På kongressen i Växjö 2000 bifölls en motion D 31 från vänsterpartiet Botkyrka som krävde att man skulle sluta lappa och laga på det gamla programmet och istället ”ge möjligheten till att sätta pennan till ett nytt ark”. Så länge det gamla programmet finns kvar kommer ändringar i det att uppfattas som markeringar, argumenterade motionärerna. Det man kunde anta efter Flammans genomgång av motionerna och debatten före vänsterpartiets kongress var att det skulle bli ”rättning vänster”.

Debatten om partiprogram inleddes med en fyra timmar lång diskussion om huruvida kongressen borde utgå från Lönnroths skrivning eller från programkommissionens huvudförslag. Med en överväldigande majoritet beslöt kongressen dock att utgå från det radikalare huvudförslaget och krävde dessutom att programmet skulle ta ett steg i mer EU-kritisk riktning.

Programkommissionen fick stryk i sammanlagt 13 omröstningar, och det på fåtal punkter där det fanns mycket debatt och tydliga voteringar. Ett skäl var att programkommissionen valt att gå motionärerna till mötes redan i motionsbehandlingen. Omröstningen om Lönnroths förslag på torsdagskvällen var den första som skulle ge en indikation på hur kongressen skulle gå. Lönnroths förslag var tydligt i minoritet och gick inte till rösträkning.

Den största förändringen mot programkommissionens förslag blev nu att kravet på utträde ur EU skrevs in igen. Formuleringarna skärper också hur vänsterpartiet ser på arbetet inom EU.
”Det är en illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån tills den omvandlas till ett demokratiskt samarbete, där kapitalets intressen pressas tillbaka./…/EU måste upplösas för att ett i grunden annorlunda samarbete ska kunna byggas. En viktig del i en sådan process kan vara att länder väljer att lämna unionen. Vänsterpartiet arbetar bland annat därför för ett svenskt utträde ur unionen.”

Efter EU-utträdet var förmodligen den största förändringen en precisering av den allmänna inställningen att öka det samhälleliga ökandet, nämligen kravet på att ”öka det samhälleliga ägandet och inflytandet i banksektorn och över investeringar och finansiella sektorer”.

En annan viktig förändring var att sex timmars arbetsdag fick större utrymme, vilket också lyftes fram som en spetsfråga av Lars Ohly i det första linjetalet, det vill säga avslutningstalet för kongressen.