Genom åren har det publicerats en handfull böcker som handlar om olika svenska husockupationer. I princip samtliga av dem – från Erkki Lappalainen & Micke Bergs I Mullvaden levde vi (Boklaget, 1979) till Kerstin Norlander & Kristina Larssons (red.) Kvinno­hus nu!: Dagbok från Kvinnohusockupationen i Umeå 1983 – har sina utgångspunkter i specifika tillfällen då kvinnor och män tog sin rätt och ockuperade.

Ockuperat! Svenska husockupationer 1968–2018 utgör emellertid – för att citera den kärnfulla baksidestexten – ”första gången det svenska hus­ockupationsfenomenet greppas i sin helhet”.
Med andra ord är Ockuperat! ett viktigt och efterlängtat verk och som sådant har det förstås haft höga förväntningar på sig. Vetskapen om att dess två redaktörer – sociologen Dominika V. Polanska och Brands ansvarige utgivare Mathias Wåg – aldrig skulle kunna åstadkomma ett magplask i stil med Peter Øvig Knudsens revisionistiska skildring av den danska ockupationsrörelsen i BZ – Du har ikke en chance – Tag den! Et familiedrama (Gyldendal, 2016) har även bidragit till denna förhandshajp.

Så här med facit i hand kan man lugnt konstatera att Ockuperat! inte lär göra många ockupationsanhängare besvikna. Vare sig du hängde dagligen på ockupant­scenen.se mellan 2009–2010 eller bara stödgillar Facebookgruppen ”Vi som stödjer BB-ockupanterna” kommer du att få ut något av den. Steg för steg går boken igenom och kontextualiserar både tongivande – som Mullvaden, Haga och Borgen – och i dag aningen bortglömda – som Gillbergska huset och Vilda Villerkulla – svenska husockupationer. Tack vare att den friskt blandar lättlästa fråga-svarintervjuer med samtida artiklar och mer akademiskt resonerande texter lyckas den belysa den mångfacetterade svenska husockupationscenen från ett gäng olika håll. Polanska och Wåg ska också ha en stor eloge för att de – som de själva skriver – ”medvetet arbetat med att lyfta fram kvinnors perspektiv på de svenska husockupationerna”. Denna breddning av den traditionella, ofta rätt manliga husockupationshistorieskrivningen är väldigt välkommen.

Min enda invändning mot Ockuperat! är egentligen att den – trots sina 403 välmatade sidor – känns aningen för kort. Efter det att jag sträckläst den ville jag bara ha mer, mer, mer. Den eldade upp mig så till den milda grad att jag började dagdrömma om att den var första delen i en serie om åtta volymer. Till exempel skulle jag gärna se intervjun med Julia (inget efternamn givet) om ockupationen av Lokstallarna i Umeå 2014 och Erik Perssons kapitel ”Bland skogsdungar, gula villor och allhus i Umeå 1972–1990” utbyggda till en bok om Umeås husockupationsscen. Fler (lysande) böcker om svenska husockupationer är ju alltid välkomna!