Det svenska turistparadiset Dominikanska republiken valde i söndags en ny president som heter Leonel Fernández, från partiet El Partido de la Liberación Dominicana. Men redan innan valet sa kritikerna att Fernández bara är en fortsättning på president Hipólito Mejías nyliberala modell.
BOGOTÁ Mejías, från Partido Revolucionario Dominicano, PRD, fick i valet 36 procent av rösterna. Hans fyra år i regeringsställning har kantats av korruption och skandaler och kulminerade med att han skickade iväg 300 armésoldater till Irak.
Hans kritiker återfinns framför allt inom den folkliga rörelsen bland fackföreningar som sedan november förra året har genomfört två generalstrejker som slagits ned av armén med närmare 30 döda och hundratals skadade.
Den ekonomiska modellen under de fyra åren har präglats av ett totalt knäfall mot USA och IMF som mötts med ett växande motstånd, menar Hernán Galván, en av många dominikaner på vänsterkanten.
– Det vinnande partiet är inte det center-vänsterparti som grundades av den intellektuelle Juan Bosh 1973 som kämpade för en demokratisk frigörelse av landet. De som i dag har makten är ytterligare en maffia av korrumperade nyliberala politiker som berövade segern för Juan Bosh 1990 mot diktatorn Joaquín Balaguer, säger Galván som är medlem i ungdomsrörelsen Movimiento Juventud Rebelde.
Det är denna kritik som präglar stora delar av folkrörelsen. Med sin historiska erfarenhet vet de att de populistiska politikerna från maktapparaten är svåra att rubba när de kontrollerar statsapparat, pengar och massmedia. USA har inte sagt ett knyst och det är, menar Galván, illavarslande och en bekräftelse på att den inslagna politiska och ekonomiska modellen ligger i USA:s intresse.
Två veckor innan valet publicerade en rad intellektuella och religiösa ledare ett dokument där de kritiserade kandidaterna som de menade saknade politiskt program.
De bägge huvudkandidaterna genomförde en valkampanj som präglades av verbal krigföring men som kritikerna menade var taktiska stickspår för att undvika de politiska brännande frågorna. En av dessa är TLC, frågan om ett frihandelsavtal med USA.
– De vet att förhandlingarna inte ger möjlighet till att ompröva förhandlingsöverenskommelsen vilket kommer att leda till konkurser för tusentals nationella företag som ökar fattigdomen, arbetslösheten, emigrationen och beroendet av USA.
Ingen tog heller upp frågan om Dominikanska republikens andel i störtandet av den haitianske statschefen Aristide, landet som delar samma ö.
– Varför fördömer ingen av kandidaterna de ansvariga för att från dominikanskt territorium ha tränat haitianska band och med finansiering från en utländsk makt organiserat en invasion som slutade i att presidenten i det landet avsattes?
Men även om den politiska eliten och dess maffia anses ha utsett sin president menar Hernán Galván och andra folkledare att slaget naturligtvis inte är förlorat.
– Krisen kommer att mötas av nya strejker när presidentens förslag slår mot folket.
