Efter bron över Göta älv breder ett stadslandskap med flerfiliga vägar och spårvagnsspår ut sig på Hisingen. De gamla arbetarkvarteren ligger centralt och börjar ersättas av bostadsrätter. Vid Vågmästareplatsen reser sig några byggkranar mot horisonten. Kvartersodlat – ett växande projekt, står det med stora bokstäver på en skylt som täcker tre containrar. Här har Stadsjord fått låna lite tomtmark i väntan på att nästa byggetapp.
Det växer frodigt i pallkragar, växthus, spannar och krukor. I dag småduggar det så Viktoria Viklander är nästan ensam i grönskan. Hon är en av tre anställda i Stadsjord och platschef. Tanken med just den här platsen är inte att den ska bli bestående. Till höger i anläggningen står ett 70-tal pallkragar utplacerade. Det är folk i grannskapet som fått köpa in sig för att pröva på att odla.
– Vi hoppas att den ska fungera som en språngbräda för andra att börja odla själva.
Det är också ett undersökande arbete där man ser hur man kan odla yteffektivt inne i staden. Det är inte några enorma kvantiteter som odlas här. I dag säljer man lite mangold, man brukar också sälja grönsaker till några restauranger inne i stan.

Det finns ett växande intresse för stadsodling inte bara i de centrala delarna av Göteborg. Stadsjord har varit med och drivit igång verksamhet i bland annat Högsbo, Tynnered och Redbergsparken. Stadsodling är viktigt tycker Viktoria.
– Vi måste utnyttja marken i stan bättre, för att få bättre hållbarhet och för att få stan roligare och mera tillgänglig för folk. Det är inte så hållbart att man köper allt man äter på ICA och Konsum. Man måste ha kunskapen om hur man sköter den försörjningen själv, även om man inte gör det.
Förutom några praktikanter dyker det också upp volontärer som vill hjälpa till med odlingarna. Anisa Falck håller upp en spann med klippt gräs hon samlat på en gräsmatta hemma, det är mycket bra näring för växterna.
 Jag kallar det gräsmattans guld. Men jag tyckte folk tittade lite undrande på mig när jag plockade.
Hon fördelar gräsklippet mellan några odlingsspannar och trivs med att vara här.
– Jag gillar själva tanken bakom det här, ekologi, gemenskap, hållbarhet, solidaritet och mötesplats.
Inne i växthuset doftar det härligt av syre och tomatplantor. Här sitter Niklas Vennberg, eldsjälen bakom Stadsjord. Trots att han är förkyld och kanske egentligen borde vila sig sprutar det av entusiasm från honom. Han har jobbat med miljöfrågor som expert, som politiker, som konsult och som politisk tjänsteman i 25-30 år.
– Jag har varit extremteoretiker. Jag har skrivit men inte gjort, 2007 gjorde jag en studie för Västra Götalandsregionen om självförsörjningsgrad och stadsjordbrukets roll. Vi ville komma i praktik snabbt.
Då fick han kontakt med biskopen i Göteborg och det interreligiösa rådet, där satt både en imam och Göteborgs rabbin. Då började det plötsligt hända saker. Nedanför kyrkan i Högsbo fanns det en stor grässlätt. Den fick de använda och då togs det spektakulära initiativet att placera linderödsgrisarna Måla, Sötnos och Vovven där som lantarbetare för att böka runt och förbereda för odling. Det blev en stor succé, inte nog med att man kom igång med odlingar av grönsaker.
– Det är de första slaktsvinen inne i Göteborg sedan andra världskriget.

Sedan dess har det dykt upp andra spektakulära projekt. Det har funnits flytande trädgårdar och förra året hade man en trevåningsodling inne i centrala Göteborg, där det också fanns betande getter. Men vad är grundtanken med allt detta?
– Vi har en prekär situation vad det gäller global livsmedelsförsörjning. När vi blir av med vår fossila hjälpenergi måste vi bygga nya modeller med närskalig livsmedelsproduktion och mindre input av fossil energi i alla led.
En knippe morötter här och kålhuvuden där, kan de verkligen få en reell betydelse?
– Det har gjorts beräkningar som visar ett enbart de svenska villaträdgårdarna skulle kunna stå för halva matproduktionen i Sverige, om den är vegetarisk.
I flera decennier har det talats om att oljan kommer att ta slut, att vi överutnyttjar våra naturresurser, peakoil. Ändå har det inte hänt så mycket för att förhindra en katastrof.
– Det känns som om grisskitsfaktisk och tomatfaktisk pedagogik är den billigaste och mest verksamma pedagogiken för att få någonting att hända och för att få människor att respektera jorden och vissa grundläggande spelregler.
Odlar du tomater som kommer att bli mat till dig själv eller dina barn så kommer du inte att fimpa eller hälla hormoslyr i den jorden. Det finns numera ett intresse för miljömärkning, men det är ofta perspektivlöst.
– När jag var politiker på 90-talet satte vi som mål att 10 procent av all mat skulle vara ekologisk. Vad hände? Jo man ökade andelen ekologisk mat genom att köpa importerade bananer och kaffe. Vad skapade det för arbetstillfällen här hemma, vilken fysisk förändring i vårt odlingslandskap? Ingen.

