Justina Inês Cima är småbrukare från Santa Catarina i södra Brasilien. Där odlar hon bland annat potatis, sockerrör, jordnötter och majs för självhushåll. Hon har en liten mjölkproduktion och ett antal hönor. Ett är säkert, sockerrören hon odlar kommer att bli lokalt producerade sötsaker, inte hamna i tanken på bilar i USA och Europa.
Det är det hon kommit till Kvarnby Folkhögskola i Malmö för att tala om. Om hur sockerrören som odlas till etanol slår ut lokal matproduktion och orsakar stora miljöproblem på hemmaplan. Och hur motståndet mot den utvecklingen organiseras i Brasilien.
Soja och nötboskap
Sockerrörsodlingarna är inte det enda hotet mot utvecklingen på den brasilianska landsbygden. Stora sojaodlingar till djurfoder och tall och eukalyptus till pappersindustrin är andra så kallade monokulturer som slår sönder diversiteten i det brasilianska jordbruket och leder till en snabb ökning av skövlingen av landets regnskogar.
– Där det förut fanns odlingar till etanol breder nu soja och nötboskap ut sig och etanolen lägger därför under sig stora nya arealer, säger Justina Inês Cima till Flamman innan det välbesökta mötet inleds.
För hennes organisation MMC och deras allierade i paraplyorganisationen Via Campesina (där den kanske mer kända rörelsen för jordlösa, MST, ingår) innebär det ett antal problem. Dels sinkas deras arbete för en jordreform rejält av bil- och energiindustrins jakt på nya marker och den redan oerhört starka koncentrationen av mark i händerna på ett litet antal storgodsägare stärks ytterligare. Dels innebär det stora miljöproblem för människorna som bor i de aktuella områdena, bland annat med vattentillgången.
– I industrialiseringen av etanol behövs 13 liter vatten för en liter etanol, berättar hon och tillägger att därtill kommer tolv liter giftig restprodukt som sedan används som gödsel och sprids ut på fälten.
Livsmedelssuveränitet
Om man dessutom lägger till de sociala kostnaderna för produktionen är bilden av en förlustaffär för bönderna och lantarbetarna klar. Lönen baseras helt på ackord och många har dött av utmattning under det hårda arbetet på fälten.
Lösningen MMC arbetar för kallas för livsmedelssuveränitet och går enkelt uttryckt ut på att efter en jordreform satsa på att odla grödor och boskap för mat till befolkningen istället för som nu, till de transnationella företagen på exportmarknaden. Shell, Total och BP är exempel på energi- och oljebolag som är aktiva på den brasilianska etanolmarknaden. Bilindustrin har sina intressen i landet representerade av exempelvis Volkswagen, Peugot, Citroën och Saab.
Stort hopp
MMC, som kallar sig en feministisk och socialistisk organisation, ser ett stort hopp i Latinamerikas nya vänsterregeringar och det nya handelsavtalet Alba, ”det bolivarianska alternativet för Latinamerika”, som Justina Inês Cima kallar det. De är oroliga för att USA, med president Bush besök i landet 2007 i färskt minne, använder sig av etanolproduktionen som ett sätt att slå en kil mellan Lula-regeringen i Brasilien och exempelvis Venezuela, Kuba och Ecuador.
På en fråga från en åhörare om vad som hotar Brasiliens regnskogar mest just nu svarar Justina Inês Cima ”den nuvarande ekonomiska modellen, storföretagen, de transnationella företagen, kapitalismen och imperialismen”.
