BBC och lyssnar på opera på någon webradio. Han är nämligen inte alls någon sympatisk person, vår ciceron.
Vi kan kalla honom Tjänstemannen. Tjänstemannen jobbar för regeringen med utredningar. Han är en äldre man och en muskelbyggande otrogen kvinnokarl (förvisso är hans fru otrogen hon med) med elitistiska böjelser. Han ser ned på den ”pladdrande medelklassen” som omger honom på Södermalm men också på de ”vanliga folket” som inte hinner tänka för att de bara har tid med att lägga nytt tak på sommarstugan, odla i trädgården, krama sitt husdjur och titta på korkad tv. Själv älskar han bildkonst, klassisk musik och den stora litteraturen. Han är en tvättäkta cyniker.
Just därför är han ett perfekt samtidstidsvitte. Han får äran att, troligen för författarens räkning, dela ut en lång rad rejäla tasksparkar mot företeelser som förtjänar det, båda i högt och lågt. Fyrverkerierna i titeln åsyftar allt det pråliga eliten visar upp för för folket för att de dölja allt det fula.
Bloggen börjar som en ganska lakonisk skildring av Stockholms elitliv, här finns överklassen, pensionsskojarna och de politiker som vill slå blå dunster i ögonen på folk medan de avvecklar demokratin och inflytandet. Snart leder dock Tjänstemannens utredning om det framtida EU-försvaret honom rakt in i en härva av konspirationer.
Fokus är på det svenska självbestämmandet, något som utredaren trots att han lämnat många av sin ungdoms vänsterideal tror bergfast på och som han ser raderas ut mer för var minut som går. ”Våra vänner”, som USA:s regering i bokens fina kretsar kallas, står för en del av urgröpningen. De kräver att deras lagstiftning ska gälla hos oss. De skickar CIA-agenter som kidnappar folk i Europa. De invaderar Irak via anfallskrig och plundrar landet på olja. Just vad gäller Irak-kriget fungerar Tjänstemannen väl som en sammanfattare av de viktigaste argumenten som framförts mot kriget under de senaste åren.
Från det andra hållet gröpar EU, eller Eurostate som den kallas i boken, ur självbestämmandet. Bakom våra ryggar pågår avancerade försök att inte bara skapa ett Europas förenta stater av USA-snitt utan också en hemlig verksamhet med att bygga upp en alleuropeisk säkerhetstjänst som med alla medel ska hålla Europa fritt från ”barbarerna” från östs intrång. Naturligtvis agerar denna i maskopi med ”vännernas” säkerhetstjänst på andra sidan Atlanten.
Utan att avslöja för mycket kan vi säga att Tjänstemannen via sina vänner hamnar i sällskap av ett antal europeiska officerare som vill starta ett uppror mot elitens planer på ett gemensamt land med gemensamt försvar. De har svurit försvara sina respektive länders sjävständighet, inte att agera dörrvakt i Europa åt USA och skicka icke-dömda fattiga från Västasien till tortyrläger på Kuba. Deras verksamhet ses inte med blida ögon av EU-eliten och dess säkerhetsjänst. Tjänstemannen blir, bland annat, via en kärleksaffär med sin städerska djupare inblandad än han planerat.
Det är ett tecken i tiden att starka politiska thrillers med vänsteranalyser nu kan ges ut igen, både i Hollywood och i Stockholm. Fler och fler ser sprickorna i den fasad som den nuvarande internationella politiken utgör. Fler läsare är mottagliga för historier som tar avstamp i vår tids stora brott. Även sådana som I fyrverkeriernas tid som friskt blandar verklighet med fantasi.