Klimatförändringarna skapar ett helt nytt perspektiv på de här frågorna. Det är inte bara Afrika som kommer att drabbas.
– Vi måste fundera över vad som händer när Medelhavets livsmedelsekonomi och struktur kollapsar, vilket de håller på att göra. Den enda dimensionen av kollapsen i Grekland, Spanien och Italien vi talar om är att finansiella institutioner och banker har det problematiskt. Men det underliggande som antagligen är mycket värre, att man har alldeles för torrt och varmt klimat som kommer att bli ännu svårare, det talar man inte om.
Alla de här länderna har kriskommissioner kopplade till livsmedelsförsörjningen, men vi talar bara om börskurserna. Enligt kvalificerade forskare kommer också de afrikanska länderna att få problem att försörja sina befolkningar.
– Vi diskuterar det inte ens. Vi bör i framtiden vara 20-30 miljoner i Sverige om vi tar hänsyn till omvärldens problematik. Vi har förutsättningar för det och många hävdar att det enbart är bra. Det kommer att bli större underlag för service på landsbygden och fler som kan bära utvecklingen.
Det är många invandrare som dyker upp här på Kvartersodlat, ofta har de en bred erfarenhet av odling med sig.
– När de kom till Sverige validerades deras kunskaper och fick noll i protokollet trots att de arbetat med får och getter, eller kan göra ost. Men vilka kunskaper är det som kommer att krävas i ett omställningssamhälle?
Finkrogar i Göteborg som Vasa allé och Stearin köper grönsaker från Stadsjord. Men det ju inte där som människor äter utan det är på pizzeriorna. Trollhättan är Sveriges pizzatätaste kommun.
– Vi tänkte ut ett projekt vi kallar Pizzarevolution nu. Pizzeriorna och kebabställena är mycket mat men noll promille lokala råvaror. Detta trots att ägarna kommer från länder där ägaren aldrig i helvete skulle köpa annat än lokala råvaror, inte ens från grannbyn. Nu kommer de till ett land där de tror att ingen bryr sig.

Pizzan har extrem lokalpotential, det är vetemjöl, tomater, ost, vitlök, oregano, det är vitkål till salladen. Allt det där kunde komma från Sverige, från kvarteret, nästan men inget gör det.
– Pizzarevolution nu innebär att 2015 skall vi komma upp till 10 procent av vissa utvalda pizzaråvaror, få in lokalmaten i bulksegmentet.
Invandrarna som driver bulkställena finns ofta i nationella religiösa nätverk. Pizzaställena i Trollhättan, Ale, Surte, Nol och Vänersborg kunde bli utvecklingsnoder som inte bara odlar rättika utan också förädlar den på platsen som syrar den, som strimlar den, som burkar den, som paketerar den, så att man inte bara producerar råvaran. Pizzaekonomin sku
lle kunna bli en drivande kraft på landsbygden med urbana invandrare som valt att flytta ut.
– Det skulle vara en revolution. Vi bygger en hembygd och maten blir en väsentlig del. Matstolthet kan vara lika viktig som fotbollsstolthet för en stad.

Närodling får inte bli en medelklassgrej

Erik Berg står på Kvartersodlat och smular lerklumpar genom ett finmaskigt nät. Vad har detta med stadsodling att göra? Erik berättar att nästa vecka ska de genomföra en byggbrigad här. Frivilliga ska skapa samlingsplatser på två torg i grannskapet. Med hjälp av murar byggda av lera skall det ges utrymmen för pallkragar som sedan skall användas för odling.
Byggbrigaden uppstod först inom Ung vänster. Det kändes som ett behov att göra saker praktiskt, inte bara diskutera.
– Idéen var att arbeta gratis, återupptäcka det fria och glada arbetet. Att arbeta för någon annan fråntar arbetet det innehållet. Vi vill bygga vad vi kallar infrastruktur för demokratin, platser som kan användas för föreningsaktviteter eller för att träffas i det offentliga rummet.
Erik menar att arbetarrörelsen och vänstern har tappat förmågan att göra saker, inse inte att vi kan göra saker själva. Det skulle kunna gå att på ett kooperativt sätt bygga bostäder på egen hand.
– Vi måste återfå förmågan att skapa socialismen här och nu genom att ta saken i egna händer, inte prata om hur det borde fungera utan visa hur det kan fungera.
Erik Berg talar om ett slags inhägnadernas tragedi, ett samhälle som kännetecknas av enskilt ägande. Människor litar inte på att om jag inte äger saker själv så finns de inte där när jag behöver dem. Det är också en ideologi, om man inte äger är man fattig.
– Vi hägnar in en massa resurser och gör dem otillgängliga för dem som skulle behöva dem. Vi vill bryta mot det genom att skapa fler allmänna resurser. Det är en form av socialism.

