I Vänsterpartiets valuttalande finns krav på införande av samtyckeslag i våldtäktslagstiftningen. Samtycke vid sexuella möten kan tyckas självklar, men vi saknar problematiseringen av ett sådant lagförslag. Detta trots mängden av problem som finns med en sådan lagstiftning och trots att förespråkarna alltmer inser att den INTE kommer att medföra att fler män lagförs för våldtäkt. Vi menar att det är självklart att en lagändring ska syfta till att få fler män fällda och att stödja den utsatta kvinnan.
Vi menar att Vänsterpartiet borde lära sig av kvinnofridslagstiftningen som är en lagstiftning som tar hänsyn till att vi lever i ett patriarkat och fundera på att införa oaktsamhetsvåldtäktsbrott, som gjorts i Norge.
Våldtäktslagen har ändrats många gånger under modern tid. Vi var hoppfulla den gång lagen ändrades och förarbetena sa att det inte spelar roll någon roll hur kvinnan uppträtt eller varit klädd. Men domstolarna friade män som våldtog kvinnor för att de var berusade, drogade, sov, och så vidare. Där det fanns glipor i lagen slapp män undan. Sen ändrades lagen, men nya sätt att fria män hittas. Att vår nuvarande lagstiftning, och tillämpningen av den, inte är bra är de flesta är eniga om och nu har vi ett bra tillfälle att tänka nytt. Det handlar om samverkan mellan lagtext och rättstillämpning. Tre viktiga frågor med lagstiftningen framträder: 1) Lagens normerande verkan, det vill säga påverkan på vad folk tycker.
2) Möjlighet att inom lagen täcka alla former av våldtäkt
3) Rättstillämpning i ett patriarkat. Vi behöver ställa oss en rad frågor.
Tänk er in i sexuell situation, hur ofta är det som den ena partnern frågar vill du? Och den andra säger ja eller nej? Tanken bygger på att det är ett avtal mellan två parter. Så ser sällan sexualiteten ut i verkligheten. Vad händer om vi efter att sagt ja ångrar oss eller inte vill vara med på de sexuella handlingar som den andra vill ha? Hur länge gäller samtycket? Domstolarna resonerar redan i dag kring samtycke, som när de har ansett att en kvinna som sagt ja till sex då också ”samtyckt” till att lägga ut det på nätet eller ha sex med våldsinslag som till och med varit dödande. För hon har, enligt mannen, en gång sagt ja. Vad händer med de som blir tvingade till att säga ja; där kvinnan sagt ja för att hon känner sig pressad eller hotad? Ibland kan kvinnor, för att överleva ett övergrepp, ”låtsas” vara med på det för att kunna ta sig ur det i ett ögonblick där mannen inte är uppmärksam. Räknas detta då som samtycke? Vidare ser vi sexköp som ett övergrepp per definition, men där kan män hävda samtycke från den prostituerade – hur hanterar vi det?
Omvänd bevisbörda finns inte i svenska domstolar. Det finns alltså en stor risk att det blir ännu större fokus på den våldtagna. Erfarenheterna från länderna som har samtyckeslagstiftning, som Storbritannien, har fått mindre fällande domar och feminister i dessa länder har kritik mot lagstiftningen.
Problemet i domstolarna i dag är ofta just att de diskuterar hur mannen uppfattat samtycke. Männen hävdar att de uppfattat ett samtycke genom att kvinnan agerat/inte agerat på olika sätt. Detta fokus på kvinnan kommer antagligen en samtyckeslag bara att förstärka. Vad vi behöver är att få bort skrivningen om uppsåt – män ska inte kunna friskriva sig från ansvar för att de inte har förstått. Möjligen är införandet av grov oaktsam våldtäkt, som Norge har, en möjlighet.
Vi är alla överens om att domstolar behöver utbildning i frågor om våld och sexuella övergrepp. Och vad är det som säger att kvinnors ord om att de inte sagt ja skulle väga högre än mäns ord om att hon sagt ja?
Vi lever i ett patriarkat. Vilken lagstiftning mot mäns sexualiserade våld kan fungera som skyddande mot kvinnor och barn i ett sådant samhälle? Kvinnofridslagstiftningen var ett steg i rätt riktning där lagen ser ett sammanhang och hur mäns sexualiserade våld ser ut. Varför inte fundera på en våldtäktslagstiftning i den andan? Vi hade önskat en bredare diskussion om lagstiftning gällande sexualiserat våld allmänhet och våldtäkt i synnerhet.
Alltmer börjar förespråkarna för samtyckeslag förstå att det antagligen inte ger mer fällande domar med en samtyckeslagstiftning och har då börjat med argumentet att det skulle innebära en normerande effekt. Det kan hända. Vi vill dock förespråka en linje som har en normerande effekt men som OCKSÅ hjälper den enskilda våldtagna kvinnan i rättsprocessen och inte blir ytterligare ett hinder för henne. Lagstiftningen måste hjälpa våldtagna kvinnor och kunna se till att fler våldtäkter blir lagförda – det är en oerhörd viktig poäng med att göra om lagen – vi behöver inte en ny lag som försvårar eller är tandlös. Tänk nytt. Se över uppsåtsskrivningen i våldtäktslagen, arbeta med domstolarnas sexistiska attityd och praxis och fortsätt att diskutera hur självklarheten kring att sexuella handlingar ska bygga på ömsesidighet och respekt kan omsättas i lagstiftning utifrån hur kvinnofridslagstiftningen är skriven. Samtyckeslag löser inte problemen.
