En samlande kampanj med vag politik – risken finns att många läst in mer förändring än den Barack Obama står för.
Flera av mina vänner är entusiastiska supportrar till demokraternas Barack Obama. Några av dem arbetar aktivt i hans kampanj.
När jag frågar dem varför Obama, när det gäller konkreta sakfrågor, skulle ha formulerat en bättre politik än Hillary Clinton, får de något frågande i blicken. Svaret brukar dröja och vara oklart. Faktum är de politiska skillnaderna mellan Clinton och Obama är minimala och inte alltid till Obamas fördel. Men det har spelat mindre roll i denna valrörelse. Obama har ändå uppfattats stå för det nya och progressiva.

Två ord har varit centrala i Obamas kampanj, hopp och förändring. Man kan med rätta säga att det är ganska tomma paroller. Men man ska förstå dem som motbilder till dagens administration. George W Bushs politik har baserats på att piska upp rädsla för terrorismen. Amerikanerna har ständigt påmints om attackerna 11/9 2001.
Rädslan har använts för att rättfärdiga krig, tortyr, avlyssning av de egna medborgarna och en presidentmakt som har expanderat enormt. Jämfört med denna rädslans politik, uppfattas Obamas budskap om hopp som befriande av många amerikaner. Så många amerikaner avskyr Bush och det han står för, att till och med republikanernas John McCain måste hålla distans till presidenten. Clinton uppfattades alltför mycket som en del av makteliten.
Ingen symboliserar förändring mer än Obama.

Det intressantaste med Obama är inte hans budskap utan den rörelse han har skapat. Han har väckt det politiska intresset hos miljoner amerikaner. Inte minst gäller det de svarta och de unga, grupper där valdeltagandet har varit lågt. När miljoner nya unga och svarta väljare registrerar sig som följd av entusiasmen för Obama så ändrar det valdynamiken till demokraternas fördel, vilket redan visat sig i fyllnadsval till kongressen. Tillsammans med de välutbildade är de hans kärnväljare. I tiotusental har de kommit och jublat på hans möten. De har kommit även i republikanska fästen som Texas och Idaho. Ibland liknar det mer en fanclub än en politisk rörelse.
Barack Obamas budskap är vagt, sannolikt är det medvetet. Så få som möjligt ska stötas bort. Med det vaga budskapet är det lätt för den enskilde väljaren att önsketänka in sina egna politiska åsikter i Obamas budskap.
Det bäddar för besvikelse.

När nu den riktiga valrörelsen tar fart kommer Obama med det amerikanska valsystemets logik att röra sig mot den politiska mitten för att fånga oberoende väljare. Hans okritiska lovsång till Israels politik inför Israellobbyn häromveckan, är bara en första aning av det som kan komma. Blir Obama president kan förändringen bli mindre än vad många, i och utanför USA, tror och hoppas. Det blir snarare frågan om ett mer normalt USA, något som i och för sig måste välkomnas efter Busherans extremism och vanstyre.

I teorin och i den egna självbilden är USA ett land där, alla oavsett bakgrund och etnicitet, har samma chans. I praktiken styrs USA:s politiska och ekonomiska liv av en liten elit, som helt domineras av vita män som ofta kommer från etablerade familjer och som har gått på de finaste och dyraste universiteten.
Rasismen i USA är utbredd och hätsk när den bubblar upp till ytan.
Många vita, och många från andra minoritetsgrupper, kan inte tänka sig att rösta fram en afroamerikan som USA:s president. Så ser den trista verkligheten ut och republikanerna behöver inte ens ta risken att öppet flirta med rasisterna för att få deras röster i detta val.
USA:s historia med slaveri och segregation är mycket levande för många afroamerikaner. Det är bara 40 år sedan de fick rösträtt i alla delstater. För äldre svarta, som har upplevt segregering och den öppna diskrimineringen, måste tanken på en svart president vara svindlande. En seger för Obama kan inte underskattas ur denna synvinkel. Presidenten i USA har inte bara makt över lagstiftningen, han är överbefälhavare för världens mäktigaste militär och styr utrikespolitiken och avgörande utnämningar som av domare till högsta domstolen.
Om nästa president i USA heter Barack Obama så har USA blivit mer likt det land som det utger sig för att vara.