Det finns en aspekt av årets projekt som Erik Berg känner en viss tveksamhet inför. Det pågår en gentrifiering av den här gamla arbetarstadsdelen. När man anlägger odlingsytor kan det vara ett sätt att skapa en ny image för området. I Chicago protesterade invånarna mot att man skulle bygga en cykelled för man såg det som del av förändringen av området. Cykling förknippas med urban medelklass, underlättar man för den kommer det att förändra lägenhetspriserna.
– Det är jättetragiskt när i grunden sympatiska företeelser blir funktioner som skuffar ut mindre betalningsstarka grupper.
Trots detta håller Erik Berg fast vid att stadsodling är viktigt.
– Det handlar ju om medvetenheten om de biologiska processer vi är beroende för vår överlevnad och som vi har skuffat väldigt långt bort från vårt vardagsrum.

Plantor stärker gemenskapen

När spårvagnen stannar vid Opaltorget har den just passerat de massiva husen vid Frölunda torg. Torget här i Tynnered är i lite mindre skala och jag upptäcker lätt Thomas Röstell som är ordförande i Odlarglädje. Han har visserligen precis flyttat men vill vara kvar i föreningen för han trivs så bra. Det är bara 150 meter bort till de två odlingsplättarna, en med mera vanliga land och den andra på kullen med de nu för stadsodling så typiska pallkragarna.
– Det är ingen här nu men Fehime som bor däruppe brukar alltid se när det är någon här och då kommer hon ner.
Mycket riktigt, snart ser vi Fehime Isik på sin balkong och hon kommer gärna ner och talar med oss. Hon flyttade hit i februari och såg att de höll på att odla här nere. Hon är assyriska från sydöstra Turkiet och hennes föräldrar var jordbrukare.
– Vi tillverkade allt och odlade allt till hushållet. Jag tycker om att själv kunna odla lite kryddor och sallad och vill gärna tänka ekologiskt.
Hon har redan skördat mycket, ruccolasallad som växt väldigt bra, persilja, sallad, rädisor, dill, lök och mynta till sallad eller för att koka te. Här finns också en växt hon bara kan det arabiska namnet på och som är god att woka till kött och portlak som är väldigt vanlig i Mellanöstern.
– Jag får världens godaste sallad, mer naturliga smaker än när man köper i affären.

Tynnered har lite dåligt rykte för att vara oroligt. Nu försöker kommunen och Familjebostäder ändra på det. Ett av initiativen förra året var att bjuda in Stadsjord för att få till stånd den här odlingen. Många sa att det kommer aldrig att gå. Det är så många besvärliga ungdomar. Någon kommer att köra med en motorcykel köra sönder alltihop. Men det har varit mycket lugnt.
– När vi träffas här på onsdagar är det jättetrevligt att kunna samtala, utbyta erfarenheter, alla hjälper varandra, ger bort frön och sallad, smaka på det här. Det bidrar till sammanhållningen, vi är tre famljer i samma portuppgång som lärt känna varandra.
Jalil Obed från Irak, som är en av de grannarna, har precis kommit ner och håller med.
– Det är bra för området också, man odlar och så blir det lugnare. Man respekterar oss och inget har förstörts.
Uppe på kullen håller Eva Persson på med att sätta upp spaljéer för sina bönor i sin pallkrage. Hon är med framförallt eftersom det är trevligt, för att lära känna grannarna. Hon kom med på ett bananskal, var bara nyfiken men kom igång direkt. I hennes låda finns det ärtor, persilja och rädisor.
– Rädisorna smakar bättre än dem man köper i affären, har en skapare smak tycker jag. Smaka en, säger hon och räcker fram en. Ta bara bort
jorden.
Jag skrapar bort jorden så gott det går och måste erkänna. Den smakar kraftigt och riktigt gott. Tomas rensar sitt land där morötter är ett av huvudnumren. Han gör en sista reflektion innan jag lämnar dem.
– Jag har odlat morötter hela våren och så får jag två tre måltider. Egentligen köper jag ett kilo varje vecka och då förstår jag hur mycket som skulle behövas, man får respekt för maten, hur den kommer till och odlas.